Dopo Expo – Vad händer nu?

Expo 2015 anses av många ha varit en fullständig succé. Milanoborna lyckades i alla fall få ordning på sin metropol i god tid. Men när det gäller den efterföljande användningen är det inte lika rosenrött. Det finns ansatser, men ingen slutgiltig idé. Andreas Kipar, landskapsarkitekt och grundare och ägare av LAND-kontoret i Milano, har förvandlat den grå industristaden under de senaste decennierna. Vi har talat med honom om den gröna utvecklingen i den italienska metropolen.

Garten + Landschaft: Hur kom det sig att du hamnade i Milano?
Andreas Kipar: En gammal professor rådde mig på den tiden, efter att jag hade avslutat mina studier och inte riktigt visste vad jag skulle göra med mig själv, att jag skulle ta mig ut. Jag borde vidga mina vyer och koppla av min rastlösa själ. Jag hade alltid varit attraherad av Italien. Italien har alltid varit under genomsnittet när det gäller landskapet och de öppna ytorna i staden. Bortsett från de historiska trädgårdarna fanns det väldigt lite grönt bland det grå. Det fanns ingen sund balans mellan massa och öppna ytor, som vi känner till från Tyskland. Detta väckte min nyfikenhet och drev mig till Italien.

G + L: Vad har förändrats sedan dess?
A K: I dag kan man säga att den grå industristaden Milano har blivit en grön metropol. De stora industriella ödemarkerna från 1980-talet har förvandlats till nya stadsdelar. Nya parker och grönområden har skapats där, som nu fungerar mycket bra. Mitt kontor har varit involverat i omvandlingen av dessa storskaliga utvecklingsområden från allra första början. En riktig lyckträff för mig. Vi var på rätt plats vid rätt tidpunkt och spelade därför en viktig roll i Milanos gröna utveckling. Expo har satt Milano, den smutsiga staden i norra Italien, i ett nytt, positivt ljus. Milano fungerar som ett gångjärn mellan norr och söder och medlar mellan regionerna. Expo har satt pricken över i:et för Milano och skapat en ny medvetenhet.

G + L: Så Expo var en drivkraft för utvecklingen?
A K: Ja, precis, Expo var pricken över i:et. De förberedande åtgärderna var från 1980- och 1990-talen, det systematiska arbetet med de industriella ödemarkerna och Expo sammanfattade det hela ännu en gång och satte pricken över i:et. Som planerare tar vi fasta på den positiva stämningen i Milano idag och tänker framåt. Staden firar sin långsamhet, sin inbromsning, som man rynkade på näsan åt för bara några år sedan. Det har skett ett paradigmskifte i det urbana samhället.

G + L: Så skulle du säga att Expo var en välsignelse för staden?
A K: En stor välsignelse. Även för en hel nations självförtroende och för Milanobornas självförtroende, som inte längre behöver smita undan, utan som nu också säger att de gärna kommer till min stad på helgen. En stads framgång mäts i huruvida dess egna medborgare uppskattar och älskar sin stad. Nuförtiden är människor stolta över sin stad på ett visst sätt – en fantastisk utveckling, enligt min mening.

G + L: Måste utrymmen alltid användas nuförtiden? Behöver man alltid ett evenemang?
A K: För att åstadkomma en bestående förändring av en stor koloss, en grå industrimetropol, behövs ibland en stor smäll. En händelse som är allmänt känd och som väcker uppmärksamhet. Det behövs en signal: Här positionerar vi oss på den globala kartan. Expo-konceptet var sammanhängande, Milanoborna blev klara i tid och staden städades upp inför de många miljoner internationella besökarna. Men trots detta anser jag att det offentliga rummet bör vara rustikt. Milano är en rustik stad, hur elegant och fashionabel den än är. Den byggdes i mitten av ett land och dess invånare är jordnära. Enligt min mening är därför alla former av gimmickar och utsmyckningar dömda att misslyckas här.

G + L: Föredrar ni återhållsam design framför överdådig?
A K: De senaste årens design, t.ex. i området kring Porta Nuova, är mycket rustik och begränsad till det väsentliga. En del av dem är också steniga. De erbjuder helt enkelt utrymme, ett öppet offentligt utrymme. De fyller inte ut utrymmet, de erbjuder utrymme så att det kan fyllas på naturligt. Staden Milano behöver utrymme. Milano är en mycket tätbefolkad stad. Nordeuropeiska städer är luftiga, medan de södra är mycket smala och kompakta. I norra Europa, där det finns tillräckligt med utrymme, kan man vara lekfull med utrymmet. Alla gimmicks eller designprylar är malplacerade i Milano. Milano behöver horisontella ytor så att invånarna kan göra staden till sin egen.

Du kan läsa mer om Expo-området i Milano i Garten+Landschaft 06/16 – Stad och spektakel.