Baumeister Academy 2020: Stadsdesign

Är du intresserad av att göra en 6-månaders praktik och få 2.500 € på toppen? Då har vi goda nyheter! Från och med nu kan du ansöka om Baumeister Academy-stipendiet. I år har du chansen att praktisera hos Adjaye Associates (London), Super Future Collective (Nürnberg), SeARCH (Amsterdam), Henning Larsen (München) eller Urban Design (Stockholm). Urban Design? Företaget ligger i Stockholm, grundades 2001 och har nu upp till 20 anställda. Vi pratade med Alessandra, Maja och Michael om fördelarna med ett litet kontor och varför Stockholm är värt mer än ett besök.

Det svenska arkitektkontoret Urban Design arbetar med att bygga ett mer hållbart och motståndskraftigt samhälle. De är särskilt intresserade av två kritiska områden inom byggbranschen: miljö och resursanvändning. Urban Design strävar efter att utveckla sin miljö på ett hållbart sätt.

Om du skulle behöva göra en praktik idag. Vart skulle du gå?
Alessandra: Jag skulle åka någonstans där jag skulle få lite lön och där jag skulle kunna lära mig mycket utöver att bara vara praktikant. Jag åkte till exempel till Nederländerna för att de arbetade med hållbarhet, vilket var min master på universitetet.

Maja: Min första tanke var: vilken typ av företag eller arkitektonisk kontext skulle jag vilja uppleva? Och de länder som först dök upp i mitt huvud var Schweiz och Japan, för att arbeta på firmor som Peter Zumthor eller Junya Ishigami till exempel.

Alessandra: Men det finns en praktisk fråga där, de två länderna är väldigt dyra. Man måste överleva, du vet.

Maja: Jag tänker på frågan mer teoretiskt, som att föreställa mig att jag inte hade min familj här och att jag bara kunde åka någonstans i ett halvår och fördjupa mig i något – då tycker jag att det skulle vara intressant att åka dit, och till många andra platser förstås. Det är inte realistiskt med tanke på mina livsomständigheter, det är en dröm.

Du då Michael?
Michael: Jag tycker att det är bra att vi är tre olika personer med tre väldigt olika perspektiv. Min första tolkning av frågan var „platsen“, vilket faktiskt är mer intressant än företaget. Jag tycker att platser med snabb urbanisering är de mest intressanta för arkitekter, eftersom det är där det finns möjligheter för arkitekter. Jag tycker också att platser med uppenbara konflikter är intressanta, där det finns frågor om olika önskningar och olika behov, där det sociala och politiska landskapet är som ett minfält – som i gränsområden. Ett mycket uppenbart sådant är den mexikansk-amerikanska gränsen.

Hardu något exempel på en arkitekt som arbetar i gränsområden?
Michael: Det finns en arkitekt i San Diego, Teddy Cruz, som arbetar vid gränsen mellan Tijuana och Baja California med just dessa frågor om de olika behoven på båda sidor och hur dessa samhällen kan arbeta tillsammans. Hur man besvarar några av de sociopolitiska frågorna med nya typologier. Jag tycker att arkitektur blir som mest intressant när den försöker lösa en verklig samhällsfråga.

„Som praktikant är det bättre att välja mindre kontor.“

Varför ska en arkitekt välja Urban Design som arbetsplats?
Alessandra: Som praktikant är det bättre att välja mindre kontor. Generellt sett finns det så mycket att göra och färre människor som kan göra det. Därför kan du göra många olika saker och lära dig mer om olika perspektiv. Miljön är också varmare, så det är en mjukstart men samtidigt lär du dig så mycket. Det är vad vi erbjuder i grund och botten. Och alla tidigare praktikanter har alltid varit nöjda med upplevelsen här, de vill komma tillbaka efter sina studier, så det är också ett bra betyg.

