Drottning Elizabeths olympiska park London

Ryggraden i Queen Elizabeth Olympic Park i östra London utgörs av den renaturerade floden Lea tillsammans med andra vattendrag som förbinder Olympic Park med Olympiastadion, bostadsområdena, parkerna och grönområdena i det omgivande området. Olympiaparken i München och renoveringen av Barcelonas stadskust inför sommarspelen 1992 fungerade som designmodeller. Landskapsarkitektbyråerna LDA Design och Hargreaves Associates planerade 102 hektar öppna ytor, varav 45 hektar är avsedda som kompensationsområden för OS-området. Över 700 enskilda projekt genomfördes för att bevara livsmiljöer för djur och växter. Människor är inte de enda som kommer att dra nytta av parken. Den är utformad som ett „produktivt landskap“: Regnvatten samlas upp, lagras och renas i den. På så sätt skyddas 5.000 närliggande fastigheter från översvämningar.

Den norra delen av parken domineras av öppna våtmarker, skogsområden, gräsmattor och imponerande anlagda områden som leder in i den lantliga delen av Lee Valley Regional Park. I söder gränsar tre vattendrag till parken, som har en urban karaktär. En lustgård i samma anda som Vauxhall och Ranelagh Gardens är ett utflyktsmål för de många besökare som väntas till Stratford – och betraktas som östra Londons motsvarighet till den populära flodpromenaden på South Bank i stadens centrum. Sevärdheter som London 2012 Gardens, som sträcker sig nästan en kilometer längs Waterworks River, och den 115 meter höga stålskulpturen „ArcelorMittal Orbit“, ett bisarrt landmärke med ett utsiktstorn av konstnärerna Anish Kapoor och Cecil Balmond, kommer att finnas kvar. Huvudstråket lyses upp av ovanliga belysningsstolpar med tillhörande vindkraftverk.

Vid utformningen av planteringskoncepten lades stor vikt vid att kombinera estetik med biologisk mångfald. James Hitchmough och Nigel Dunnet, båda professorer vid Sheffield University, ekologen Peter Shepherd och trädgårdsdesignern Sarah Price gav därför landskapsarkitekterna råd om planerna. Ekologiska principer, som William Robinson publicerade redan 1870 i sin bok „The Wild Garden“, ligger till grund för planteringarna i London 2012 Gardens. De är också influerade av den „nya tyska stilen“, som till exempel planteringarna i Westpark i München, som stod klara 1983, och växtkombinationerna i Hermannshofs utställnings- och visningsträdgård i Weinheim från 1980-talet. Konceptet med storskaliga „nya perennplanteringar“ med inhemska vilda perenner, som testades i „heemparken“ i Amstelveen i Nederländerna och spreds över hela världen av växtspecialisten Piet Oudolf, har också integrerats. Allt detta bygger på det övergripande konceptet för OS i London: hållbarhet och viljan att lämna ett arv efter sig. Arvet efter spelen kommer att bestå av en ny park – lika stor som Hyde Park och Kensington Gardens tillsammans – och nya stadsdelar.

Ken Livingstone, som var borgmästare i London vid tiden för budgivningen, fick rätt i valet av plats för Olympiaparken: Stratford hade länge varit en försummad stadsdel i östra London. Livingstone utlovade „en kompakt och hållbar park som skulle återknyta en nedgången stadsdel till London och Europa och främja stadsförnyelsen i östra London“. Han var särskilt angelägen om att investeringarna i infrastruktur och förnyelse skulle finansieras privat, vilket han också lyckades med.

