Öppnas i en ny flik

Tillsammans med gtp2 architekten och insglück har studio grüngrau Landschaftsarchitektur vunnit 1:a pris på Floriade Expo 2022. Med sitt koncept ”BIOTOPIA – Growing Community” utformar budgivarkonsortiet den tyska trädgården i Almere.

Sedan början av juni 2021 har det stått klart att landskapsarkitektbyrån studio grüngrau kommer att spela en nyckelroll i utformningen av världsutställningen för trädgårdsodling i Nederländerna 2022. I ett anbudskonsortium med gtp2 architekten och insglück vann de över den ansvariga urvalskommittén. Kommittén berömde framför allt innehållet och designens förverkligande. Enligt Karl Wessels från det federala livsmedels- och jordbruksministeriet kommer trädgården och paviljongen att bilda en harmonisk enhet. Konceptet ”BIOTOPIA – Growing Community” återspeglar perfekt temat för Floriade Expo 2022, sade generalkommissarien för den tyska trädgården. Besökare som redan har besökt Ingolstadt State Garden Show, Überlingen State Garden Show eller BUGA Erfurt under 2020 kan därför redan nu se fram emot Floriade Expo 2022.

Floriade Expo 2022 – växande, gröna städer

Mottot för Floriade Expo 2022 är ”Growing Green Cities”. Den internationella trädgårdsutställningen Floriade Expo 2022 äger rum den 14 april-9 oktober 2022 i Almere, Nederländerna. Under sex månader kommer den nederländska trädgårdssektorn att visa upp gröna lösningar. De kommer att visa hur vi kan göra våra städer roligare, mer beboeliga och hållbara. Floriade Expo 2022 kommer att åtföljas av nationella och internationella bidrag, vilket innebär att även Tyskland kommer att vara representerat med en trädgård.

Sjunde Floriade sedan 1960

Den internationella trädgårdsutställningen har hållits i Nederländerna vart tionde år sedan 1960-talet. Rotterdam var värd för den allra första Floriade 1960. Den andra följde 1972 i Amsterdam-Zuid i Amstelpark och i en del av Beatrixpark. År 1982 hölls Floriade i Amsterdam för andra gången i rad. År 1992 var det dags för Haag och Zoetermeer, en kommun i provinsen Sydholland. År 2002 var Haarlemmermeer värd för Floriade 2002 med mottot ”Känn naturen”. År 2012 stod staden Venlo – som ligger mycket nära den tyska gränsen – som värd för evenemanget. Det centrala temat där var: ”Var en del av teatern i naturen; kom närmare livskvaliteten”. Och nu, 2022, kommer Floriade Expo 2022 att äga rum i Almere. Almere har 214 757 invånare och är den åttonde största kommunen i Nederländerna. Den ligger mellan Amsterdam och provinshuvudstaden Lelystad.

Tysk trädgård på Floriade Expo 2022

BIOTOPIA-konceptet av studio grüngrau and partners definieras av en träpaviljong med ett grönt atrium. Den är öppen på många sidor och utgör mittpunkten i den tyska trädgården. Paviljongen symboliserar i sin tur en stad som ständigt växer och förändras. Helt i linje med Floriade Expo 2022:s motto – ”Growing Green Cities”. Den kubiska träkonstruktionen i två våningar med en takträdgård definieras å ena sidan av en mängd olika solpaneler. Å andra sidan sticker vindturbiner och intensivt grönskande fasader ut. Fasaden omsluter det 2.000 kvadratmeter stora trädgårdsområdet. Inne i paviljongen hittar besökarna sin egen biotop. Den präglas av olika träd, nytto- och prydnadsväxter, buskar och gräs. Floran kännetecknas också av att den är extremt motståndskraftig mot klimatförändringar.
Rastplatser, en trampolin, en rutschkana, en scen och en restaurang avrundar designen. Ett fält med vattendimma skapar också en mystisk atmosfär.

studio grüngrau planerar ”floral ecstasy”

I det officiella uttalandet förklarar professor Thomas Fenner att studio grüngrau är mycket angelägen om att främja ämnet biologisk mångfald i staden. Med sitt koncept för Floriade Expo 2022 har kontoret lyckats skapa ”en glad, grön atmosfär som kännetecknas av en varierad mångfald av olika växter och träd, och där det är ett nöje att erövra trädgården”, säger Managing Partner på studio grüngrau. Han berättade också att byrån redan för flera år sedan myntade begreppet ”floral ecstasy”. Med den tyska trädgården på Floriade Expo 2022 skulle de ”presentera detta i all sin fullhet”.

