Forum för stadsinitiativ Connective Spaces
Vad är det som gör stadsrummet tillgängligt? Vilka är nycklarna till att både invånare och besökare tar det i besittning och använder det? Hur kan grön infrastruktur maximera öppenheten i det offentliga rummet? Och slutligen, vad kan tekniska innovationer göra för att förvandla städer till verkligt inkluderande platser? Cities Initiative Forum Connective Spaces, som anordnades av Topos, den tyska arkitekturtidskriften Baumeister och belysningsspecialisten Schréder, utforskade dessa viktiga frågor och gav upphov till livliga debatter mellan fyra deltagare med mycket olika bakgrund: landskapsarkitekten Leonard Grosch, arkitekten Jan Liesegang, akademiska experten Undine Giseke och Schréders toppchef Ernst Smolka. De var dock alla överens om en sak: framgången för framtidens städer beror på i vilken utsträckning de befintliga yrkena, eller mer exakt de yrkesgrupper som arbetar inom dem, kan överskrida gränserna för sina discipliner och sätt att tänka.
Forumet, som ägde rum som en del av årets Metropolitan Solutions Conference i Berlin, är en del av „Baumeister Topos Cities Initiative“: det lanserades 2015 och belyser en mängd olika aspekter av stadsdesign, planering och utveckling i evenemang och publikationer. Under 2016 står frågan om konnektivitet i centrum för initiativets uppmärksamhet. När det gäller att koppla samman platser och människor är det första man tänker på teknisk infrastruktur. Dr Ernst Smolka, VD för Schréder GmbH, visade hur ny modulär teknik, som Schréders „Shuffle“, kan förändra synen på belysningslösningar i stadsmiljö: Armaturen fungerar inte längre bara som ett verktyg för att belysa ett utrymme. Istället blir den ett komplext interaktivt instrument som integrerar en mängd olika funktioner som uppfyller de krav som dagens medborgare i allt högre grad kommer att ställa på offentliga platser och deras infrastruktur. Tillgång till offentligt WLAN, elförsörjning och tillgänglighet som säkerhetsanordning är bara tre exempel. Det är därför inte förvånande att stor uppmärksamhet ägnas åt framtidens fyrar och deras förmåga att tillhandahålla de resurser och tjänster som efterfrågas av stadsborna.
Infrastruktur är faktiskt bara en aspekt som begreppet konnektivitet kan ses utifrån. Leonard Grosch, partner på Atelier Loidl Landschaftsarchitektur, Berlin, förklarade hur moderna storstadsparker som Park am Gleisdreieck i Berlin av Atelier Loidl syftar till att föra samman människor från olika kulturer och bakgrunder på ett subtilt, modernt och samtida sätt – och hur detta centrala mål påverkar en designer när han planerar. Han betonade att den omfattande deltagarprocess som föregick och följde med planeringsfasen för Gleisdreieck gjorde det möjligt för landskapsarkitekterna att bättre förstå vad detta utrymme, som skulle bli en park, faktiskt betyder för människor. Även om diskussionerna lätt hamnade i detaljfrågor och många av de inblandade höll fast vid de romantiska järnvägsscenarier som en gång präglade Gleisdreieck, betonade Grosch att medborgarnas och andra intressenters deltagande kan förändra utformningen av en plats till det bättre. I denna process måste designers och landskapsarkitekter harmonisera medborgarnas krav, platsens estetiska kvaliteter och dess potential för urbana förbindelser och det omgivande området.
Att eliminera gränser mellan olika yrken
Jan Liesegang, arkitekt på Raumlabor Berlin, skulle säkert hålla med. Tillsammans med Undine Giseke, professor i landskapsarkitektur och planering av öppna ytor vid TU Berlin, diskuterade han frågan om exakt när deltagande bör införlivas i planeringsprocessen. Båda betonade att en tidig start främjar ömsesidig förståelse och förtroende mellan planerare och framtida användare. På frågan om medborgarna idag är villiga att aktivt stödja och påverka rumsliga förändringsprocesser kom Giseke och Liesegang fram till samma slutsats: medborgarnas vilja att delta är större än någonsin tidigare. Faktum är att Liesegang och Giseke anser att arkitekter och landskapsarkitekter bör arbeta så nära som möjligt med tillverkare och byggföretag som utvecklar sammanlänkande lösningar. Inte bara för att hitta lämpliga produkter för sådana lösningar, utan också för att bedöma deras inverkan på stadskulturen på kort och lång sikt. Liesegang, Giseke, Grosch och Smolka delar övertygelsen att ju fler experter som bryter ner gränserna mellan sina yrkesområden och i stället banar väg för nya kombinationer av expertis och kreativitet, desto mer inkluderande kommer framtidens stad att bli. Och desto fler människor kommer att dra nytta av denna utveckling.
Du kan läsa mer om Cities Initiative Forum Connective Spaces här.