Maja: En kvalitet med kontoret är att vi har stunder då vi zoomar ut och diskuterar arkitektur på olika sätt. Det kan handla om projekt eller teman eller datorprogram eller vad som helst. Antingen hela kontoret på måndagar, eller bara i mindre grupper, och det är en välkomnande atmosfär att göra det.

Michael: Jag håller med om att vi har en löpande dialog om arkitektur, som en röd tråd bortom det projektspecifika. Och det är kanske inte normen på alla ställen, även om det borde vara det. Vi ägnar tid åt det. Jag tycker också att vi är ganska öppna. Vissa företag har en väldigt bestämd process för hur de löser ett designproblem eller hur de arbetar med arkitektoniska problem. Vi har inte det. Vi är fortfarande lite mer experimentella. Till exempel genom att använda olika metoder och prova nya verktyg.

Maja: Och det är i hög grad upp till projektdeltagarna att definiera hur de vill ta sig an en uppgift…

Michael: Ja, det styrs inte så mycket uppifrån, vi har inte en färdig metod. Det innebär att någon kan komma in med mindre erfarenhet, eller andra erfarenheter, och bidra. Vi är en väldigt heterogen grupp med olika människor och olika bakgrunder, och på så sätt är det lätt för någon att komma utifrån och ändå vara en del av något.

Stockholm – varför just Stockholm?
Alessandra: Det är en huvudstad, så ur praktisk synvinkel är det en bra miljö för en praktikant som kommer från utlandet. Alla talar engelska, det är fullt av internationella människor så du kan bygga upp ett blandat nätverk med många olika nationaliteter. Det är ganska inspirerande. När jag flyttade hit var det också en mycket bra marknad för arkitekter. Det är kanske inte samma situation nu, men det finns fortfarande många byggarbetsplatser, skylinen är full av lyftkranar: det finns arbete. Och det är en vacker stad.

Michael: Demografin har förändrats mycket. Befolkningen blir allt yngre, vi har en stor invandring, det är mycket mer blandat etniskt och kulturellt än för bara fem eller tio år sedan. Det är en plats som är på väg att bli något annat.

Maja: Men är det blandat? Är det inte mer segregerat än någonsin?

Michael: Ja, blandat, det beror väl på vilken skala man tittar på. Södermalm är inte blandat, men Stockholmsregionen är blandad. Men ja, det är också väldigt segregerat. Men det är intressant, det är något att arbeta med, politiskt och även arkitektoniskt. Kämpar inte Stockholm fortfarande för att bli en större stad? Stadens struktur håller faktiskt på att förändras. Nya tunnelbanelinjer och alla dessa infill-projekt som pågår och som försöker överbrygga klyftorna. Det finns inte så många städer i Europa som faktiskt växer som Stockholm gör just nu.

Det här är första gången du är med i Academy. Varför deltar ni?
Michael: För att vi är öppna och nyfikna, och för att vi har ett internationellt blandat gäng. Vi vill fortsätta med det och hoppas att Baumeister kan ge oss möjlighet att träffa intressanta profiler som vi inte skulle hitta själva.

„Var ärlig, ställ frågor, låt människor lära dig.“

Vad förväntar du dig av dina praktikanter?
Michael: Jag tror att det viktigaste är att oavsett vilken uppgift du får så tar du dig an den med entusiasm och tillämpar en designmetodik på den. Om du får i uppgift att göra ett Excel-kalkylblad ser du det som ett designproblem. Det betyder inte att det måste vara snyggt, men det ska lösa behovet på ett uppfinningsrikt sätt. Det bästa är när någon överraskar mig och kommer tillbaka med ett svar som jag inte ens trodde var möjligt. Det är så tråkigt att få tillbaka exakt det man frågar efter. Så … entusiasm och överraskning. Pålitlighet är också en bra sak.

Maja: Jag skulle vilja lägga till öppenhet och mod. Första gången jag var praktikant var jag ganska nervös i början, och det krävs lite mod för att vara öppen och inte låtsas att man vet saker om man inte gör det. Var ärlig, ställ frågor, låt folk lära dig.

