Den första Bauhaus-byggnaden finns med på UNESCO:s världsarvslista sedan 1996
2019 är det 100 år sedan Bauhaus grundades. Det finns mycket att göra för restauratörerna, vilket Birgit Busch, restauratör på Klassik Stiftung Weimar, berättar. Det lilla „Haus Am Horn“ i Weimar, som ritades av Georg Muche, håller nämligen också på att restaureras enligt originalritningarna.
Arkitekten och Bauhaus-grundaren Walter Gropius idéer gick i stöpet. Hans studenter i Weimar röstade emot direktörens förslag på ett modellhus i Bauhausstil och bestämde sig istället för målaren och Bauhausmästaren Georg Muches förslag, vars tävling gick ut på att rita ett modellhus för ett nytt bostadsområde. Muche föreslog en enkel byggnad med kvadratisk planlösning. Han grupperade alla rum, som kök och barnrum, sovrum och badrum, kring ett stort vardagsrum i mitten. Muche betonade den centrala rollen genom att öka höjden, som också är synlig från utsidan. Tvärgående fönsterband omger den tornliknande utskjutande mittdelen i alla fyra väderstreck. De omgivande rummens slätputsade fasader bryts av med sparsamt och funktionellt placerade fönster. Invändigt var det funktionaliteten som rådde. Det fanns inbyggda skåp, ett utrustat kök och centralvärme.
Huset byggdes på bara fyra månader och inreddes med hjälp av hantverksmästare och elever från alla verkstäder. Köket, möblerna, mattorna – allt var designat och delvis tillverkat av Bauhaus-anställda. På så sätt skapades det kompletta konstverket „Haus Am Horn“. Det är det första Bauhaus-huset, prototypen för Neues Bauen, grunden för allt som följde: Bauhaus-byggnaden och mästarhusen i Dessau, de tyska och världsomspännande Bauhaus-byggnaderna samt för en ny, osmyckad, funktionell byggnadsstil i allmänhet.
Huset i Weimar finansierades av Adolf Sommerfeld, en entreprenör och investerare som var vän med Gropius. Sommerfeld sålde det till en privatperson. I DDR var det s.k. allmän egendom och förföll till en början, men bevarades sedan av de boende. Sedan 1996 finns det med på UNESCO:s världsarvslista. Freundeskreis der Bauhausuniversität Weimar e.V. tog över byggnaden på ett ärftligt tomträttsavtal från staden och övervakade den allmänna renoveringen 1997-99, under vilken till exempel garageutbyggnader togs bort. Den var dock inriktad på den planerade användningen av byggnaden som utställningslokal och tillfälligt boende för stipendiater. Därför installerades bl.a. isolerglasfönster och moderna panelradiatorer.
Tjugo år och intensiv forskning senare ska huset bli en museiupplevelse. Därför kommer träfönster med enkelglas att sättas in igen och de nya panelradiatorerna kommer att ersättas med gjutjärnsradiatorer. Birgit Busch, restauratör på Klassik Stiftung Weimar, är mest entusiastisk över effekten av det svarta opaka glaset som användes 1923 för golvlister, elementskydd och fönsterbänkar och som nu restaureras och installeras. Även väggarna invändigt målas om – med slamfärg, som var vanligt på den tiden.
Läs mer i det aktuella numret av RESTAURO 5/2018, www.restauro.de/shop/