Atelier Štěpán och en introvert villa

„Ett hus där man kan röra sig lika naturligt som en fisk i vattnet“. Så beskriver grundaren och chefen för Atelier Štěpán, Marek Jan Štěpán, arkitektbyråns tillvägagångssätt vid utformningen av denna introverta villa.

I Nový Jičín i Moravien-Schlesien har Atelier Štěpán färdigställt en villa som är både återhållsam och närvarande. Byggnaden, som stod klar 2020, ligger i ett bostadsområde i den södra utkanten av gamla stan. Det är inte bara gångavstånd till stadskärnan, det är också bekvämt beläget för olika vardagliga ärenden som att ta sig till jobbet, ta barnen till skolan eller delta i kulturevenemang. Gatubullret och kundens önskan om att bo utomhus så mycket som möjligt ställde dock motstridiga krav på arkitekterna. Studion prioriterade därför båda för att hitta en lösning. Resultatet blev en introvert byggnad som erbjuder användarna en plats att dra sig undan på insidan utan att vara helt avskärmad från omvärlden.

Innergården hos Atelier Štěpán: källan till ljus

Utifrån ser villan ut som en något upphöjd envåningsbyggnad i trä som står på en robust betongplatta. Förbipasserande kan bara ana vad som händer bakom lamellerna av akaciaträ genom de glesa öppningarna i fasaden. Det är först när man kommer in i byggnaden som arkitekterna avslöjar dess sanna ansikte: de viktigaste vyerna finns på innergården. Här släpper en stor oval taköppning in rikligt med ljus i den inre trädgården och ger byggnaden ett centrum och en ankarpunkt som rummen är orienterade mot.

Bakom fasaden på Atelier Štěpán

I planritningen sorterar Atelier Štěpáns sex personer starka team under ledning av Marek Jan Štěpán rumsprogrammet efter användning och tilldelar varje nivå en tydlig roll. Totalt finns tre nivåer som var och en är uppdelad i olika områden med några få trappsteg. Den lägre nivån i betongplinten anpassar sig till den svagt sluttande terrängen och stänger av huset från gatan. Här ryms främst underordnade funktioner som garage, kapprum, förråd och tvättstugor. Ett undantag är kontorsutrymmet på den västra fasaden, som skapar en visuell relation till gatan med sitt horisontella, stora fönsterformat.
De kommunikativa delarna av programmet dominerar på mellanplanet. Boende, matlagning och måltider sker i samma rum, en rymlig yta som öppnar sig mot innergården med sina glaspartier från golv till tak. Härifrån leder några trappsteg upp till en zon som Marek Jan Štěpán definierar som husets lugna del. Här ligger sovrummen med balkonger. Den lilla höjdskillnaden fungerar inte bara som en subtil fysisk separation mellan de gemensamma utrymmena och de enskilda rummen, utan också som ett akustiskt skydd utan att ge upp utsikten över innergården.

Tre plattformar, två material

Zonindelningen av funktionerna i planlösningen återspeglas också i materialiteten. Arkitekterna tog med sig fasadens hårda betongstruktur in i byggnaden och använde den för att utforma den nedre nivån. De övriga våningsplanen präglas däremot av olika träslag och inredningsdetaljer. De ljusa träplankorna ger rekreations- och avkopplingsrummen en nästan lantlig, lugn atmosfär. Betongen spelar en underordnad roll här. Den förekommer sparsamt och bildar inte bara en kontrast till träet på de övre våningarna, utan framhäver också element som den öppna spisen och trappan på ett särskilt sätt. Men framför allt har arkitekterna på Atelier Štěpán lyckats framhäva den speciella atmosfären i byggnaden genom att styra det naturliga ljuset. Bortsett från innergården använder de cirkulära takfönster för att till exempel framhäva sittplatserna.

Varm luft och kallt vatten

Den dubbla materialiteten fortsätter på innergården och suddar ut gränsen mellan interiör och exteriör. Och kanske är det där, ute i grönskan, som förhållandet mellan de kontrasterande materialen känns tydligast. I ena änden av gården skiljer en betongvägg den introverta trädgården från grannfastigheten, medan en träkonstruktion skapar en något nedsänkt alkov där de boende kan äta tillsammans när vädret är fint. På den motsatta sidan, bredvid den sekundära ingången till huset, kamouflerar Atelier Štěpán en triangulär bastu, även den med en träfasad. Efter ett bastubad kan man hoppa i den svala utomhuspoolen i betong. Därifrån kan simmarna titta ut från den introverta villan och in i grannskapet genom de vertikala träribborna.

Jan Vermeulens arkitektstudio har förvandlat en historisk villa till ett innovativt vårdcampus. Läs mer om projektet här.