Externa kostnader i transportsektorn, en bilstudie

Mobilitet kommer aldrig utan kostnader. En ny studie från Münchens tekniska universitet visar att bilar i synnerhet orsakar många så kallade externa kostnader inom transportsektorn. Dessa inkluderar avgaser, buller och_CO2. Läs mer om biltrafikens förödande miljöpåverkan och frågan om elektromobilitet kan hjälpa till här.

Externa kostnader i en sektors transporter är svåra att uppskatta. Detta beror på att den negativa påverkan på samhället ofta är mycket komplex. För mobilitetssektorn har Münchens tekniska universitet i en studie beräknat att vägtransporter medför många negativa kostnader. Hit hör t.ex. miljö- och vägskador, olyckor, trafikstockningar och beroendet av fossila bränslen. Dessa externa kostnader, som i slutändan måste bäras av samhället, ingår inte i de nuvarande marknadspriserna.

Studien av Daniel Schröder och hans kollegor visar hur de externa kostnaderna för olika mobilitetsalternativ kan mätas. En ny metod föreslås som inkluderar kategorier som markanvändning, luftföroreningar, buller och positiva faktorer som hälsofördelarna med aktiv mobilitet. Staden München används som exempel för att beräkna de totala externa kostnaderna i mobilitetssystemet under ett år.

Den metod som presenteras är också avsedd att bidra till en bättre bedömning av transportpolitiska scenarier. Åtgärder som elektrifiering av fordon och förändringar i transportsätt kan beräknas.

Enligt studien står diesel- och bensindrivna bilar för nästan 80 procent av alla externa kostnader inom transportsektorn i München. Författarna rekommenderar därför att man i framtiden fokuserar mer på aktiv och icke-motoriserad mobilitet, t.ex. cykling. Enligt forskarna bör staden München också fokusera mer på lokal kollektivtrafik. Detta eftersom elfordon enligt deras beräkningar också orsakar höga externa kostnader inom transportsektorn.

Studien visar att varje kilometer som körs med bil kostar samhället mer än dubbelt så mycket som en kilometer som körs med kollektivtrafik. Därför visar mobilitetsexperterna att en utbyggnad av kollektivtrafiken inte bara skulle kunna hjälpa klimatet, utan också avlasta statskassan.

Enligt Daniel Schröder, mobilitetsexpert vid TU och huvudförfattare till rapporten, är de totala transportkostnaderna knappt kända. De interna kostnaderna, som direkt eller indirekt bärs av användarna, är för närvarande mycket aktuella. Debatterna om 9-euro-biljetten och 49-euro-biljetten handlar just om detta. Koalitionsstriden om utbyggnaden av motorvägar och järnvägar handlar också om interna kostnader. Detta beror på att dessa åtgärder indirekt finansieras av användarna genom att skattebetalarnas pengar betalas ut.

När det gäller interna kostnader förutsätts att de kostnader som uppstår för användaren också täcks av användaren. Externa kostnader måste däremot bäras även av personer som inte är inblandade. Priset på produkten, t.ex. underhållet av en bil, täcker inte de faktiska kostnaderna. Istället är det samhället som helhet som står för arbetet.

Enligt författarna kan den omfattande metodiken från studien tillämpas i alla stadsområden i världen. De externa kostnaderna för transporter består av följande komponenter och orsakar sociala kostnader:

• Luftföroreningar: Lokala utsläpp har en negativ inverkan på hälsan och kan även leda till skador som förlust av skördar och biologisk mångfald samt egendomsskador.
• Klimatkostnader: Växthusgaser som CO2 leder till bullerkostnader som försämrad hälsa och förluster på grund av minskad produktivitet i kontorsbyggnader.
• Markanvändningskostnader: Rörlig och stillastående trafik leder till infrastrukturkostnader och alternativkostnader för den mark som tas i anspråk.
• Trängselkostnader: Värdet av förlorad tid i trafikstockningar eller förseningar i kollektivtrafiken är också en av de externa kostnaderna för mobilitet.
• Olyckskostnader: Dessa kostnader består av direkta kostnader som medicinsk behandling och ambulanstransport, men också indirekta kostnader för tillhandahållande av räddningstjänster.

Det tydliga resultatet av studien: 80 procent av de externa kostnaderna för transporter är hänförliga till bilar. När det gäller bilar handlar det framför allt om klimatkostnader, trängselkostnader och kostnader för markanvändning. Aktiva transportsätt som cykling eller gång har däremot höga olyckskostnader. När det gäller kollektivtrafiken består de externa kostnaderna främst av försenings- och infrastrukturkostnader.

De centrala frågor som studien ställer utifrån beräkningarna är också spännande: Var finns den största besparingspotentialen för samhället? Är kollektivtrafiken kroniskt försenad? Vad kan man spara i externa transportkostnader genom att gå över till elbilar?

Studiens svar på den sistnämnda frågan är att endast cirka 11 procent av kostnaderna kan sparas in med elbilar. Detta avser de externa kostnaderna per passagerarkilometer. Att byta till cykel skulle däremot spara 58 procent av de externa kostnaderna och för tunnelbanan är siffran så hög som 75 procent. Dessa siffror är naturligtvis beroende av varje enskild stad. De kan också omvandlas till euro: en bensinbil kostar samhället 100 euro per resa, en cykel 42 euro och ett tunnelbanetåg 25 euro.

Studien visar att varje enskilt transportbeteende medför större kostnader än vad som tidigare varit känt. Dessa kostnader läggs omedvetet på skattebetalarna. Mobilitetsalternativen varierar dock kraftigt.

Du kan läsa mer om cykling och den transportomställning som planeras i Tyskland i den här artikeln.