Främlingen på fältet

Landskapet runt den lilla byn Saint-Langis-lès-Mortagnei denfranskaregionen Normandie är lugnt. Böljande kullar, små trädgrupper, dammar, gröna ängar och jordbruksmark präglar landskapet. Men i närheten av byn, i närheten av en gammal bondgård, stör ett oväntat främmande föremål denna lugna idyll. En serie volymer, ständigt förskjutna och täckta med ett svart gummimembran, sticker upp ur marken. Den studio som Didier FiúzaFaustino har ritat åt konstnären Jean-LucMoulèneär både introvert och spektakulär. På 365 kvadratmeter har man skapat en utpost för denfranskekonceptkonstnären, långt från Paris liv och rörelse. Den speciella arkitekturen bär namnet „The Good, the Bad and the Ugly“.

Faustino begränsar sig inte enbart till arkitektur. Snarare vandrar han mellan de formella och konceptuella gränserna för arkitektur, design och konst. I hans portfolio ingår såväl installationersom filmer, skulpturer, redaktionella projekt och tillfällig arkitektur. Designern, som är baserad mellan Paris och Lissabon, kan därför kallas för en mångsysslare med gott samvete. Sociologen och konsthistorikern Per Pelin Tan beskriver Faustinosarbete på följande sätt: „Didier FiúzaFaustinosverk överskrider gränserna för samhälle, design, konst och arkitektur genom att fokusera på och undersöka teman relaterade till bostäder för överlevnad, provocera förlängningen av kroppar och design, ta upplevelsen av en form som en queerande fenomenologisk upplevelse och stämma av mellan arkitektonisk önskan och designens gränser.“

För Faustino stårkroppenalltid i centrum för alla funderingar redan i början av designprocessen. De massiva volymerna i konstnärens ateljé nära Saint-Langis-lès-Mortagn söker också en medveten dialog med dekropparsom å ena sidan bebor utrymmet och å andra sidan positionerar sig som kroppar i den normandiska naturen som omger dem. I början studerade Faustino noga sin uppdragsgivare – och vän – Jean-LucMoulènesarbetsprocesser. Han ritar till exempel tidigt på morgonen, börjar sedan arbeta med modeller runt kl. 9.00 och följer en viss koreografi under hela dagen. „Så min poäng var att skapa ett utrymme som gör det möjligt för honom att anpassa sina arbetsbanor efter sina behov“, förklarar Faustino sitt svar på denna tidsmässiga och rumsliga synkronisering.

Arkitekten utvecklade ett exakt och minimalistiskt språk kring gester, arbete och skapande, med målet att på bästa sätt tillgodose konstnärens behov. Hans olika produktionsmetoder, användningen av vissa verktyg, skalan mellan hand och maskin – allt detta var aspekter som Faustino slutligen införlivade i sin design. Förutom arbetsytorna har han även utformat en rad mer intimarum som inbjudertill reflektion och avkoppling. Sett från utsidan består byggnaden av en serie identiska volymer. Var och en av dessa volymer har ett genomskinligt sluttande tak som vetter mot norr.

Invändigt domineras byggnaden av en 265 kvadratmeter stor öppen yta i bottenvåningen med en nockhöjdpå 8 meter. Detta genomskärs i öst-västlig riktning av en axel där entrén och ingången till en mezzaninvåning är placerad. Den upphöjda platån erbjuder ytterligare 100 kvadratmeter bostadsyta. Materialen är avskalade. Faustino har reducerat strukturen till det väsentliga – i det här fallet till en ultimat plats för kreativt skapande. Väggar och tak består av prefabricerade träplintar som fästs på en armerad betongplatta och täcks av ett vattentätt svart gummimembran. Den enhetliga, mattsvarta ytan förvandlar byggnaden till en skugga på utsidan. Den ljusa interiören kontrasterar mot den mörka fasaden. De stora fönstren och den ljusa träpanelen gör att interiören ser ut att glöda.

En viktig aspekt är användningen av ljus. Det är ju inte bara viktigt för varje människa, utan också ett oumbärligt verktyg för en konstnär i synnerhet. Faustino har utvecklat ett ljuskoncept som arbetar med naturliga och artificiella ljuskällor. Den interna effekten är lika viktig som den externa effekten. På kvällen är studion med sina stora öppna fönster synlig på långt håll. Med „The Good, the Bad and the Ugly“ har Didier FiúzaFaustino skapat en minimalistisk arkitektur som ändå – eller kanske just därför – gör ett stort intryck. Det är en speciell plats med kontraster och motsägelser som samtidigt är i harmoni.