Olympiaparken är belägen i Lower Lea Valley, vaggan för Londons industriella revolution och nära utvecklingsområdet Thames Gateway. Den brittiska regeringen har för avsikt att främja, förnya och förbättra tillgången till staden och hela sydöstra England med denna 65 kilometer långa korridor i östra London genom tillväxt. Det multidisciplinära planeringsföretaget EDAW, som numera ingår i AECOM, fick i uppdrag att ta fram Lower Lee Valley Opportunity Area Framework Plan, en översiktsplan som bekräftade omfattningen av utvecklingen och den planeringsrättsliga bakgrunden till parken. EDAW/AECOM rekommenderade att Lea River, ekologiska tillvägagångssätt och vattenvägar skulle användas som utgångspunkt för planeringen och att utformningen av Lea Valley, Olympic Park, Lee Valley Regional Park Links, East London Green Grid och Thames Gateway Parklands skulle bygga på dessa element. Kontoret fick sedan i uppdrag att skapa en masterplan för Olympiaparken.

Eftersom fokus för planeringen låg på utbyggnaden av infrastrukturen utarbetades och antogs tre sammanhängande masterplaner: En för spelen, en för efteranvändningen av parken och en för att utveckla de nya stadsdelarna för upp till 100.000 invånare under de kommande 20-25 åren. Endast de idrottsanläggningar för vilka det finns en realiserbar affärsplan ska behållas, alla andra byggnader ska vara antingen tillfälliga eller befintliga. I princip utvecklades parken utifrån dess framtida användning och anpassades bara till behoven under de olympiska spelen.

Londons Olympiastadion med hållbarhetsfaktor

Olympic Delivery Authority (ODA) inrättades för att bygga idrottsanläggningar och infrastruktur för perioden under och efter spelen. Bland uppgifterna ingick att riva byggnader, ta hand om förorenade områden, dra kraftledningar under jord, bygga ett kraftvärmeverk, uppgradera transportvägar och installera ny infrastruktur för el, dricksvatten, avloppsvatten och telekommunikation på Olympiastadion och arenorna, i parken och på offentliga platser. Parken färdigställdes enligt tidsplanen och inom den beräknade budgeten på sex miljoner pund. Tre fjärdedelar av dessa utgifter gick till permanent infrastruktur.

De olympiska spelen 2012 är de första som fått sitt koldioxidavtryck analyserat. Det visade sig att byggandet av arenor och infrastruktur orsakade merparten av koldioxidutsläppen. Denna insikt fick ODA att fokusera på hållbarhet. „Towards a One Planet Olympics“, ett samarbete med de ideella organisationerna World Wide Fund For Nature (WWF) och BioRegional, låg till grund för budet, masterplanen och underhålls- och bevarandeplanen. Som en del av detta samarbete stärktes helhetssynen i ODA och en prioriteringslista sammanställdes. Den innehåller viktiga aspekter som hälsa, säkerhet, design, tillgänglighet, efteranvändning, hållbarhet, jämställdhet, arbetstillfällen och expertis. Dessa krav ligger till grund för varje anbud och varje kontrakt. Månadsrapporter lämnas under alla projektfaser. Den oberoende „Commission for a Sustainable London 2012“ meddelar regelbundet om kraven har uppfyllts. Efter fem års arbete berömde Shaun McCarthy, ordförande i hållbarhetskommissionen: „Med Londons olympiska park som exempel har ODA bevisat att kvalitet, värde, tidspress och hållbarhet inte utesluter varandra, utan är ömsesidigt fördelaktiga.“

Framgången för parken runt Olympiastadion i London kommer att visa sig först när den används på lång sikt. ODA har redan tilldelat kontrakten för ombyggnaden så att arbetet kan påbörjas omedelbart efter spelen. Detta kommer att fördubbla storleken på de öppna ytorna. London Legacy Development Corporation (LLDC) kommer att övervaka ombyggnationen. Planen är att stora delar av anläggningarna ska öppnas för allmänheten sommaren 2013. Under de kommande 20 till 25 åren kommer LLDC att fortsätta ODA:s arbete och förverkliga den vision som fastställdes i ansökan till OS 2003 (se sidan 18). Londons olympiska park är ett steg mot att bara använda så mycket resurser som vår planet kan återskapa på kort sikt.