BMEL ansvarig för konceptet

Det federala ministeriet för livsmedel och jordbruk (BMEL) är traditionellt ansvarigt för den tyska trädgården på Floriade Expo 2022. Ministeriet anlitade Hamburg Messe und Congress GmbH som genomförandeföretag för att förverkliga projektet.
Förbundsministeriet för livsmedel och jordbruk är också medlem i den urvalskommitté som tilldelade första pris till designen av studio grüngrau och partners.

Följande institutioner ingår också i urvalskommittén:

studio grüngrau vinner tillsammans med insglück och gtp2 architekten

Tillsammans med Berlinbyrån insglück och Düsseldorfbaserade gtp2 architekten lämnade studio grüngrau in ett bud för Floriade Expo 2022. Som en del av ett anbudskonsortium utformade de sitt BIOTOPIA-koncept för den tyska trädgården. Och följaktligen framgångsrikt.
Landskapsarkitektbyrån studio grüngrau har funnits sedan 1971 och startade då som ”Bödeker, Boyer, Wagenfeld und Partner”. Från 2008 till 2020 uppmärksammades studio grüngrau under namnet ”FSWLA”. Sedan dess har över 2 500 landskapsarkitekturprojekt skapats. studio grüngrau följer principen om glädje. ”Vi tycker om bra arbete och modern design som även på lång sikt uppfyller de högsta kraven.” – står det på hemsidan.

Som byrå har insglück sedan millennieskiftet varit verksamt inom området live marketing och rumslig kommunikation. Dess kärnkompetenser – skapande, utformning och iscensättning – omfattar också en omfattande tjänsteportfölj. Och byrån har EXPO-erfarenhet. insglück var involverad i förverkligandet av den tyska paviljongen på EXPO 2017 i Astana, Kazakstan. För närvarande ansvarar byrån också för innehållsdesignen för den kazakiska paviljongen på EXPO 2021 i Dubai, Förenade Arabemiraten.

Arkitektbyrån gtp2 architekten, med säte i Düsseldorf, har planerat och utformat olika projekt sedan 1986. Det handlar bland annat om presentationer, deltagande i världsutställningar, utställningscenter, utställningshallar och tillfälliga paviljonger. Dessutom har gtp2 architekten erfarenhet av EXPO. Deras team var involverat i förverkligandet av den tyska paviljongen vid 2012 års Expo i Yeosu, 2015 års Expo i Milano och 2017 års Expo i Astana, samt den tyska trädgården vid 2019 års International Horticultural Expo i Peking.

Ta reda på vad det realiserade Expo har att erbjuda här: Floriade 2022 Almere.

På tal om Expo: IBA Basel EXPO ägde rum i maj och juni 2021 som avslutning på IBA Basel 2020. Läs mer om IBA Basel och innehållet i utställningen i den tvåspråkiga branschpublikationen som följde med G+L-redaktionen.

Också intressant
Design i kvantrymden: arkitektur bortom logik

Design i kvantrymden: arkitektur bortom logik

Translated: urbainable – stadthaltig

Translated: urbainable – stadthaltig

Upptäck keramisk mångfald för drömhem

Upptäck keramisk mångfald för drömhem

Utveckla nya idéer tillsammans

Utveckla nya idéer tillsammans

Världsdagen för det audiovisuella kulturarvet

Världsdagen för det audiovisuella kulturarvet

World Trade Centre Film: Arkitektur och minne förenade

World Trade Centre Film: Arkitektur och minne förenade

G+L i november 2019: En stad i rörelse

G+L i november 2019: En stad i rörelse

Gravstenstävling för trädgårdsutställningen

Gravstenstävling för trädgårdsutställningen

Fokus på Afghanistan

Fokus på Afghanistan

”Sista chansen för en långsam dans” – ett skyddsrum av behark Architekten

”Sista chansen för en långsam dans” – ett skyddsrum av behark Architekten

Anna Krekeler studerade vid Dresdens konsthögskola. Under studietiden genomförde hon olika praktikperioder, bland annat på Rijksmuseum i Amsterdam. Där har hon arbetat som målerikonservator sedan 2007. RESTAURO har talat med Anna Krekeler

Restauratör Anna Krekeler i sin ateljé framför sitt aktuella projekt: Bartholomäus Breenberghs målning ”Jakob brottas med ängeln” (1639). Foto: Rijksmuseum, Amsterdam

Konservatorer och konsthistoriker ligger i samma lönegrupp på Rijksmuseum

Rijksmuseum i Amsterdam, Nederländernas största museum, har en betydande verkstad för restaurering och konservering med cirka 60 anställda. Anna Krekeler arbetar där. Den 39-åriga kvinnan kommer från Wiesbaden, men har bott i Amsterdam så länge att hon ofta memorerar nederländska ord snabbare än tyska. Hon har arbetat för Rijksmuseum i tio år. Hon tog sin examen i Dresden. ”Under min studietid använde jag varje terminsuppehåll till praktik”, säger Anna Krekeler. ”Eftersom jag alltid har varit fascinerad av Nederländerna gjorde jag en åtta veckor lång praktik på Rijskmuseum i Amsterdam.