Michael: När man löser problem är det också bra att vara modig. Om du är för rädd för att komma med ett förslag, då kan vi inte prata om det.

Maja: En nyckel till att vara modig är att vara som man är, det låter som en klyscha men det hjälper. Jag var på ett kontor en kort tid när det inte fungerade så bra, och jag kände att jag aldrig fick chansen att öppna upp mig och bidra. Men på ett annat kontor fungerade det från början och jag blev självsäker och kunde bara vara som en av de andra i gruppen, med mina specifika styrkor och svagheter.

Michael: Så det gäller att hitta en balans mellan ödmjukhet och självförtroende. Och att lita på att klimatet är öppet.

„För många människor känns allt lika viktigt i början.“

De som kommer direkt från universitetet: Är de duktiga på det de gör? Vad är det som saknas?
Michael: Det är uppenbart att de är duktiga på digitala grejer. De saknar ibland kundperspektivet, men det kan man ju inte förvänta sig. Men det är en ganska självklar sak att man snabbt behöver förstå hur kunden påverkar riktningen på projekten.

Alessandra: Ja, det är klart att de inte är så praktiska ibland. På universitetet kan du göra vad du vill, det finns ingen pengaproblematik, det finns ingen som säger „Nej – jag tänker inte betala för det“.

Michael: En annan sak som kanske saknas är erfarenheten av att prioritera. För många människor känns allting lika viktigt i början. Det kan vara svårt att sortera ut vad som är viktigast att lösa just nu, och vad som kan lösas om två månader. Att se vad som är viktigt – kanske „om vi gör på det här sättet ändrar vi frågans utformning“… det är sådant som bara erfarenheten kan ge dig. Det händer att yngre personer inte respekterar sina äldre kollegors perspektiv och tycker att de är tråkiga. Men kanske är erfarna personer helt enkelt snabbare på att sortera bland parametrarna och känna till frågans gränser.

Alessandra: Det är samma sak när man ska presentera saker. Hur djupt måste man gå? Ibland räcker det med en skiss…

Michael: Exakt. Vad är uppgiften, och vilket verktyg eller vilken metod behöver du för att komma fram till svaret? Det måste finnas en dialog mellan andra på kontoret som kanske är mer erfarna och som ser „Okej, det här är allt vi behöver, vi behöver en sektion och vi behöver ett perspektiv“.

Din största framgång?
Michael: Att vinna Tekniska Nämndhuset. Det var en stor tävling som vi vann 2014 tillsammans med det spanska företaget SelgasCano.

Och ditt största nederlag?
Michael: Att förlora Tekniska Nämndhuset. Vi vann tävlingen men i slutändan förverkligades aldrig projektet på grund av ett val som ändrade den politiska majoriteten i Stockholm.

Din största modefluga?
Michael: Skridskoåkning på julfesten.

„Stanna inte på samma ställe för länge.“

Ditt råd till blivande arkitekter?
Michael: Stanna inte kvar på samma ställe för länge.

Alessandra: Prova lite av varje och försök se vad du gillar att göra. Du har all teori i världen, men du behöver erfarenhet.

Michael: Hitta en bra balans mellan att kräva det du vill ha av din arbetssituation, men också att vara ödmjuk inför de möjligheter du får. Man ska inte kompromissa när det gäller vilka situationer man försätter sig själv i. Det är så grundläggande för vem man blir. Jag tänkte också på Peter Zumthor – som du nämnde tidigare – som började som kabinmakare – att bra arkitekter ofta har några andra saker i sin väska. Som de antingen hade tidigare och tar med sig eller någon kompetens eller talang som de utvecklar vid sidan av sitt arbete. Försök att vara allt runt omkring också, som en person, inte bara en arkitekt.

Baumeister Academy är ett praktikprojekt som drivs av arkitekturtidskriften Baumeister och stöds av GRAPHISOFT och BAU 2019.