For Forest – En skog på fotbollsarenan

Sedan september 2019 är Klagenfurt-stadion tillfälligt skogbevuxen – med konst. Landskapsarkitekten Beatrice Bednar berättar om de positiva och negativa aspekterna av att plantera och iscensätta skogar på det här sättet.

Nästan 300 träd – björkar, popplar, avenbokar, lönnar, tallar, granar … tio till tolv meter höga – „växer“ sedan september 2019 på stadion i Klagenfurt, som byggdes 2008 för att stå värd för fotbolls-EM. Med konstinstallationen „For Forest – The Unbroken Attraction of Nature“ förverkligar den schweiziske konstförmedlaren Klaus Littmann det som den tyrolske konstnären Max Peintner 1971 ritade i sin världsberömda litografi som ett imaginärt stadion i Wien. Landskapsarkitekten Enzo Enea, som är känd för sina stora trädtransplantationer, övervakade planteringen av denna tillfälliga skogsskulptur. Som nästan alltid i konsthistorien väckte även detta projekt kontroverser i förväg. Och det är precis vad konsten kan och bör göra, vare sig det är avsiktligt eller oavsiktligt. I motsats till vetenskapliga studier om tillståndet i våra skogar möjliggör „For Forest“ en känslomässig och subjektiv undersökning av detta ämne.

För mig som landskapsarkitekt i Klagenfurt är dock frågan inte vad som egentligen syns här, nämligen mycket stora bollformade växter som står på plattor täckta med träflis och barkmull för att skydda fotbollsgräsets tekniska underbyggnad, samt buskar, gräs och perenner i krukor som bildar skogsbrynet. Jag är mer intresserad av det faktum att besökare utan trädgårdskunskaper ser en skog i den. Men det är inte en skog, det är inte en skog och det är absolut inte natur. Det är en „bild“ som vi tolkar som en skog. „Konstprojektet är också en påminnelse om att naturens naturlighet en dag bara kan beundras i särskilt avsedda behållare, som redan idag är fallet med djuren i djurparken“, säger Klaus Littmann.

Vi landskapsarkitekter planerar och bygger också konstgjorda landskap, grönområden i parkeringshus med underlag av tegelflis, bevattningssystem och rullgräs, där det knappt finns plats kvar för bin, sniglar, myror och de många andra djur som förbereder jorden. Men borde vi inte bli fler ambassadörer för naturen igen? Låt oss skapa öppna ytor som också ger utrymme för utveckling av naturnära ekosystem så att naturen kan upplevas och förstås även av människor som bor i städer och inte blir en utställningsföremål. För naturens skull.