Paranoida element
Är en global pandemi inte tillräckligt skrämmande för dig? Prova då Alien: denna science fiction-klassiker handlar om en parasitisk patogen som infekterar besättningen på rymdskeppet Nostromo. Särskilt spännande: scenografin.
Slutna rum, infektioner orsakade av okända parasitära patogener, biomekaniska mardrömslandskap och en rödrandig katt: science fiction-filmer har aldrig varit mer paranoida, och ingen kan ändå höra dig skrika i rymden. „Alien“ är en grandios, oöverträffad film vars unika position bara understryks av de många efterföljande variationerna på temat.
Om Ridley Scotts „Prometheus“ redan visade ett ambivalent förhållningssätt till den episka, tekno-erotiska skräckdesignen av den kuslige H.R. Giger – förmodligen den största samtida konstnär som Schweiz har producerat – så var „Alien: Covenant“ kronan på verket i en serie filmer som började extremt framgångsrikt med „Alien“.
Precis som „Blade Runner“ är „Alien“ en stilistisk förtätning. Filmen refererar till Mario Bavas lågbudgetmästerverk „Vampyrernas planet“ samt berättelserna om rymdmonstret „Coeurl“ av den gamle mästaren från science fictions gyllene era, A.E. Van Vogt. Designen utvecklades av den tidens stjärnillustratörer inom SF, Chris Foss, Moebius och Giger.
Det paranoida elementet kommer från John Carpenters filmpärla „Dark Star“, och det var dess scenograf (och skådespelare) Dan O’Bannon som förde in denna B-filmsaspekt i „Alien“. O’Bannon och Giger träffades under arbetet med den legendariska „Dune“ av Alejandro Jodorowski, ett av filmhistoriens galnaste och tyvärr oavslutade projekt.
Katten överlever
Scenografin för „Alien“ består i huvudsak av interiörer från rymdskepp: Nostromo, det främmande skeppet och två av Nostromos tenderskepp. Dessa fristående, rumsligt begränsade kulisser hade en ekonomisk dimension, eftersom deras storlek berodde på det ekonomiska utlägget; Hollywoodfilmer är notoriskt kommersiella företag.
Men om det finns en socio-rumslig dialektik för terror i film, så är det i „Alien“: filminspelningen är en sluten värld där rymdmonster och människor (samt en fantastisk Ian Holm som android) förföljer varandra och kolliderar katastrofalt. Den „ekonomiskt paranoida“ rymd som rymdskeppet Nostromos interiör utgör hade ett stort inflytande inte minst på skådespelarnas prestationer; en faktor som också återspeglas i den höga kvaliteten på skådespeleriet.
Åh, du vill veta vad filmen handlar om? Ja, det är lätt att säga. Besättningen på ett rymdskepp stöter på en nödsignal, hittar sändaren och samtidigt en främmande organism som infekterar en besättningsmedlem. De utsätts snabbt för en rymdskadegörare som bokstavligen visar sig vara ett rovdjur. Vem kommer att överleva? Katten Jonesy, naturligtvis. (Tassen lyfts i en high five.) Resten är historia, som de säger. Sätt på DVD-spelaren eller streamingtjänsten, ta fram ölen, chipsen och filten och njut av den läskiga underhållningen!
Klicka här för det sista kulturtipset för hemmakontoret: konst på nätet.