Öppnas i en ny flik

Hur kan vi bygga vidare på befintliga strukturer utan att bygga från grunden? Denna fråga står i centrum för det danska bidraget till den 19:e internationella arkitekturutställningen på Biennale di Venezia. Under rubriken ”Build of Site” presenterar curatorn Søren Pihlmann från pihlmann architects ett ovanligt tillvägagångssätt: paviljongen kommer att användas samtidigt som utställningslokal och renoveringsplats under hela biennalen.

Konvertering som utställningskoncept

Praktisk nödvändighet utgör utgångspunkten för projektet. Den danska paviljongen är i akut behov av renovering på grund av återkommande översvämningar, föråldrad funktionalitet och problem med inomhusklimatet. Men i stället för att skapa en tillfällig utställningsarkitektur som monteras ned igen efter biennalen, omvandlar Pihlmann den nödvändiga renoveringen till ett utställningskoncept.

Byggnadsarbetet inleddes i december 2024 och kommer att slutföras efter biennalen i november 2025. Under tiden kommer paviljongen att framstå som en hybrid av byggarbetsplats och curatoriellt utformad utställning – ett ”fruset ögonblick” i renoveringsprocessen.

Överskottsmaterial som en resurs

Kärnkonceptet i ”Build of Site” är en intelligent återanvändning av material som upptäcktes under renoveringen. Istället för att använda nya resurser för tillfälliga installationer återanvänds befintliga material och integreras i utställningen. Typiska utställningselement som podier, ramper, bänkar och bord är skapade av återanvända komponenter av trä, kalksten, betong, sand och lera.

”Det torde stå klart för de flesta vid det här laget att vi i framtiden måste förhålla oss konstruktivt till det vi redan har fört in i världen. Hittills har detta uppfattats som en begränsning. Men nu är det dags att diskutera alla de arkitektoniska möjligheter som jorden, stenarna, betongen eller vad som helst kan ge på den plats där man har förmånen att bygga på världen”, förklarar Søren Pihlmann. (översatt från engelska)

Vetenskaplig forskning som grund

Det som är anmärkningsvärt med projektet är den intensiva vetenskapliga undersökningen av de befintliga materialen. Sedan hösten 2023 har teamet arbetat med forskare och studenter från Danmarks Tekniske Universitet, Köpenhamns universitet, Kungliga danska akademin för arkitektur, design och konservering samt ETH Zürich.

Det vetenskapliga tillvägagångssättet syns i många detaljer: gelatin – en biprodukt från fiskeindustrin i Adriatiska havet – blandades i rätt proportioner med sand från paviljongens undergrund och formades till en bordsskiva. Varje enskild kalkstensplatta analyserades för att förstå hur den hade brutits från stenbrottet i Istrien. Syftet var att bedöma risken för brott vid borttagningen och att fastställa återanvändbarheten vid renoveringen av golvet. Icke-destruktiva ultraljudsmätningar (UPV) utfördes på de befintliga betonggolven för att i förväg fastställa hur komponenterna kunde kapas för maximal styrka när de återanvändes som balkar i utställningen.

Två paviljongområden – två utställningskoncept

Den största delen av renoveringsarbetet sker i paviljongområdet, som byggdes av Peter Koch i slutet av 1950-talet. Här kan besökarna ta del av utställningen om stampade jordytor, råa betongytor och bevarade kaklade ytor. Som en del av utställningen visas i detta rum också en film som gjorts i samarbete med Louisiana Channel och som dokumenterar projektet under en tvåårsperiod – från den första idén till den färdiga utställningen. Prototyper, studier och bakgrundsinformation om renoveringsarbetet kommer att ställas ut i paviljongens Brummer-avdelning. Det ger också en förhandsvisning av planerna för projektet efter att biennalen har avslutats.

Dubbel närvaro på biennalen

Utställningen åtföljs av den engelskspråkiga publikationen ”Making Matter What Too Often Does Not Matter”, en dialog mellan curatorn Søren Pihlmann och den kanadensiske poeten och poesiprofessorn Adam Dickinson. Med utgångspunkt i sina respektive praktiker utforskar de utställningens teman och Pihlmanns övriga verk.

Intressant nog är Søren Pihlmann och hans arkitektkontor inte bara ansvariga för den danska paviljongen, utan även utvalda som deltagare i huvudutställningen ”Intelligens. Naturlig. Artificiell. Collective.” under ledning av Carlo Ratti.

Utställningen i den danska paviljongen möjliggörs av ett stort antal samarbetspartners, bland annat det danska kulturministeriet, Realdania, Danish Art Fund och olika stiftelser. Kent Martinussen från Dansk Arkitektur Center kommer att fungera som kommissionär.

