Öppnas i en ny flik

Salon Suisse har länge varit en institution på arkitekturbiennalen i Venedig. Under tre helger anordnar det schweiziska konstrådet Pro Helvetia intima paneldiskussioner i salen i Palazzo Trevisan degli Ulivi. Varje Salon Suisse organiseras av en salonière eller salonier. I år har den unga arkitekten, konsthistorikern och curatorn Evelyn Steiner från Zürich tagit på sig denna uppgift. Fabian Peters träffade henne för en intervju i Venedig.

Evelyn Steiner på Campo S. Agnese i Venedig, foto: Samuele Cherubini

"Den kroppsliga vändningen har hittills knappast återspeglats i den arkitektoniska diskursen." Evelyn Steiner

Baumeister: Vad ligger bakom titeln ”Bodily Encounters”, som du har gett till Salon Suisse 2021?

Evelyn Steiner: Jag ville hitta ett tema som var tillgängligt för alla. Alla har en kropp. Upplevelsen av vår kropp formar oss från den sekund vi föds. På Salon Suisse 2021 vill jag tematisera kroppen i relation till arkitektur. Det har inte forskats så mycket om detta hittills och jag tror att det finns en hel del att ta igen här.

B: Har ditt tema någon koppling till biennalens fråga ”Hur ska vi leva tillsammans”?

Evelyn Steiner: När jag funderade på temat visste jag inte ens vad den pågående arkitekturbiennalen hade för motto. Men jag tycker att överlappningarna i innehållet är både slumpmässiga och anmärkningsvärda. Enligt min mening måste man börja med sin egen kropp när man funderar på att leva tillsammans: Hur ser jag på min kropp i förhållande till andra kroppar och till rummet? Men Salon Suisse är inte tänkt att vara en kommentar till Biennalen.

B: Varför tror du att arkitekturen behöver komma ikapp när det gäller att hantera kroppen?

Evelyn Steiner: Inom humaniora och samhällsvetenskap började den så kallade body turn, där kroppen i all sin mångfald blir centrum för forskningsintresset, för tre eller fyra decennier sedan. Det gäller ämnen som feminism och omvärderingen av genusbegreppet. Men det gäller också de enorma framsteg som gjorts inom biotekniken fram till tankemodeller som transhumanism. Body turn har dock hittills knappast återspeglats i den arkitektoniska diskursen.

Evelyn Steiner i samtal med Fabian Peters, foto: Samuele Cherubini

"Jag är mer intresserad av att utbyta idéer än att bara förmedla kunskap." Evelyn Steiner

B: Men ni planerar inte bara Salon Suisse-evenemangen som en teoretisk debatt?

Evelyn Steiner: Absolut inte! Det var mycket viktigt för mig att salongen också skulle ha en poetisk dimension. Vi ville inte anordna en serie evenemang som också skulle kunna vara en SIA- eller BDA-kongress. Det är därför som det ”galna” inslaget, brytningen genom konstens medium, är så viktigt för mig i årets salong. Jag tycker att det är mycket intressant att utforska gränssnitten och gränserna mellan rum och konst. Framför allt performance, där kroppen är det centrala medlet för att skapa konst, var ett självklart tillägg.

B: Historiskt sett är ”salonière” värdinnan för en litterär salong. Hur tolkar du själv denna roll?

Evelyn Steiner: Salon Suisse präglas naturligtvis i hög grad av vår ”salong”, den magnifika salen i Palazzo Trevisan degli Ulivi, huvudkontoret för stiftelsen Pro Helvetia i Venedig. Detta fantastiska rum skapar den informella karaktären på evenemangen. Det känns nästan som om man befinner sig i sitt eget vardagsrum. Jag har intrycket att en del av våra gäster är på väg att ta av sig skorna. Det som också bidrar till den intima karaktären är att många besökare inte bara kommer på ett, utan flera eller alla evenemang under en helg. Detta skapar en nästan familjär stämning. Jag ser det också som min uppgift att föra samman gästerna och få dem att prata med varandra – och inte bara om arkitektur.

B: Årets program är inte begränsat till kvällens ”Salons”, utan omfattar även evenemang under dagen. Vad är tanken bakom detta?

Evelyn Steiner: Det var mycket viktigt för mig att inkludera stadsrummet. Vi ville gå ut i staden med Salon Suisse. Om man tittar på biennalen framstår många av bidragen som UFO:n – främmande kroppar som inte har något med Venedig att göra. Det ville jag undvika till varje pris. Istället ville jag relatera temat ”Bodily Encounters” direkt till staden. Under den första Salon Suisse-helgen gjorde vi en utflykt till en rad typiska venetianska lägenheter – från ettor till palats. Denna inblick i stadsbornas nuvarande boendemiljöer var oerhört spännande. På oktobersalongen blir det sedan en utflykt till lagunen.

Palazzo Trevisan degli Ulivi, platsen för Salon Suisse, foto: Samuele Cherubini

"Jag skulle vilja diskutera vad det innebär för arkitekturen om vi tekniskt kan uppgradera våra kroppar." Evelyn Steiner

B: Är Venedig också ett ämne i paneldiskussionerna i kvällssalongerna?

