Digital fond för den digitala omvandlingen

Federal Cultural Foundation har erfarenhet av projektfinansiering och är ändå förvånad över hur pandemin har gjort ett projekt särskilt framgångsrikt. Den federala kulturstiftelsen stöder dansprojekt, utställningar och festivaler. Med sin finansiering vill man göra idéer möjliga och ge impulser. Under de senaste åren har digitaliseringsprojekt också fått stöd från Digital Fund. En femårig finansieringsfas planerades för denna mycket speciella fond, som avslutades som planerat 2023. Även om vissa institutioner presenterar sina projekt först i år närmar sig Digital Fund definitivt sitt slut.

Julia Mai, som är ansvarig för projektet Digital Fund på den tyska federala kulturstiftelsen, förklarar femårsgränsen som en del av stiftelsens uppdrag. Den ger impulser till vissa ämnen och utvecklar modellprogram under en begränsad tidsperiod. Digital Fund utvecklades för att „driva på den digitala förändringen på museer och stärka den digitala kompetensen på institutionerna“, säger Mai. Syftet var aldrig att enbart stödja digitaliseringen av samlingar. Snarare var syftet att stödja museer som redan hade lagt grunden för digitalisering och därför var villiga och kapabla att utveckla nya, innovativa digitala projekt. Dessutom skulle projektmedlen på 15,8 miljoner ändå inte ha räckt till för att digitalisera hela samlingar.
Stiftelsen vill stödja fyrtornsprojekt och har därför i första hand riktat in sig på större institutioner för detta projekt. Om man tittar på den karta som kulturstiftelsen har sammanställt över projektfördelningen kan man dock konstatera att digitala projekt långt ifrån har utvecklats och genomförts i alla delstater. Inget digitalt projekt har utvecklats och finansierats i Schleswig-Holstein, de flesta östtyska delstaterna eller Saarland, medan det har funnits flera gemensamma digitala projekt i Nordrhein-Westfalen.
„Det är intressant att större museer har gått samman med mycket mindre institutioner“, säger Julia Mai. Resultatet blev att 28 stora och små museer, fem teatrar, två operahus och en minnesplats, som hade gått samman i 15 grupper, kunde dra nytta av Digitalfonden. Samarbetet var ett av villkoren för att överhuvudtaget få finansiering.

I det här projektet betydde digital förändring inte digitalisering, utan tillämpning av redan digitaliserade samlingar och användning av dem i kreativa projekt. Och detta går långt utöver de specifika behoven hos en enskild institution. Förslagsinfordran handlade redan om idéer som också kunde överföras till andra. Därför var publicering med „öppen källkod“ ett lika viktigt krav som möjligheten att göra innehållet tillgängligt som „open access“. Dessutom skulle en digital partner – t.ex. ett universitet eller en myndighet – sökas för samarbetet.
Trots dessa komplexa krav kunde alla projekt genomföras och nästan alla har redan publicerats. Till exempel „Diversify the code“, ett projekt som genomfördes av Hamburg Deichtorhallen och International Culture Factory Kampnagel i Hamburg. Tillsammans med Chaos Computer Club har de utvecklat programvara med öppen källkod för att förenkla hanteringen av kulturevenemang.
Eftersom de inblandade projekten existerar i det virtuella rummet och därför kan nås när som helst och var som helst, finansierades också ett gemensamt projekt mellan Frankfurt am Main Film Museum och ACMI Museum i Melbourne, Australian National Museum of Film, Television, Video Games, Digital Culture and the Arts. Tillsammans undersökte de hur digital curatering kan förverkligas på ett „genomgående öppet och deltagande“ sätt. Det handlade inte bara om att länka samman de två samlingarna och ge besökare och användare möjlighet att skapa sitt eget digitala innehåll för de två institutionerna. Det handlade också om att göra applikationen användbar för andra.
Projektet „Open Worlds“, där fyra institutioner för samtida konst gick samman, har också redan presenterats. Museum für Gegenwartskunst Siegen, Kestner Gesellschaft Hannover, Museum Martha Herford och Imagine the City i Hamburg utforskade möjligheterna med digital iscensättning i stadsrummet. En viktig del av utvecklingen var möjligheten att skapa nätverk med användarna, som nu själva kan mata in innehåll i appen.
Mannheim och Stuttgart planerar att presentera sitt „From Work to Display“-projekt i juni 2024, vilket Heiko Daniels förklarar i RESTAURO-intervjun. De två museerna har tagit fram 23 olika, konstverksspecifika projekt för 23 konstverk från sina samlingar. Syftet var att besvara frågan: „Hur kan konst upplevas digitalt?“
Så här i efterhand är Julia Mai fortfarande imponerad av det stora antalet ansökningar till programmet, trots att kraven „var väldigt höga“. Men programmet svarade uppenbarligen mot ett behov. Det finns fortfarande ett behov, säger Julia Mai och tillägger: „Även delstaterna reagerar, t.ex. genom att skapa tjänster.“ Baden-Württemberg har till exempel en digital chefstjänst för museer och Berlin har resilience dispatchers som hanterar specifika frågor om digital förändring inom kulturinstitutioner.“
Hon sammanfattar: „Jag är väldigt, väldigt glad över att alla 15 föreningar har testat innovativa saker och genomfört alla sina projekt.“
Enligt henne finns det en huvudorsak till att det gick så smidigt i det här fallet. Det var pandemin, som kort efter att finansieringen hade godkänts gjorde det mycket tydligt för institutionerna hur viktig den digitala omvandlingen är för dem.