Än idag uppskattar jag den internationella atmosfären på museet.” Hennes kollegor kommer från hela Europa och USA. ”Min närmaste chef är australiensare”, tillägger Anna Krekeler. ”Alla har olika utbildningsbakgrund, vilket är en mycket stimulerande miljö.” Tvärvetenskapligt samarbete är också mycket viktigt på Rijksmuseum. ”En gång i månaden har vi en jour fixe med curatorerna. Vi diskuterar våra projekt i ateljén och tar del av konsthistorikernas planer. Det finns en dialog och ett ömsesidigt erkännande. Sedan 2016 ligger dessutom konsthistoriker och konservatorer i samma löneklass”, berättar konservatorn, som är mycket intresserad av forskning och måleriteknik och även publicerar sig inom området.

Anna Krekeler fokuserar för närvarande på en målning av den holländske målaren Bartholomew Breenbergh (1639)

Sedan 2016 har hon tillsammans med kollegor inom ramen för Climate4Wood-projektet i Science4Arts-programmet, som sponsras av Nederländernas organisation för vetenskaplig forskning (NWO), arbetat med träpanelmålningen ”Jacob Wrestling with the Angel” av den nederländske målaren Bartholomew Breenbergh (1639). ”På den här målningen tog vi bort en skadad parkett. Under den fullständiga strukturella behandlingen övervakade vi träpanelens reaktion med hjälp av digital bildkorrelation (DIC), en kamerabaserad metod för beröringsfri deformationsmätning. På så sätt kunde vi visualisera hur de enskilda behandlingsstegen påverkade träets bildbärare. Vi hoppas kunna publicera resultaten av detta pilotprojekt inom kort. Målningen har inte längre någon stödstruktur sedan mars 2016. Vi övervakar den regelbundet med hjälp av digital bildkorrelation (DIC). Det jag gillar särskilt med att arbeta på Rijksmuseum är att vi integrerar forskning i restaureringspraxis.” Anna Krekeler arbetar nu med framsidan av Breenberghs målning: ”Ytbehandlingen var en utmaning på grund av de många övermålningarna. Det tog lång tid att fatta ett så långtgående beslut som att ta bort övermålningarna. För närvarande håller jag på med retuschering. Målningen kommer troligen att vara färdig i slutet av året.”

Du kan läsa fler spännande porträtt av restauratörer i varje nummer av RESTAURO i vår serie ”Vad rör oss?”: www.restauro.de/shop

”Förhistoriska pålbyggnader runt Alperna”

År 2011 skrevs de ”förhistoriska boplatserna runt Alperna” in på UNESCO:s världsarvslista: 111 platser i Tyskland, Frankrike, Italien, Österrike, Slovenien och Schweiz har sedan dess blivit UNESCO:s världsarv och är representativa för över 1000 kända boplatser från neolitisk tid och bronsåldern. De sex berörda länderna delar på förvaltningen av världsarvet

Ett litet jubileum firades 2021. För tio år sedan, den 27 juni 2011, skrevs serien ”Förhistoriska pålbyggnader runt Alperna” in på UNESCO:s världsarvslista: 111 platser i Tyskland, Frankrike, Italien, Österrike, Slovenien och Schweiz har sedan dess varit UNESCO:s världsarv och representerar över 1000 kända pålbyggnader från neolitikum och bronsåldern.

Utsikt över bronsåldersbyn "Unteruhldingen" i Lake Dwelling Museum. Foto: © Lake Dwellings / A. Mende
Utsikt över bronsåldersbyn ”Unteruhldingen” i Lake Dwelling Museum. Foto: © Lake Dwellings / A. Mende

Sedan världsarvet skrevs in på världsarvslistan har de sex deltagande länderna delat på förvaltningen av världsarvet. För att säkerställa samarbetet grundades ”International Coordination Group UNESCO Palafittes” och ett kontor inrättades i Basel för att fungera som kontaktpunkt. Det är framför allt historiker och arkeologer som kan tänkas begära information. Detta beror på att de ”förhistoriska höghusen runt Alperna” är av stor betydelse för mänsklighetens tidiga historia. De återupptäcktes ganska sent. År 1854 ledde en torka till extremt låga vattennivåer i Alpernas sjöar. Som en följd av detta kom träpålar, stora mängder keramik och stenverktyg upp till ytan vid Zürichsjöns strand i Schweiz. Tack vare detta fenomen kunde man konstatera att dessa lämningar härrörde från perioden mellan istiden och antiken. Fynden användes sedan för att fastställa den neolitiska perioden, då människor redan bedrev jordbruk och djurhållning. De koloniserade stränderna vid sjöar och floder samt hedarna i alla områden runt Alperna.

