Forsknings- och restaureringsprojektet i Naumburgs domkyrka har slutförts, men kunde inte presenteras internationellt på grund av pandemin. En sammanfattning av projektledaren Ivo Rauch, glasspecialist, oberoende expert för konst- och monumentvård baserad i Koblenz och projektledare i Naumburg
där olika akrylater har använts (akrylater från 1970 och smutsöverdrag i västra koret). Foto: S. Jarron / Förenade Domstifters bildarkiv
Naumburgs katedral och dess glasmålningar
Naumburgs domkyrka har varit en av de viktigaste kyrkorna i Tyskland, inte bara sedan den upptogs på UNESCO:s världsarvslista 2018. Men upptagandet på listan gör att man än en gång riktar särskild uppmärksamhet mot en byggnad och dess bevarande. Olika arbeten på katedralen planerades och genomfördes före och under den fleråriga ansökan om världsarvstiteln. Bland annat restaurerades fönstren i västra koret i Naumburgs domkyrka. Västkoret med sina tolv berömda donatorfigurer har fascinerat besökare i århundraden, även om namnet på deras skapare fortfarande är okänt även efter intensiv forskning. Men även om den största uppmärksamheten har riktats och fortfarande riktas mot „Naumburgmästarens“ porträttliknande stenfigurer, ligger betydelsen av katedralen, som byggdes före 1250, i dess övergripande karaktär som konstverk, till vilken korfönstren utgör ett viktigt bidrag.
Västkoret i Naumburgs domkyrka får sin unika betydelse inte bara genom de berömda donatorsfigurerna eller korskranket med passionsrelieferna, utan också i inte obetydlig utsträckning genom sina glasmålningar (…)“, skriver Frank Martin, tidigare chef för Corpus Vitrearum Medii Aevi, i volym tre av „History of the Visual Arts in Germany“. Detta beror på att glasmålningar är en viktig del av det liturgiska bildprogrammet. „Interiören (fungerar) inte bara som dekoration, utan har också till uppgift att förmedla ett komplext budskap till betraktaren. Glasmålningarna är inte bara en del av detta budskap, utan står hierarkiskt i spetsen för det. Den lysande effekt och utstrålning inifrån som de möjliggör för himlens ljus att uppnå går hand i hand med uppställningen av de himmelska gestalterna“, säger glasmålningsspecialisten Guido Siebert i katalogen till 2011 års utställning om Naumburgmästaren. De fem nästan tolv meter höga fönstren i västkoret visar mer än 80 stående gestalter av helgon, apostlar och dygder samt deras motståndare vid deras fötter. Glasmålningarna tillkom samtidigt som helgonfigurerna, men inte alla har bevarats i sin ursprungliga form. Två fönster förstördes på 1700-talet och ersattes av nazarenska, historicistiska helgonbilder.
Forskningsprojektet
Medan stenfigurerna „bara“ förlorade sina färgade ramar, var fönstrens skick så dåligt på grund av miljöpåverkan, upprepad användning av olika syntetiska hartser vid tidigare restaureringar och glaskorrosion att glaset var i akut behov av att restaureras. I slutet av 2017 inleddes därför ett flerårigt projekt som inledningsvis fokuserade på de västra korfönstren – delvis av ekonomiska skäl – men som sedan även kom att omfatta de sex östra korfönstren. Projektet, som avslutades i slutet av 2020, kostade totalt två miljoner euro. Det finansierades av förbundsregeringen och delstaten Sachsen-Anhalt, East German Savings Bank Foundation med Burgenlandkreis Savings Bank, Rudolf August Oetker Foundation, Ernst von Siemens Art Foundation med en (icke namngiven) mecenat och Hermann Reemtsma Foundation. Tillsammans gjorde de det möjligt för ett team bestående av fyra akademiskt utbildade konservatorer och en konstglasmästare att bli fast anställda under fyra år av Vereinigte Domstifter zu Merseburg und Naumburg och Kollegiatstift Zeitz. I teamet ingick Sarah Jarron och Emily Yates, som båda studerade i York (Storbritannien), samt Mayre Maquine, som utbildade sig i Antwerpen, och Jana Hildebrandt, som studerade i Erfurt.
Beslutet: minimera skikt från gamla restaureringar och öka UV-skyddet
Ivo Rauch, glasspecialist, oberoende expert på konservering av konst och monument i Koblenz och projektledare i Naumburg, säger så här i efterhand att han lärde sig att han kunde genomföra ett sådant projekt perfekt på relativt kort tid med ett så professionellt team och med en hög kvalitetsnivå. Ivo Rauch har räknat ut att verkstadsorganisationen med fast anställda restauratörer inte var dyrare än om allt arbete skulle ha upphandlats individuellt och lagts ut på företag. Problemet med fönstren i Naumburg var tidigare restaureringar där olika akrylater och epoxihartser använts. Det var dock inte möjligt att helt ta bort dessa material utan estetiska förändringar. Därför bestämde man sig för att helt enkelt minimera skikten från gamla restaureringar och öka UV-skyddet. På så sätt kan både de organiska hartserna och organiska pigmenten i färginställningarna skyddas mot nedbrytning. I ett forskningsprojekt på vid Dresdens konstuniversitet under ledning av Christoph Herm hade man tidigare identifierat de olika skyddsmaterialen. Alla material reagerar känsligt på UV-ljus.
Lästips: Regine Hartkopf är sedan tio år tillbaka byggmästare för Naumburgs och Merseburgs katedraler. Läs porträttet av arkitekten här.

