Förbrukning av bostadsfastigheter och bostadsytor 2022

I en studie från Federal Institute for Research on Building, Urban Affairs and Spatial Development (BBSR) analyseras hur bostadsägande och konsumtion av bostadsyta ser ut i Tyskland. Studien gjordes på uppdrag av det federala ministeriet för bostäder, stadsutveckling och byggande och baseras på en representativ undersökning av marknadsundersökningsinstitutet Kantar. I stället för att bygga nytt är trenden nu starkt till förmån för ägande av befintliga byggnader. Samtidigt ökar inflytandet från den förändrade befolkningsstrukturen och klimatfrågorna på bostadsmarknaden.

Att äga sin bostad blir allt viktigare i vårt samhälles värdesystem. Att äga en bostadsfastighet är ett mål för många människor. Särskilt för familjer är det en stor dröm att bo i ett friliggande enfamiljshus.

BBSR:s trendstudie visar att många hushåll vill äga sitt eget hem. Det friliggande huset som nyproduktion är fortfarande särskilt populärt. Det är därför inte förvånande att familjer dominerar procentuellt sett när det gäller bostadsägande. Den aktuella undersökningen bekräftar att efterfrågan på friliggande enfamiljshus för ägande har fortsatt att öka. Med 45 procent är denna typ av bostad den mest populära. Det är betydligt fler än i början av 1990-talet. Då var siffran bara 25 procent. Endast 17 procent av hushållen väljer en bostadsrätt. „Andelen ägarlägenheter har minskat de senaste åren, även om det färdigställs allt fler sådana lägenheter. Segmentet verkar spela en allt större roll för byggandet av hyresbostäder“, säger Iris Ammann, BBSR:s expert på bostadsmarknaden. Ju fler personer som bor i ett hushåll, desto mer sannolikt är det att hus kommer att byggas eller köpas och desto lägre blir andelen ägarlägenheter.

Inventeringen av utvecklingen av bostadsfastigheter mellan 2018 och 2021 visar att bostadsbehoven för närvarande oftast inte (eller inte kan) realiseras i nybyggnationer. Majoriteten förverkligas i befintliga fastigheter. 79 procent av hushållen kunde uppfylla sin önskan om att äga sin bostad i befintliga fastigheter, medan 21 procent gjorde det i nybyggda fastigheter. „Trenden med begagnade fastigheter har ökat kraftigt de senaste åren, samtidigt som andelen nyproduktion i fastighetsägandet har minskat“, säger Iris Ammann. Möjligheterna att påverka de strukturella aspekterna av befintliga byggnader är mindre. Men med tanke på de stigande energikostnaderna och fastighetspriserna är begagnade fastigheter och deras läge ett attraktivt alternativ till nybyggen. Ur hållbarhetssynpunkt innebär det också att man tar tillvara den grå energi som används.

I det offentliga och politiska sammanhanget är bostadsägandet ett spänningsfält. För hushållen innebär ägandet av en bostad ekonomisk trygghet och skapande av välstånd. En nybyggnation går dock hand i hand med resursutnyttjande. Ett ekonomiskt utnyttjande av mark och ett miljömedvetet val av konstruktion och material är viktiga aspekter av hållbart byggande. Förbrukningen av bostadsyta ökar också ständigt. Byggandet av nya enfamiljshus har identifierats som en viktig drivkraft för markförbrukningen för nybyggnadsmark. Därför har man redan övervägt att förbjuda denna typ av byggnader. Så hur kan önskemålet om ägarboende kombineras med resursbevarande och prisvärda, attraktiva bostäder?

Undersökningsresultaten från BBSR-studien visar att sambanden på bostadsmarknaden är komplexa. Till exempel måste man ta hänsyn till samspelet mellan bostadsägande och andra sociala trender.

Följande gäller: hushållens storlek och struktur avgör till stor del efterfrågan på bostadsmarknaden. Detta innebär att förändrade hushållsstrukturer har störst inverkan på utnyttjandet av bostadsytan. De pågående sociala processerna med singularisering och åldrande spelar därför en central roll.

BBSR:s befolkningstrend förutspår en minskande befolkning fram till 2040 och att bostadsytan per capita kommer att stagnera eller endast öka något i framtiden. Trots detta kommer antalet hushåll att öka till 42,5 miljoner. Andelen en- och tvåpersonshushåll kommer att öka med 3,8% till 33 miljoner. Det innebär att 77,5% av alla hushåll kommer att vara „små“ år 2040. De flesta av dessa kommer att vara seniorhushåll. Anledningen till detta är att föräldrar i regel bor kvar i sitt traditionella boende efter att barnen flyttat ut istället för att minska storleken på bostaden. Denna tendens att bo kvar finns oftast kvar tills en flytt, t.ex. till ett vårdboende, inte längre kan undvikas. Hushållsstorleken minskar därför i takt med att bostadsytan per capita ökar. Samtidigt fortsätter dock familjerna att behöva stora bostadsfastigheter. Idag finns inte detta i tillräcklig utsträckning på bostadsmarknaden, särskilt inte i eftertraktade regioner.

Vissa justeringar måste göras för att säkerställa en hållbar bostadsförsörjning. Framför allt behöver vi bostäder till rimliga priser. Det behövs också fler åldersanpassade och barriärfria alternativ. BBSR ser ett akut behov av åtgärder här. Befintliga bostadsfastigheter kan omvandlas för att göra dem lämpliga för äldre – den federala regeringen subventionerar redan detta. Nya byggnader måste vara konceptuellt mer innovativa och differentierade. Detta innebär t.ex. olika och varierande lägenhetsstorlekar och planlösningar. Rummen bör också vara flexibla i sin användning. Utöver dessa „hårda“ faktorer spelar kvaliteten på boendemiljön en lika viktig roll. Följande gäller fortfarande: Resurs- och kostnadseffektivt byggande och boende måste harmoniera med våra bostadsbehov. Förbrukningen av bostadsyta förblir en elementär del av resursfrågan. Det är nu förbundsregeringens, delstaternas, kommunernas och investerarnas uppgift att genom pilotprojekt, subventionsprogram och vissa incitament förändra marknaden i denna riktning.

Relevant för ämnet: En ny studie från Münchens tekniska universitet analyserar externa kostnader inom transportsektorn.