Evelyn Steiner: Staden kommer att vara en del av temat under minst en kväll under var och en av de tre Salon Suisse-helgerna 2021. På öppningshelgen hade jag till exempel Deborah Howard som gäst, professor emeritus vid Cambridge och en av de största experterna på venetiansk arkitekturhistoria. Jag talade med henne om hur epidemier har förändrat stadsbilden i Venedig. Visste du till exempel att den kanske första karantänanläggningen i medicinhistorien, Lazzaretto Nuovo, byggdes här?

B: Det visste jag inte! Har du också ett visst pedagogiskt syfte med evenemangen?

Evelyn Steiner: Jag är mer intresserad av att utbyta idéer än att bara förmedla kunskap. Ibland tycker jag att arkitekturvärlden är väldigt hermetisk. Därför är det viktigt för mig att till exempel på årets Salon Suisse få arkitekter att komma i kontakt med konstnärer från andra discipliner – dansare, sångare, bildkonstnärer. Evenemangen ska inte vara torra teoretiska debatter, utan vara underhållande och roliga. Men som curator kan jag naturligtvis inte släppa taget – innehållet ligger mig varmt om hjärtat.

B: Vilka kriterier använde du för att välja ut dina dialogpartners för paneldiskussionerna?

Evelyn Steiner: Utgångspunkten var alltid det ämne jag hade i åtanke för respektive paneldiskussion. Jag ville alltid ha tre mycket olika perspektiv på respektive diskussionsämne. Jag kände knappast någon av mina paneldeltagare personligen i förväg. Istället funderade jag på vilka perspektiv jag skulle tycka var intressanta och började sedan göra efterforskningar. I den processen stötte jag på några riktigt spännande forskare och konstnärer. Under öppningshelgen talade jag t.ex. med en amerikansk litteraturforskare, en australisk ingenjör och en kroatisk konstnär om ämnet ”spökhus”.

Evelyn Steiner och Fabian Peters i Venedig, foto: Samuele Cherubini

Salon Suisse 2021: "Bodily Encounters"

B: Vad kan besökarna se fram emot under de två kommande Salon Suisse-helgerna den 21-23 oktober och den 18-20 november?

Evelyn Steiner: Den 22 oktober har jag till exempel bjudit in den New York-baserade arkitekturforskaren Lydia Kallipoliti, som 2018 gav ut boken ”The Architecture of Closed Worlds” – ett ämne som plötsligt har blivit extremt aktuellt på grund av pandemin. I boken undersöker hon den arkitektoniska historien om slutna mikrokosmos – från kloster till rymdstationer. Jag pratar bland annat med henne om det territoriella beteendet hos människor som lever tillsammans. Och i november kommer ämnet att vara transhumanism. Jag skulle vilja diskutera vad det innebär för arkitekturen om vi tekniskt kan ”uppgradera” våra kroppar. Behöver jag fortfarande bullerskyddsbestämmelser om jag har bullerdämpning inopererad i örat?

Evelyn Steiner, född 1981, har studerat arkitektur i Zürich och konsthistoria i Bern. Hon arbetar som curator på Zürichs arkitekturcentrum ZAZ och är 2021 Salon Suisse salonière på arkitekturbiennalen i Venedig.

Den här intervjun genomfördes med vänligt stöd av Laufen Bathrooms AG. Företaget har sedan 2012 varit huvudsponsor för Salon Suisse som anordnas av Swiss Arts Council Pro Helvetia.

Oktobersalongen: ”Verkligheter”

21 till 23 oktober 2021

Novembersalongen: ”Förändringar”

18-20 november 2021

Palazzo Trevisan degli Ulivi

Campo S. Agnese, Dorsoduro 810

Venedig

prohelvetia.ch

Också intressant
”Vi bör förespråka fler gröna öppna ytor”

”Vi bör förespråka fler gröna öppna ytor”

Instagram topp 5 i november 2021

Instagram topp 5 i november 2021

Mångfald – designstudion ”Into the Wild”

Mångfald – designstudion ”Into the Wild”

Multimodal AI – hur bilder, språk och kartor tänker tillsammans

Multimodal AI – hur bilder, språk och kartor tänker tillsammans

KI-Park Heilbronn: Ett cirkulärt nytt distrikt av MVRDV

KI-Park Heilbronn: Ett cirkulärt nytt distrikt av MVRDV

FOKUS: MUSEUM 2022: Säkerhet, energieffektivitet och fastighetsförvaltning

FOKUS: MUSEUM 2022: Säkerhet, energieffektivitet och fastighetsförvaltning

Ballongstadiet

Ballongstadiet

Japanskt panorama

Japanskt panorama

Mästerverk från den sena renässansen

Mästerverk från den sena renässansen

Nya expertföreläsningar på temat bevarande

Nya expertföreläsningar på temat bevarande

Provenance Research Network (FPB) har presenterat sin senaste aktivitetsrapport för 2019, som dokumenterar forskningsarbetet vid 22 deltagande institutioner. Under det gångna året har totalt 362 föremål återlämnats, 36 forskningsprojekt har genomförts och mer än 120 fyndrapporter har publicerats


