Bostadshus i Berlin av Bolles + Wilson

I stadsdelen Schöneberg i Berlin har arkitektbyrån Bolles + Wilson från Münster byggt ett sex våningar högt bostadshus som på ett helt eget sätt förhåller sig till Berlins byggnadstradition.

Knappast någon annan gata i före detta Västberlin genomgår för närvarande en sådan förvandling som Kurfürstenstraße. I årtionden har namnet varit synonymt med gatuprostitution, droger och kriminalitet. Damerna som är till salu finns fortfarande kvar, men en helt ny kundkrets flyttar nu in i området. Fastighetsutvecklare och privata investerare bygger nu på krigets ödemark som har legat kvar här längre än någon annanstans i västra delen av stadens centrum. Gatuprostitutionen har tydligen förlorat sin avskräckande effekt och det byggs lyxlägenheter som det verkar finnas en obruten efterfrågan på. Prekära levnadsförhållanden möter nu ostentativt välstånd. Men det är inte alla nybyggnadsprojekt i området som faller inom denna kategori. Den Münsterbaserade arkitektbyrån Bolles + Wilson har förverkligat ett bostadshus som uttryckligen syftar till att smälta in i omgivningen.

Påminnelserna om arkitekturen från 1950-talets återuppbyggnadsperiod är omisskännliga. Detta börjar med färgschemat för exteriören. Här har Bolles + Wilson valt en blågrå kulör för gatufasaden och en ljusrosa för baksidan och brandväggen mot grannfastigheten. Där har ett daghem sin öppna yta. Mot gatan har arkitekterna utvecklat en fasadindelning som å ena sidan har inslag av den axiellt strukturerade perforerade fasaden. Å andra sidan finns det också tre oregelbundet placerade, mer än våningshöga fönsteröppningar, som Bolles + Wilson har placerat i mitten av fasaden.

Men den skenbara axialiteten bryts också vid närmare granskning. De franska fönstren är något förskjutna från varandra och har olika storlekar. Arkitekterna har gett första våningen en smal, genomgående balkong. Den är tänkt att karaktärisera „Beletage“. Det förstärker också designreferenserna till modernistiska bostäder från efterkrigstiden. Byggnadens översta våning är upplyst av en fönsterremsa som är nästan lika bred som byggnaden. Bolles + Wilon har låtit det sticka ut tydligt från väggytan på samma sätt som ett överdimensionerat blomfönster. Den övre delen av fasaden utgörs något överraskande av en kraftig taklist. Detta visar att Münster-arkitekterna inte bara refererar till efterkrigsmodernismen, utan också vill skapa tvärepokala referenser till typen av flerfamiljshus i Berlin.

På baksidan öppnar sig fyra av de fem övre våningarna mot trädgården med stora skjutbara glasdörrar. Bolles + Wilson sammanfattar fönsterelementen över våningsplanen i två tydligt indragna fasadsprång. Nedsänkningarna motsvarar balkongerna framför dem, men skjuter ut betydligt utanför dem på ungefär halva deras bredd och skapar rymliga sittplatser utomhus. Trappan till trevåningshuset är placerad mellan de två urtagen i fasaden. Även här leker arkitekterna med olika fönsterformat. Liksom gatufasaden skiljer sig även utformningen av den översta våningen på baksidan från väggytan nedanför. Här kombinerar arkitekterna fyra franska fönster på ena sidan med en stor väggutskärning som ger utsikt över en takterrass.

Invändigt dominerar betong det rumsliga intrycket. Bolles + Wilson skapar en motvikt med omålade träfönster, geometriska klinkergolv i svart och vitt och en målinriktad användning av väggfärger i husets entréer. Huset erbjuder en hel rad olika planlösningar, där de mest slående planlösningarna är förknippade med de stora fasadfönstren som vetter mot gatan. Här har arkitekterna förverkligat bostadsytor i en och en halv våning som delade nivåer, som öppnas upp till galleriområden via interna trappor.

En helt annan skala: Bolles + Wilson byggde det nya nationalbiblioteket i Luxemburg.