ARKITEKTUR SOM GÖR FÖRSKILLNAD: fristående hus i Ammerland

Runt och i München letar Academy-vinnaren Catherina Wagenstaller efter projekt som gör skillnad. Vare sig det är för att det har väckt hennes passion för arkitektur, ger henne inspiration eller strävar efter hållbara tillvägagångssätt. Som det egnahemshus i Ammerland som byggdes av Mechtild Friedrich-Schoenberger i slutet av 1980-talet. Catherina Wagenstaller besökte henne i hennes hem, som hon byggt med ibland okonventionella metoder.

„Vad passar in här?“ Denna enkla fråga borde ställas oftare när det handlar om att utforma arkitektur som definierar sina förutsättningar genom platsen och som inte skulle kunna byggas var som helst, oavsett plats. Kultur och natur spelar en viktig roll för hur vi upplever vår omgivning. Detta gäller även den byggda miljön, som i hög grad präglar en plats. Det gäller att utveckla en känslig känsla för respektive plats och att hitta ett koncept med och genom den som förstår och framhäver respektive särdrag. Det hjälper till att fånga essensen i lokala traditioner och ge dem en samtida form. En form som hedrar det beprövade och som tar sig uttryck i en jordnära och hållbar arkitektur.

„Elegant modern, men ändå traditionsorienterad, gärna ekologisk, men inte i dogmatisk form“, säger Mechtild Friedrich-Schoenberger, Dipl. Ing. Architektin BDA på sin hemsida. Sedan omkring 2011 har hon tillsammans med Wessobrunner Kreis e.V. letat efter bra lösningar för att bygga på landsbygden utifrån genomförda exempel sydväst om München till Garmisch.
Med egnahemshuset i Ammerland hittade hon redan 1989 ett svar på detta, som fortfarande är aktuellt efter drygt 30 år och som var ett pionjärarbete på den tiden. För arkitekten är detta projekt en mosaik av inspirerande saker och är därför i hög grad sammanvävt med hennes personlighet – inte minst eftersom det är hemmet för hennes familj på sex personer.

Internationella influenser möter lantlig miljö

Byggnaden ligger på en tomt med ekar, omgiven av villor och lantliga byggnader, med utsikt över Starnbergsjön och Ammerlands slott. Designen är anpassad till platsen men präglas ändå av internationella förebilder som inspirerat arkitekten – till exempel det runda fönstret, planlösningen och valet av proportioner. Den är djärv, tidlös och mer aktuell än någonsin tack vare sitt revolutionerande grundkoncept.

Okonventionella metoder

Byggnadskommittén var nära att förkasta det fristående huset som en „stationshall“. Lyckligtvis förstod den dåvarande stadsdelsarkitekten att en speciell plats kräver något speciellt. År 1993, några år efter färdigställandet, publicerades byggnaden i tidskrifter som „Detail“ och i arkitekturårsboken från „Deutsches Architekturmuseum“. Fokus låg på att bygga ett hälsosamt och hållbart hus. Arkitekten använde sig också av ganska okonventionella metoder: planlösningen baseras på gynnsamma och mindre gynnsamma energiådror på fastigheten, som lokaliserades av en dowser. Materialen valdes med hänsyn till deras byggnadsbiologiska kompatibilitet. Målet var att säkerställa ett bra inomhusklimat och tillräcklig ljudisolering. Byggnaden är därför en blandad konstruktion. Bakom en öppen, glasad, vertikal träbeklädnad av gran finns en murverkskonstruktion som är helt isolerad med bakad kork. Invändigt har huset en timmerstomme.

Virket till konstruktionen kommer från Jachenau. Det fälldes under en gynnsam måncykel vid frost och tusen meter över havet och kapades utan kärnor. Traditionellt brukade träet fällas enligt dessa kriterier, eftersom långsamt växande trä med låg fukthalt fungerar smidigare efter installationen – idag är Erwin Thoma förmodligen ett välkänt namn i detta avseende. Det använda virket har förblivit sprickfritt fram till idag. Ett burspråk i trä sticker ut med horisontell fasadpanel och sträcker sig upp till taket. Detta ger en känsla av lätthet tack vare den flacka lutningen. Regnvatten samlas upp i en cistern för spolning av toaletten och trädgården.

När man kommer in i byggnaden ser man genast hela strukturen tack vare de visuella axlarna. De viktigaste rummen, t.ex. barnrum, arbetsrum och sovrum, ligger på de övre våningarna och är orienterade västerut mot sjön. Stora fönsteröppningar och glaspartier över hörn möjliggör ljusa, vänliga rum i burspråken. De angränsande rummen ligger på baksidan av huset. En smal trappa leder till arkitektens ateljé, som sticker ut från takkonstruktionen som en lanternin. Byggnadens hjärta är ett öppet kök på bottenvåningen – för övrigt arkitektens favoritdetalj – som gränsar till ett rymligt mat- och vardagsrum. Denna del av byggnaden har gjorts särskilt rymlig genom att golvet har sänkts. Köket har tillverkats av en lokal snickare med traditionella metoder. Träet till köket kom från en lönn på tomten som fick ge plats för den nya byggnaden. Skåpen belades med linoleum, vilket gör att de ser ut som nya än i dag. Huset är nu utrustat med lampor som arkitekten själv har designat.

Det hållbara materialvalet ger byggnaden en hälsosam patina som inte minskar dess arkitektoniska värde. Tvärtom är det ett bevis på att det lönar sig att tillämpa beprövad kunskap. Friedrich-Schoenberger planerade holistiskt in i minsta detalj med en hög standard för hållbar arkitektur, smart, tidlös och platsspecifik design samt en filosofi som är lika aktuell idag som den var då.

Arkitektur + inredningsdesign:
Mechtild Schoenberger
Samarbete:
Brigitte Schahn
Heino Flache

Strukturell design:
Dr Kurt Stepan – Bürogemeinschaft Sailer, Stepan, Bloos

Baumeister Academy är ett praktikprojekt som drivs av arkitekturtidskriften Baumeister och stöds av GRAPHISOFT och BAU 2019.