Den danska paviljongen ”Build of Site” kommer att visas i Giardini under hela den 19:e internationella arkitekturutställningen från den 10 maj till den 23 november 2025.

Läs mer om den tyska paviljongen på Biennalen 2025 här.

Också intressant
Vem äger staden – stadsplanering i konfliktområdet mellan vinst och det allmänna bästa

Vem äger staden – stadsplanering i konfliktområdet mellan vinst och det allmänna bästa

Rumsdjup och höjd i samverkan

Rumsdjup och höjd i samverkan

5-punktspaket med åtgärder för skydd av kulturvärden i Bayern

5-punktspaket med åtgärder för skydd av kulturvärden i Bayern

Sensationellt fynd från 500-talet

Sensationellt fynd från 500-talet

Religion och stad – Moderna sakrala byggnader

Religion och stad – Moderna sakrala byggnader

Greentech Festival 2023

Greentech Festival 2023

Design är aldrig oskyldig!

Design är aldrig oskyldig!

Pritzkerpriset 2022 till Francis Kéré

Pritzkerpriset 2022 till Francis Kéré

Adaptiv gatumöblering genom realtidsdata

Adaptiv gatumöblering genom realtidsdata

Hus – stall – lada: det nya biblioteket i Gundelsheim

Hus – stall – lada: det nya biblioteket i Gundelsheim

Den 2-4 september 2016 äger det årliga stenhuggarsymposiet för stenhuggargillet Hessen-Mitte rum i Frankensteins slottsruin.

Den tidigare övermästaren Walter Hess ser fram emot att välkomna alla besökare som vill delta i den öppna, medeltida verkstaden och vara kreativa i slottsruinen under alla tre dagarna. Övernattning kommer att erbjudas i en medeltida byggbarack. Syftet med detta evenemang är att utbyta kunskap mellan unga yrkesverksamma, föra dem samman och introducera intresserade till stenhuggeriets hantverk. Hantverksmästarna kommer också att bekanta besökarna med sten, hammare och mejsel. Efteråt har besökarna möjlighet att delta i prisutdelningen för ungkarlarna på slottets borggård och beundra gesällernas utställda arbeten. För ytterligare information, vänligen kontakta info@stein-kann.de.

”IBA Basel har fört de två Rheinfelden-städerna ännu närmare varandra”

Samarbete mellan de två Rheinfelden

Projektledarna för IBA Basel-projektet ”Rheinfelder Rheinuferrundweg extended” vill utveckla avsnittet av Höga Rhen mellan Stein/Bad Säckingen och Grenzach-Wyhlen till en transnationell flodpark. Uppdraget: att stärka de befintliga kvaliteterna i det angränsande vattenområdet som ett gemensamt natur-, kultur- och rekreationsområde. Slutmålet är att skapa en attraktiv rundslinga som är rik på attraktioner som gångbroar, stigar, rekreations- och lekplatser, landningsbryggor och utsiktstorn och som synliggörs av gång- och cykelvägar. Projektet initierades av de två städerna Rheinfelden, Rheinfelden (Baden) och Rheinfelden (CH). Vi talade med Klaus Eberhardt, borgmästare i Rheinfelden (Baden), och Franco Mazzi, borgmästare i Rheinfelden (CH), om projektet och samarbetet mellan de två städerna.

Klaus Eberhardt, Franco Mazzi, varför och i vilken utsträckning behöver regionen en förlängning av Rheinfelden Rheinuferrundweg?

Franco Mazzi: Med den ökande förtätningen av bostadsområden blir det allt viktigare att utforma, skapa och sedan också kommunicera fritids- och rekreationsområden mellan kommuner. Speciellt när det gäller områden med olika nationella tillhörigheter. Det är därför som den förlängda Rheinfelder Rheinuferrundweg är mycket meningsfull.

Klaus Eberhardt: Höga Rhen fram till Basel är det viktigaste kännetecknet för landskap och bebyggelse, för kultur och för människors samlevnad. Som ett fritids- och rekreationsområde kännetecknas flodens lopp av mycket intressanta och annorlunda strukturerade landskap och bosättningsområden. Idén att använda en väg för att framhäva de enskilda markanta projekten via delvis befintliga vägstrukturer, att sätta nya accenter och att göra befolkningen medveten om dem, sågs som ett starkt ögonblick av alla inblandade.

Den en gång planerade gångbron över Rhen, en central åtgärd i IBA-projektet, har varit historia sedan oktober 2019. De schweiziska väljarna röstade emot den i en folkomröstning. Vad innebär beslutet för er?

