Anna Amalia-biblioteket: Återöppning av utställningen

Den 9 juli 2016 återinvigdes utställningen „Restaurering efter branden“ på hertiginnan Anna Amalias bibliotek i Weimar efter den stora framgången 2014/15. Ett av utställningens fokusområden är bevarandet av de värme- och vattenskadade inbindningarna. Sedan den förödande branden den 2 september 2004 har cirka 36.500 band återlämnats till bibliotekets samling efter konservering och restaurering.

Projektet för att hantera konsekvenserna av branden erkänns nu också av allmänheten genom de standarder som utvecklats för volymbehandling. Det långsiktiga bevarandet av den ursprungliga substansen och återställandet av användbarheten är de primära målen. Utvecklingen av innovativa restaureringstekniker och bearbetningen av utvalda kompletterande material illustrerar på ett mycket direkt sätt de höga krav som ställs på kvaliteten hos seriella konserveringsåtgärder.

De stabiliserande konserveringsmetoderna, som tillämpades på knappt hälften av inbindningarna, är inte lika uppenbara. Sambandet mellan mindre synliga åtgärder och övergripande specifikationer i syfte att bevara originalet förtjänar dock särskild uppmärksamhet. Exempel på detta finns också i montrarna och i den bok som medföljer utställningen. Det handlar bland annat om skinnband med liten öppningsvinkel på grund av fasta, förstyvade ryggar. Ett bokstöd och en genomskinlig läskil gör att boken kan användas i en vinkel på maximalt 45°. Med bindningar som kan öppnas på detta sätt finns det inget behov av invasiva ingrepp.

För deformerade tygöverdrag används s.k. fuktkuddar. Det är ett bomullsöverdrag som är fyllt med fuktiga cellulosafibrer och anpassat till deformationen av överdragets insida. Fukten avges jämnt inom några timmar. Under processen ligger boken mellan en mjuk struktur av fleece och filt. Sandsäckar används för att tynga ner boken under fuktningen. Efter att fuktkuddarna tagits bort minskar deformationen av omslaget vid torkning under måttlig vikt. Samtidigt skyddas känsliga omslagsmaterial. Även i detta fall är det tillräckligt om den behandlade boken kan användas igen med hjälp av ett bokstöd och en läskil. Under tiden har goda resultat uppnåtts med denna metod även på deformerade sidenband.

Papper-, läder-, pergament- och tygbindningar är lika historiska grupper av bindningar. Detta avspeglas också i de ansträngningar som gjorts för att utveckla och fastställa lämpliga åtgärder för att hantera konsekvenserna av brand. Beslutet om huruvida en bok ska stabiliseras eller restaureras baseras på dess ursprungliga utseende och risken för förlust vid en – eventuellt begränsad – användning. Detta innebär att inte bara skador orsakade av värme och släckvatten accepteras om de inte äventyrar det långsiktiga bevarandet av inbindningen, utan även tidigare reparationer eller restaureringar.

Utställningen ger en inblick i det breda spektrum av tekniker och material som används. Framför allt handlar det om metoder för förebyggande och stabiliserande konservering, som enligt planerna ska överföras till normala volyminnehav. Utställningen och den medföljande boken har skapats i samarbete med University of Applied Sciences and Arts Hildesheim. Det är fritt inträde till utställningen.
De två kuratorerna, professor Ulrike Hähner, chef för avdelningen för dokument, böcker och grafik vid University of Applied Sciences and Arts Hildesheim och dr Michael Knoche, direktör och dr Jürgen Weber, biträdande direktör och chef för konserveringsavdelningen vid hertiginnan Anna Amalias bibliotek i Weimar, var tillgängliga för RESTAURO för en djupgående intervju.