Nach rund einjähriger Recherche kann das Gemälde „Fischerboote bei Frauenchiemsee“ von Joseph Wopfner, das die Bayerischen Staatsgemäldesammlungen in ihrer Obhut haben, an die Erben nach dem Nürnberger Unternehmer Alfred Isay zurückerstattet werden. Foto: www.sammlung.pinakothek.de
Efter cirka ett års forskning kan målningen ”Fiskebåtar vid Frauenchiemsee” av Joseph Wopfner, som förvaltas av Bayerska statens målarsamlingar, återlämnas till arvingarna till Nürnbergföretagaren Alfred Isay. Foto: www.sammlung.pinakothek.de

Han var elev till Münchenmålaren Karl Theodor von Piloty, vän till Wilhelm Leibl och en pionjär inom friluftsmåleriet. Hans favoritmotiv var sjön Chiemsee. Münchenmålaren Joseph Wopfner var utan tvekan den mest populära Chiemsee-målaren i slutet av 1800-talet med sin virtuosa behärskning av atmosfäriska fenomen och i synnerhet ljusets reflektioner på vattnet. Nu kan hans atmosfäriska målning ”Fiskebåtar vid Frauenchiemsee” återlämnas av Bayerska statens målarsamlingar till Nürnbergentreprenören Alfred Isays arvingar. Även om en redan planerad överlämning inte längre kunde äga rum på grund av coronaviruspandemin, närmar sig projektet sitt slut.

Sedan 1998 har Bayerska statens målarsamlingar restituerat 19 verk från 11 samlingar. 362 föremål som målningar, grafik, konsthantverk, böcker och musikinstrument från bayerska institutioner återlämnades 2019 tack vare arbetet i det bayerska nätverket för proveniensforskning (FPB). Exempelvis fick ättlingar tillbaka silverföremål som ljusstakar, kalkar och en kryddburk, inramade elfenbensreliefer, teckningar och målningar. Detta framgår av den verksamhetsrapport som konstminister Bernd Sibler presenterade för allmänheten den 4 maj 2020 tillsammans med de två ordförandena för föreningen, Dr Johannes Gramlich och Dr Stephan Kellner. Rapporten ger en översikt över det forskningsarbete som utförs av de 22 deltagande institutionerna, inklusive 15 medlemmar och sju samarbetspartner, som undersöker historien om förmodat plundrade konst- och kulturföremål.

Läs mer i nästa nummer av RESTAURO 6/2020, som fokuserar på återlämnande .

Stenmonstrets hemlighet

Meteorer är ambivalenta fenomen: Som stjärnfall ger de hopp till alla dem som upptäcker dem på natthimlen. Som meteoriter som landar på jorden river de upp kratrar i jordytan. I den amerikanska science fiction-filmen ”The Mystery of the Stone Monster” från 1957 utnyttjas denna tvetydighet: En meteorit faller ner i den kaliforniska öknen – och vid kontakt med vatten sväller den upp till monolitiska stenmassor som bokstavligen förstenar människor vid kontakt med deras hud. En hel stad står på randen till undergång.

Lyckligtvis bor geologen Ben här och kan granska materialet. Han hittar en kolsvart, metamorf bergart med en aldrig tidigare skådad skiffrighet som innehåller alla mineraler som finns på jorden, utom silikat. Ett petrografiskt pussel börjar och han måste tävla mot tiden för att utveckla ett sätt att stoppa den virulenta spridningen av de främmande monoliterna.

Under McCarthy-eran är allt detta naturligtvis en inte särskilt skickligt dold metafor för de antikommunistiska rörelserna under det kalla kriget, och vid första anblicken kan rädslan för en pandemi tyckas ha vissa paralleller med dagens kristider. Men om man läser ”Stenmonstrets hemlighet” som ett samtidsdokument över den tidens kärleksfulla utveckling av specialeffekter är den här filmen en underhållande fröjd: Stenmonstren är underbart handgjorda av veteranfilmfotografen Clifford Stine, som redan hade arbetat med ”King Kong och den vita damen” från 1933 och även arbetat för Stanley Kubrick i ”Spartacus” (1960). Dessa svartvita skummande stenblock väcker nostalgiska känslor hos varje Yps-läsare – även om de fortfarande inte löser ett helt vardagligt stenproblem: den svarta granitens mystiska ursprung.

THE SECRET OF THE STONE MONSTER (OT: ”The Monolith Monsters”), USA 1957, 77 minuter. Regissör: John Sherwood; med: Grant Williams, Lola Albright, Les Tremayne, William Schallert. Universal Pictures.
Den tyska versionen av filmen har getts ut på DVD.
På engelska finns den som en gratis online stream under dessa länkar på Dailymotion:
https://www.dailymotion.com/video/x22numj
https://www.dailymotion.com/video/x3z0rz8