Franco Mazzi: Att majoriteten av väljarna inte längre var positiva till projektet på grund av den avsevärda kostnadsutvecklingen.

Klaus Eberhardt: Projektet utvecklades mycket professionellt från början och kunde ha varit ett av flaggskeppsprojekten för IBA Basel 2020 om det hade genomförts. Det måste dock erkännas att städernas och kommunernas frivilliga uppgifter har ett särskilt värde, i synnerhet när det gäller deras skattepåverkan. Det fanns också olika faktorer i beaktandet av respektive nationell situation, vilket tyvärr hade en kostnadshöjande effekt. Trots avslaget är dock Rhenbron ett exempel på att det går att hitta kvalitetskriterier, åtminstone i form av samarbete och projektförberedelser, som bidrar till att möjliggöra ett gemensamt projekt. En lärdom av den årslånga processen är dock att i ännu högre grad involvera befolkningen i projektets gång och i beslutsprocessen.

Samarbete är nu en självklarhet

Klaus Eberhardt, du har varit involverad i IBA Basel från allra första början. Har IBA Basel fört både Rheinfelden och regionen ännu närmare varandra?

Klaus Eberhardt: De två städerna i Rheinfelden har haft ett gott samarbete i många år. Ett gemensamt stadsutvecklingskoncept lanserades i ett tidigt skede, vilket presenterade inledande förslag för en övergripande syn på de två bosättningsområdena och utgjorde en grund för att identifiera gemensamma utvecklingsmål.

Möjligheten att gemensamt definiera projekt som en del av den internationella byggnadsutställningen Basel 2020 intensifierade det befintliga samarbetet. Detta inkluderade gemensamt utvecklat projektsponsring och det nu nästan självklara samarbetet mellan de berörda administrativa områdena i projektgrupper. Den gemensamma förståelsen för kommande projekt och de gemensamt utvecklade organisatoriska formaten har lett till att samarbetet mellan förvaltningarna har blivit en självklarhet.

Ett bra jobb av IBA Basel 2020

Hur ser du på det, Franco Mazzi?

Franco Mazzi: Det kan jag bara hålla med om. Även om de två Rheinfelden-städerna har haft ett nära samarbete inom ett antal områden under många år, har IBA och den resulterande projektutvecklingen fört de två Rheinfelden-städerna ännu närmare varandra. I synnerhet det utökade projektet Rheinfelder Rheinuferrundweg har också fördjupat samarbetet med grannkommunerna och grannstäderna.

Om du skulle starta IBA igen idag, vad skulle du göra annorlunda?

Franco Mazzi: Jag skulle försöka påskynda förverkligandet av de planerade projekten.

Klaus Eberhardt: IBA Basel 2020 är ett exempel på en internationell byggnadsutställning som bygger på bottom-up och som inte kunde förlita sig på stora bidrag redan från början. Givet denna förutsättning har IBA Basel 2020 gjort ett bra jobb.

Ytterligare exemplariskt samarbete planeras

Vilka är dina mål för framtiden? Din vision för båda Rheinfelden?

Franco Mazzi: Båda Rheinfelden-städerna bör fortsätta att vara och förbli beboeliga och älskvärda och sträva efter en god utveckling tillsammans baserat på de solida grunder som har lagts. Det goda gränsöverskridande samarbetet bör också vara föredömligt i framtiden och fungera som en modell.

Klaus Eberhardt: Det kan jag bara hålla med om. Vi kommer att fortsätta på vår väg tillsammans.

Franco Mazzi är företagsekonom vid ett universitet för tillämpad vetenskap. Efter mer än 20 års arbete inom den privata sektorn övergick Mazzi 2006 till att bli ”kommunal borgmästare på heltid”, vilket är titeln på en borgmästare i kantonen Aargau. Han har varit ledamot av parlamentet i kantonen Aargau sedan 2012 och ledamot av styrelsen för Trinational Eurodistrict Basel TEB sedan 2006.

Klaus Eberhardt studerade stadsplanering vid TU Berlin och arbetade som stadsplanerare i Goslar och Osterholz-Scharmbeck. Från 1990 till 1992 var Eberhardt chef för det kommunala planeringskontoret i Weil am Rhein, från 1992 till 2000 verkställande direktör för State Garden Show i Weil am Rhein och från 1992 till 2012 borgmästare i Weil am Rhein. Sedan 2012 är han överborgmästare i Rheinfelden (Baden).

Varför har vi startat en IBA Basel-serie? Du kan läsa mer om det här.

Alla artiklar om IBA Basel 2020 hittar du här.