Altarön i kyrkan St. Katharina i Willich ser enkel och diskret ut, trots att enbart stenaltaret väger cirka sex ton. Omgivet av golvplattor utgör altaret och ambo kyrkans mittpunkt. Ön i belgisk granit med inslag av metall och ek ser ut att sväva ovanför det nygotiska golvet. Stenhuggarmästaren Christoph Schwartzenberg från Aachen har åstadkommit denna effekt med hjälp av skuggfogar som skapar en tydlig gräns mellan golvet och stenen. Fogskärningar karaktäriserar också kalkstenens stenyta och skapar unika format. Med sina tydliga linjer distraherar altarön inte från det väsentliga, utan inbjuder till kontemplation.
År 2012 fick stenhuggeriföretaget Schwartzenberg i uppdrag av församlingen i Willich att tillsammans med arkitekten Gregor Dewey och konstnären Jürgen Drewer utforma ett nytt kor till församlingskyrkan St Katharina. Arkitekten och konstnären såg det som en utmaning att skapa en andlig atmosfär i den heliga byggnaden. Enligt Gregor Dewey var det vackra med detta att arbeta fritt från produktivitetsbegränsningar och inte behöva följa ekonomiska arbetsprocesser eller de grundläggande behoven för bostadsanvändning. Stenprocessorerna förverkligade konceptdesignernas design.
En blåstensmonolit som vägde cirka sex ton och mätte 100 x 160 x 115 centimeter skulle bli kyrkans nya mittpunkt. Det krävdes en ledtid på cirka sex månader för att anskaffa och bearbeta de nödvändiga mängderna sten. Stenhuggarna kapade altarblocket med en kombinerad block- och konturvajersåg och ställde det till Jürgen Drewers förfogande för bearbetning i verkstaden. Han använde en vinkelslip för att skära linjer i den obearbetade naturstensytan. Altarets ytdesign skiljer sig på så sätt från golvplattorna och avslöjar dess tysta kraft.
Läs mer om altaret i belgisk granit i STEIN i december 2013.
Bilder: Christoph Schwartzenberg, Jürgen Drewer, Gregor Dewey