De två första rekonstruktionerna av pålbyggda bostäder från Riedschachen 1922. Foto: Pålbyggda bostäder, Unteruhldigen / Wikimedia Commons
De två första rekonstruktionerna av pålbyggda bostäder från Riedschachen 1922. Foto: Pålbyggda bostäder, Unteruhldigen / Wikimedia Commons

Pålbyggnadsperioden omfattar tiden från ca 5000 till 500 f.Kr. (Schweiz: ca 4300 till 800 f.Kr.), dvs. yngre stenåldern, bronsåldern och början av järnåldern. Forskningen skiljer idag mellan mer än 30 olika kulturella grupper som kan kännas igen i pålbyggnaderna. Detta innebär att kulturtraditioner från Central- och Sydösteuropa, Västeuropa och Medelhavsområdet kan representeras i sin ömsesidiga påverkan. Fynden omfattar inte bara motståndskraftiga keramikskärvor, stenyxor och djurben. Utan syre i atmosfären har nedbrytande mikroorganismer ingen chans. Under vatten, i sjöar eller i ständigt fuktiga hedjordar kan organiska föremål lättare överleva tidens gång. Detta leder till goda bevaringsförhållanden i pålbyggnaderna. Det är därför de är kända för att ha de äldsta textilierna i Europa. Träkärl, fiskenät och kompletta verktyg ger överraskande levande inblickar i vardagslivet i gångna tider. I högboplatserna hittar man träflöjter och kuriosa som tuggummi från stenåldern. Världens äldsta bevarade bröd kommer också från pålbyggnaderna.

Keramik från höghusen vid Lac du Bourget (Savoie), ritad av Léon Coutil (1856-1943), omkring 1915. foto: Wikimedia Commons /Léon Coutil (1856-1943) / La Céramique des Palafittes du lac du Bourget (Savoie) Bulletin de la Société préhistorique de France Année, 1915, Volume 12 Numéro 9, pp. 386-402
Keramik från höghusen vid Lac du Bourget (Savoie), ritad av Léon Coutil (1856-1943), omkring 1915. foto: Wikimedia Commons /Léon Coutil (1856-1943) / La Céramique des Palafittes du lac du Bourget (Savoie) Bulletin de la Société préhistorique de France Année, 1915, Volume 12 Numéro 9, pp. 386-402

Bilder från Söderhavet inspirerade historikern Ferdinand Keller och 1800-talets konstnärer att skapa boplatser på upphöjda träplattformar. Det var insikten om sjöarnas varierande nivåer och upptäckten av trägolv och eldstäder vid små sjöar och i mossar som ledde till idén om pålbyggnader vid sjöar och byar byggda på marknivå i början av 1900-talet.

”Förhistoriska pålbyggnader runt Alperna” är en unik källa för forskning om vardagslivet under neolitisk tid och bronsåldern.

Pålbyggnaderna är av exceptionellt värde, främst på grund av deras speciella bevaringsförhållanden. Boplatserna är därför unika källor för forskning om vardagslivet under neolitikum och bronsåldern. Till exempel vid Bielsjön. Här upptäcktes 1874 rester av en tidig bosättning i området kring hamnen i Vingelz. Bielersjöns branta norra strand erbjöd få gynnsamma platser för bosättningar jämfört med den flacka södra stranden, varför byarna alltid byggdes på samma plats. En palissad av träpålar från ca 2970 f.Kr. härstammar från den äldsta bosättningen. Därefter byggdes ytterligare två eller tre byar på stranden. Platsens utbredning och bevarande har undersökts sedan 1985 med kärnborrningar och sonderande utgrävningar under vatten. Området är ganska litet, men flera fyndrika lager med överlagrade lager av sten, trä, lera och boplatsavfall har dokumenterats.

