Återupplivning av torvmarker: en nyckel till att bekämpa klimatförändringarna

Torvmarker och våta landskap underskattas ofta, men de spelar en avgörande roll i klimatsystemet. Deras torvjordar kan lagra enorma mängder kol – men när de dräneras släpper de ut stora mängder CO2. Det är därför ännu viktigare att bättre förstå och skydda dessa unika ekosystem.

Enligt Heinrich Böll-stiftelsens Moor Atlas 2023 står uttorkade mossar för upp till fyra procent av de globala utsläppen. I Centraleuropa är över 90 procent av torvmarkerna utdikade, och i Tyskland har över 80 procent av de ursprungliga torvmarkerna använts för jordbruk. Här fanns tidigare 1,8 miljoner hektar myrmark, men i dag återstår bara en bråkdel av detta. För att uppnå de globala klimatmålen skulle 50.000 hektar myrmark behöva återfuktas varje år. I dagsläget återskapas dock endast cirka 2.000 hektar per år. Olika initiativ arbetar dock för att öka denna siffra.

I århundraden har jordbrukare runt om i världen omvandlat torvmarker och våtmarker till jordbruksmark genom att pumpa ut vatten för att skapa åkrar och betesmarker. Detta har inte bara påverkat den lokala floran och faunan, utan har också bidragit till utsläpp av CO2 – årligen orsakar denna dränering mer utsläpp än hela flygindustrin (som står för 3 till 3,5 procent av utsläppen).

Genom att återfukta tidigare torvmarker är det möjligt att stoppa denna process av koldioxidutsläpp. Det finns en stor potential för detta i Europa, särskilt i norra Tyskland, eftersom många av de tidigare torvmarkerna här har förvandlats till jordbruksmark.

Forskare rekommenderar att man stoppar dräneringen av torvmarker och låter grundvattennivån stiga till cirka 10 centimeter under markytan för återvätning. Detta kräver att grönområden röjs, att diken byggs och att vassarter och inhemska gräs planteras. Vid torka hjälper pumpar till att hämta vatten från närliggande floder eller kanaler. På så sätt kan hedarna återställas till sitt ursprungliga tillstånd.

Torvmossar är inte bara viktiga för att binda CO2, utan även för jordbruket. Det finns en särskild form av torvmarksjordbruk, så kallad „paludiculture“, som producerar torvmossa, starr, gräs och vass som produkter. Dessa produkter lämpar sig för massmarknaden eftersom de kan användas som isoleringsmaterial, papper och kartong eller som hållbart producerad trädgårdsjord.

Allt fler projekt visar hur den här typen av odling kan se ut. Till exempel har jordbrukare nära Bremen grundat ett nystartat företag för att gemensamt odla och marknadsföra torvbiomassa. Andra företag fokuserar på trädgårdsjordindustrin eller på isoleringsmaterial.

Projekt som den tyska regeringens tioåriga program „PaludiNet“, som lanserades i mitten av 2024, syftar till att ytterligare främja denna process. I Bayern finns programmet „PeatFarmers“, där jordbrukarnas inkomster stabiliseras med hjälp av statliga subventioner samtidigt som de testar nya metoder för torvmarker.

Även i USA diskuteras ämnet allt mer. Förutom högmossar fokuserar man där alltmer på grundvattenförsörjda våtmarker, som ska skyddas och återställas till naturtillstånd. Paludikulturen är också mycket lovande i tropiska länder. Hittills har odling och skörd av kärrväxter, som gör att det lönar sig att bevara våtmarker, kommit längst i Europa.

För att ett återvätningsprojekt ska kunna genomföras framgångsrikt måste åtgärderna planeras noggrant. Om grundvattennivån är för hög under en längre tid kan nämligen växthusgasen metan bildas, vilket i sin tur är skadligt för klimatet. Korrekt återvätning kräver stor sakkunskap, noggrann övervakning, tid och tålamod.

Men det största hindret för återvätningsprojekt är jordbruksproduktionen. Om jordbrukarna inte längre kan odla grödor eller låta boskap beta står de trots allt inför ett existentiellt hot. Därför är det mer meningsfullt att hitta sätt på vilka jordbruket kan leva av och med återvätade torvmarker.

Paludikultur visar hur jordbruk på myrar kan lyckas. Många potentiella intressenter är dock fortfarande tveksamma eftersom de först skulle behöva investera i nya processer och maskiner. De har ingen garanti för att produkterna från biomassan kommer att kunna köpas på ett tillförlitligt sätt. Därför är det viktigt att skapa incitament här.

Återvätning av mossar ger flera fördelar:

1. Minskning av utsläpp genom återvätning
2. Ersättningsprodukter i stället för fossila produkter
3. Koldioxidbindning i hållbara produkter som till exempel möbler
4. Främjande av torvbildning för framtida kolsänkor
5. Förbättrad biologisk mångfald och livsmiljöer för vattenfåglar och storspovar
6. Översvämningsskydd: intakta högmossar kan absorbera cirka 90 procent av regnvattnet vid kraftiga skyfall

EU:s naturvårdslag, som efter en lång kamp trädde i kraft i augusti 2024, föreskriver att totalt 20 procent av EU:s land- och vattenområden ska återställas senast 2030. Detta omfattar många viktiga ekosystem, bland annat torvmarker och våtmarker, som var och en kommer att få sina egna mål.

Att återskapa torvmarker är en utmanande men givande uppgift. Det bidrar inte bara till att bekämpa klimatförändringarna, utan erbjuder också möjligheter för jordbruket och skyddet av den biologiska mångfalden. Med hjälp av riktade projekt och incitament kan torvmarker få nytt liv och bli värdefulla kolsänkor och livsmiljöer för många arter.