Ett hus i ett hus från Raamwerk

Som en gardin omsluter ytterväggarna på en verkstadsbyggnad det nya enfamiljshus som Raamwerk har byggt i Drongen i Belgien. Det nya huset smälter på ett naturligt sätt in i det gamla skalet och utnyttjar det på ett intelligent sätt.

När man byggde en villa i Drongen, en stadsdel i Gent, skulle grundmurarna till en gammal snickeriverkstad som låg på byggplatsen bevaras. Det var den uppgift som Raamwerk ställdes inför i sitt Halewijnkouter-projekt. Bakom de vitmålade resterna av verkstadsbyggnaden i två våningar döljer sig nu ett fristående hus. Den gamla byggnadens ytterväggar omsluter den nya byggnaden som en vit gardin. Den nya strukturen är bara synlig där den befintliga byggnaden har öppningar. Därför är detta hus-i-huset knappt igenkännbart vid första anblicken. Först vid en närmare granskning blir det tydligt att arkitekterna på Raamwerk har lyckats få in en självständig byggnad i den gamla planlösningen.

Gammalt snickeri, nytt bostadshus

Den gamla snickeriverkstaden bestod av en huvudbyggnad i två våningar och ett intilliggande skjul. Den senare är nu ett skyddat utomhusområde intill huset, som fungerar som trädgård för familjen. Den gamla snickeribyggnaden förlorade alla sina innerväggar och golv under ombyggnationen. Raamwerk lät endast ytterväggarna stå kvar. Golvplattan i den tömda byggnaden bär nu upp det lättbyggda egnahemshuset. De gamla ytterväggarna fungerar däremot som en skyddande skärm för de boende i huset. De skyddar dem från grannarnas och förbipasserandes blickar, men också från väder och vind.

Det nybyggda enbostadshuset har en mycket enkel utformning och sträcker sig över två våningar. De två våningsplanen har vardera två rum som ansluter till en central försörjningskärna med trappor och våtrum. Den enkla och stringent utformade planlösningen gör att de gamla ytterväggarna och deras öppningar återkommer i detalj. Symbiosen mellan gammalt och nytt underlättas också av det faktum att Raamwerk har byggt den nya byggnaden av snickeriets timmerstock. Den gröna färgen på den nya byggnadens ytterhölje refererar till färgerna på de gamla verkstadsdörrarna. Men även husets interiör domineras av trä från lagret. De djupa fönsterspringorna och de synliga bärande balkarna är gjorda av trä, medan golvet är gjort av mörkgrå gjutasfalt, en annan reminiscens av verkstadsbyggnaden. Raamwerk har också utformat trapporna och sanitetsutrymmena på ett lika enkelt sätt. Sammantaget har den strikta planlösningen och den ekonomiska byggmetoden gjort det möjligt att bygga huset med en mycket begränsad budget.

Den rumsliga och arkitektoniska kvaliteten har dock inte offrats i detta byggprojekt. Den härrör framför allt från dialogen mellan de gamla och nya byggnadsvolymerna. I slutändan är huset i huset resultatet av en intensiv planerings- och byggprocess. Raamwerk fokuserade på frågor som rör hantering av befintliga strukturer, hållbart byggande och byggande med en snäv budget.

Användningen av det nya egnahemshuset förändras under årets gång. Beroende på årstiden får de inre och yttre utrymmena olika värden. Under vinterhalvåret ger den lågt stående solen direkt ljus till de inre rummen. Under sommarmånaderna däremot fyller den gamla byggnaden sin skyddande funktion som en gardin och släpper endast in begränsat med ljus och värme i huset. Å andra sidan blir utomhusutrymmena allt viktigare. De förlänger bostadsytan och blir en del av vardagsrummet.

Spår av den gamla användningen syns fortfarande på innergården. Medan interiören i den nya byggnaden endast påminner om den tidigare användningen när det gäller materialitet, berättar ytorna på innergården en mycket konkret historia om snickeriverkstaden. Spåren av användning, av tidigare komponenter och anslutningar, är omisskännliga här.

I Belgien vet man ett och annat om återanvändning: i Anderlecht har en kyrka från 1930-talet förvandlats till en modern skola.