Stillbild från en undervattensvideo i Vers-l'Eglise-zonen. Sedan 2011 finns strandbosättningarna från neolitikum och bronsåldern i kommunen Morges på Genèvesjöns norra strand med på UNESCO:s världsarvslista under samlingsnamnet Stations de Morges. Wikimedia Commons / Stedewa
Stillbild från en undervattensvideo i Vers-l’Eglise-zonen. Sedan 2011 finns strandbosättningarna från neolitikum och bronsåldern i kommunen Morges vid Genèvesjöns norra strand med på Unescos världsarvslista under samlingsnamnet Stations de Morges. Foto: Wikimedia Commons / Stedewa

Eller Gaienhofen vid Bodensjön. Platsen upptäcktes mellan 1856 och 1857 och gav namn åt ”Hornstaadergruppen”. Den undersöktes av Baden-Württembergs statliga monumentkontor redan 1973 och undersöktes sedan intensivt som en del av ett prioriterat program från den tyska forskningsstiftelsen. Det gör den till en av de längsta och bäst undersökta pålbyggda boplatserna vid Bodensjön. Totalt identifierades fem boplatsområden, bland annat från Pfyn- och Horgenkulturerna. Textilier och organiskt material påträffades. De tyder på omfattande utbyten och handelsförbindelser med Bayern, Italien och nordvästra Europa. Pfynbostäderna ger inte bara en inblick i den ekonomiska utvecklingen, utan också i effekterna av klimatfluktuationer under förhistorisk och historisk tid. Av dessa skäl har de tagits med på UNESCO:s världsarvslista. I Tyskland finns 18 platser med på listan, varav tre i Bayern och 15 i Baden-Württemberg.

Efter att vattennivån i Lac de Chalain (departementet Jura) sänkts på konstgjord väg för vattenkraftsproduktion 1904 grävdes tusentals träpålar (husstolpar) och föremål från vardagslivet, t.ex. keramik- och träkärl, verktyg av sten och ben, tygrester och kanoter (foto), ut längs hela den västra stranden. Musée archéologique de Lons-le-Saunier / Wikimedia Commons / BR
Efter att vattennivån i Lac de Chalain (departementet Jura) sänkts på konstgjord väg för vattenkraftsproduktion 1904 grävdes tusentals träpålar (husstolpar) och föremål från vardagslivet, t.ex. keramik- och träkärl, verktyg av sten och ben, tygrester och kanoter (foto), ut längs hela den västra stranden. Foto: Musée archéologique de Lons-le-Saunier / Wikimedia Commons / BR

Men hur kan de bevaras om platserna ligger i sjöar eller myrar och utsätts för en mängd olika faror? Det handlar om intensiv byggverksamhet, uttorkning av marken, vågpåverkan, men också om turistverksamhet som skadar pålbyggnaderna genom erosion och förstörelse. Det som har överlevt i tusentals år riskerar att gå förlorat på bara några år. Kontrollen och vården av dessa platser och utforskningen av dem är därför av högsta prioritet. Unescos världsarvsmärkning är avsedd att öka medvetenheten om den särskilda betydelsen av pålbyggnaderna och stödja alpländerna i deras ansträngningar att bevara och undersöka detta globalt unika kulturarv under vattnet och att kommunicera dess särskilda värde.

Läs mer i RESTAURO 5/2022, det här numret av RESTAURO är tillägnat UNESCO:s världsarvslista.

Sedan 2011 har fem av de särskilt välbevarade österrikiska platserna varit en del av UNESCO:s världsarvslista ”Förhistoriska höghus runt Alperna”. Men hur såg dessa boplatser ut? Vilka ledtrådar ger dessa platser om det förhistoriska livet? Och hur undersöks detta världsarv under vattnet? Arkeologen Cyril Dworsky undersöker dessa frågor och dyker ner i pålbyggnadernas undervattensvärld. Du kan se videon här.

Board of Trustees for Pile Dwellings bildades 2012 för att ta hand om den österrikiska delen av det internationella UNESCO-världsarvet ”PREHISTORIC PILE DWELLINGS AROUND THE ALPS” på uppdrag av Republiken Österrike. Cyril Dworsky är arkeolog och har arbetat med vetenskapskommunikation i många år. Som en av de få experterna i Österrike på undervattensarkeologi samordnade han den framgångsrika ansökan av de österrikiska pålbyggnaderna till UNESCO:s världsarvslista för det federala ministeriet för utbildning, konst och kultur. Sedan 2012 är han verkställande direktör för Pile Dwelling Board of Trustees, den nationella organisationen för förvaltningen av världsarvet Pile Dwelling. Hans huvudfokus ligger på att skapa hållbara strukturer för att bättre skydda och forska kring Österrikes kulturarv under vatten i framtiden.