Från godsmagasin till tankesmedja: Wilmotte & Associés har förvandlat en kulturminnesmärkt parisisk godshall med ett ovanligt betongtak från 1920-talet till start-up-centret „Station F“ – med ljusgenomsläppliga öppna kontorslandskap.
Den centrala esplanaden är utformad som ett multifunktionellt område - för spontana möten och informell dialog såväl som för presentationer. Bilder:
Den centrala esplanaden är utformad som ett multifunktionellt område - för spontana möten och informell dialog såväl som för presentationer. Foton: Patrick Tourneboeuf
I Community Space: vem som helst kan koppla in sin bärbara dator vid gemensamma bord.
Containerliknande möteslådor organiserar området.
Mästerverk inom civilingenjörskonst
Undangömt i 13:e arrondissementet nära Gare d’Austerlitz och Bibliothèque National ligger en ny hotspot för nystartade företag: „Station F“. Den före detta godshallen sträcker sig 310 meter längs järnvägslinjen och verkar ändå nästan liten jämfört med de vidsträckta kontorskomplexen och höghusen runt omkring.
Till och med de helt glasade gavlarna ger en inblick i kontorslandskapen på den unga startupscenen: vid tidpunkten för vårt besök före coronatiden hade hallen, som täcks av ett exceptionellt lätt betongskaltak, en mycket livlig och samtidigt behagligt avslappnad atmosfär – och förhoppningsvis kommer det att vara så här igen i framtiden efter den Covid-19-relaterade stängningen i vår.
I den ljusa mittaxeln, „Es-planaden“, möts människor för informella diskussioner, tre galleriliknande våningar erbjuder öppna ytor och co-working-områden, och presentationer och möten äger rum i containerliknande lådor. Upp till 1.000 nystartade företag kan använda sig av ett brett utbud av rum och infrastruktur på totalt 34.000 kvadratmeter. Telekommunikationsmogulen Xavier Niels vision var att skapa vad han beskriver som världens största inkubator för nystartade företag – ett komplext „ekosystem“ där grundarna inte bara kan utbyta idéer med varandra utan också nätverka med internationella företag och investerare. Den ljusgenomsläppliga volymen i den tidigare godsstationshallen verkade perfekt lämpad som ett „växthus“ för detta ändamål.
Mästerverket av ingenjören Eugène Freyssinet, pionjären inom förspänd betong, fungerade som lager fram till 2006, men stod tomt efter sin sista användning som evenemangsplats och riskerade att förfalla. Flera initiativ lyckades dock förhindra rivningen och byggnaden klassades som ett historiskt monument 2012. Strukturen är unik: den 310 meter långa och 58 meter breda, treskeppiga hallen spänns upp av imponerande tunna, förspända betongskal, som är minimerade till fem centimeter vid kanterna. Freyssinet ritade och uppförde byggnaden mellan 1927 och 1929 som en godshall och ett godshanteringscenter för den närliggande Gare d’Austerlitz. De smala pelarna bär upp betongskalen som är utformade som tunnvalv, vilka har stora glasytor i mittenområdet och ger ett överflöd av dagsljus till interiören. Den extrema slankheten i den övergripande strukturen möjliggörs av de hängande baldakinerna på byggnadens långsidor, som fungerar som motvikter och också är utformade som tunnvalv. (…)