En ny stadskärna för Warburg

År 2011 firade den pittoreska staden Warburg sitt 975-årsjubileum. Staden med cirka 26.000 invånare ligger i distriktet Höxter i östra Nordrhein-Westfalen. Warburg bestod ursprungligen av två städer. Den s.k. gamla staden från 1100-talet ligger vid Diemels floddal. Omkring 100 år senare byggdes den nya staden ovanför den gamla staden. Det var inte förrän under första hälften av 1400-talet som de två städerna slogs samman. Det dröjde mer än 130 år innan det gemensamma rådhuset för de två städerna byggdes på gränsen mellan den gamla och den nya staden år 1568. Fram till dess hade de två stadsdelarna haft varsitt administrativt centrum.

För några år sedan övervägde staden en ny utformning av gatorna i centrum av den nya staden. Med tanke på de demografiska förändringarna och den höga andelen personer med nedsatt rörlighet lades aspekten „hinderfri“ till. Tre ingenjörsbyråer presenterade sina förslag, men landskapsarkitekterna och stadsplanerarna Lohaus + Carl från Hannover övertygade de ansvariga med sitt förslag. Ljusa så kallade löpband löper genom den nya stadens historiska centrum. Golvet som används för gångvägarna består av Dietfurt-dolomit, som senare kommer att ersättas av betongblock. De kvadratiska, diagonalt lagda naturstenarna har en sågad och flammad yta. Dessa „riktlinjer“ omges av mörkare gråvacka, som ger en tydlig kontrast till de ljusa dolomitstenarna. Gråvackan kommer från Lindlar i regionen Bergisches Land, cirka 35 kilometer nordost om Köln. Det är här som företaget Quirrenbach har sitt stenbrott.

Gågatan kännetecknas av en barriärfri beläggning med en sågad och flammad yta. Materialet till dessa stenar bryts på ett djup av cirka 35 till 60 meter, eftersom tryckhållfastheten hos Quirrenbach gråvacka är cirka 150 newton per kvadratmillimeter på dessa djup. Innan stenarna når sin destination i Warburg genomgår de dock ett flertal processer. Först transporteras de råa blocken till den närliggande fabriken och bearbetas vid behov med en diamantvajersåg för att skapa en plan yta. De råa blocken sågas sedan i åtta centimeter tjocka skivor med hjälp av cirkulära blocksågar. För att förstärka färgen och uppnå det halkskydd som krävs flammas skivan på ena sidan. Detta sker vid cirka 1400/1600 °C. I nästa steg kapas stenplattorna till grova remsor med hjälp av en flerbladig såg. Slutligen används beläggningsklyvmaskinen för att klyva beläggningsstenarna till deras slutliga storlek. Den färdiga barriärfria stenen har därmed två sågade sidor, två delade kortsidor, så kallade huvudsidor, samt en sågad och flammad yta.

Patenterad innovation

Med undantag för en liten del av huvudgatan är gatorna i den idylliska stadskärnan asfalterade. Asfalten som används har en gråwackeflisad yta. På så sätt smälter den normalt svarta asfalten visuellt in i den omgivande gråvackade markbeläggningen. Den enfiliga delen av huvudvägen är däremot belagd med natursten. Även här har Lindlar gråvacke använts. De 14 centimeter tjocka stenarna har en sågad och flammad yta. Alla fyra sidorna och undersidan är räfflade. Detta ökar vidhäftningen mellan stenen och fog- och murbruksmaterialet. Denna numera patenterade process har utvecklats av företaget Quirrenbach.

Läs mer om omgestaltningen av Warburgs historiska centrum i STEIN i juni 2016.