„The Poetics of Remediation“ var mottot för årets Landscape Biennial i Barcelona. Med andra ord handlade det om saneringens poetik. Biennalen gjorde dock inte alltid rättvisa åt detta motto, både tematiskt och internt.
Stadsplanering par excellence: Barcelona. Även om stadens superblock är ett positivt exempel var landskapsbiennalen Barcelona 2023 inte övertygande. Foto: Kaspars Upmanis / Unsplash
Viktigt instrument för att motverka klimatförändringar
Den tolfte upplagan av Barcelonas internationella landskapsbiennal ägde rum i Barcelona den 24-28 november 2023. Temat för årets biennal var „The Poetics of Remediation“. Det handlade om hur landskapet kan bli ett viktigt verktyg för att mildra klimatförändringarna och framtida utmaningar i den byggda miljön.
Landskapsarkitekter från hela världen var inbjudna att delta. Trots detta dominerades biennalen av antropocentriska idéer om landskap från västvärlden. Det fanns undantag, särskilt i bidragen från universiteten som en del av skolpriset.
Skolpriset går till Norge
Under biennalen delades det internationella Rosa Barba Casanovas-priset ut för de bästa landskapsprojekten, det internationella skolpriset för landskapsarkitektur samt ett symposium om de senaste ämnena inom landskapsarkitektur.
Den första dagen presenterades bidragen till skolpriset. Tio finalister presenterade sina projekt på arkitekturfakulteten vid Universitat Politècnica de Catalunya (UPC). Bland finalisterna fanns Münchens tekniska universitet med bidrag under ledning av professor Udo Weilacher. Skolpriset vanns av Arctic University of Norway med bidrag som syftade till att utforma processer tillsammans med mänskliga och icke-mänskliga aktörer. Istanbuls tekniska universitet och Pontifical Catholic University of Peru fick särskilda hedersomnämnanden.
Helgen innehöll olika evenemang. Bland annat presenterades nya böcker, olika platser i Barcelona besöktes och ett temabioprogram erbjöds på kvällen.
Rosa Barba-priset: endast ett fåtal sociala eller ekologiska projekt
Biennalens huvudprogram inleddes på den fjärde dagen. Samtliga projekt från de elva finalisterna till Rosa Barba-priset presenterades. Det framgick tydligt att juryn hade strävat efter att representera projekt från alla delar av världen. Projekten kom från Nord- och Sydamerika, Europa, Asien, Afrika och Oceanien. Det fanns också en tysk representant, sommarön i Heilbronn – planerad som ett konsortium av LOMA architecture . landscape . urbanism och RB+P Landschaftsarchitektur från Kassel. Den slutliga vinnaren var projektet Tangshan Quarry Park i Nanjing, Kina, av Z+T Studio.
De enskilda projekten beskrev olika skalor och teman. Från en regional berättande utveckling för Birminghams kolregion till ett svampstadsprojekt i Bangkok presenterades landskapsarkitektoniska intryck från hela världen. 225 internationella projekt skickades in.
Det var förvånande att se hur få projekt som faktiskt löste aktuella utmaningar i vår tid. Många projekt presenterade en konservativ bild av landskapsarkitektur. Skulpturer, trädgårdar och landskapsdesign dominerade stora delar av de presenterade projekten. Endast undantagsvis förekom sociala projekt, som grannskapsparken i Medellín, eller ekologiska projekt, som Turenscapes Benjakitti Forest Park i Bangkok.
Många författare beskrev sina projekt med superlativ utan att kunna uppfylla de ekologiska, sociala eller kontextrelaterade beskrivningar som presenterades. Det förekom också att inhemska element togs tillvara i enskilda projekt. Det var alltså mycket „om“ och lite „med“. Trots att projekten kom från olika länder var mångfalden bland projektrepresentanterna liten.
Föreläsningar - från inhemsk kunskap till Bogotás stadsomvandling och användning av växter
Programmet för den femte och sista dagen bestod av presentationer av jurymedlemmar. Bruno Marques föreläsning var särskilt uppfriskande. IFLA:s ordförande talade om de viktigaste kärnämnena inom landskapsarkitekturen och förmedlade motivation och optimism. Han talade om hur viktigt det är för landskapsarkitekturen att involvera alla människor i planeringen av våra landskap. Han tog särskilt upp inhemsk kunskap – inklusive att denna kunskap representeras av de människor som har den. Med andra ord, precis det som inte hände på landskapsbiennalen.
Andra intressanta föreläsningar hölls av professor Gareth Doherty från Harvard University om landskapsarkitektur i gränsregioner, Martha Fajardos medryckande föreläsning om den gröna stadsomvandlingen i Bogotá i Colombia och professor Cassian Schmidts föreläsning om användningen av växter i tider av klimatförändringar.
Vad som skulle vara bra för nästa biennal
Vi hade gärna velat ställa frågor om detta. Men det var inte planerat. Landskapsbiennalen är ett särskilt evenemang för landskapsarkitektur. Det är synligt och viktigt. Ändå vore det trevligt om yngre och mer mångsidiga ansikten skulle dyka upp på den kommande biennalen och mer utrymme skulle ges för diskussioner och frågor för att kunna visa en samtida bild av internationell landskapsarkitektur som inte främst präglas av västerländska idéer och landskapsdesign.

