Gasthof zum Riesen i Tarsch var ett viktigt pilgrimscentrum i Vinschgau-dalen

Precis som sina kvinnliga förfäder driver Alexandra Dell’Agnolo värdshuset Tarscher Wirt i Val Venosta/Vinschgau, även känt som Gasthof zum Riesen. Tillsammans med sin syster Sylvia Dell’Agnolo, som är arkitekt och erkänd expert på renovering av historiska byggnader, har hon varsamt fört in 1300-talsbyggnaden i nutid. I centrum för renoveringen stod en barock takmålning, som skulle göras mer synlig tack vare en öppning i taket under. En historisk undersökning av undertaket gav information om genomförbarheten av ombyggnadsåtgärderna

Värdshuset i Tarsch (Vinschgau) kan se tillbaka på en lång historia: de äldsta delarna av den tidigare bondgården härstammar från 1300-talet och byggdes ut på 1500-talet. På 1700-talet ombyggdes byggnaden igen, vilket resulterade i den nybyggda salen på första våningen med en takfresk av bebådelsescenen. I samband med barockombyggnaderna tillkom ett burspråk i hallens mittaxel, på vilket jätten med samma namn är målad. Ladugården på östra sidan måste rivas efter en brand och därför skapades gästrum på tre våningar.

Under hyresvärdinnan och ägaren Alexandra Dell’Agnolo mognade planen att bygga om byggnaden till två övre våningar och anpassa den till standarden för ett 3-stjärnigt hotell. För detta ändamål skulle de nio befintliga rummen moderniseras och ett fitnessområde, ett tekniskt rum och en täckt terrass skulle läggas till på översta våningen. På första våningen skulle även hotellägarens lägenhet inredas.

Hyresvärdinnan hittade den arkitekt hon behövde i sin syster Sylvia Dell’Agnolo, en erkänd expert på renovering av historiska byggnader och styrelseledamot i Sydtyrolens arkitektkammare sedan 2021. Hon designade och övervakade renoveringen med sitt kontor Kelderer-Dell’Agnolo i Bolzano. Ett av målen med renoveringen var att återställa utseendet till det enkla „stenhuset“, att göra byggnadens historia läsbar och samtidigt anpassa byggnaden till moderna krav. Den kulturminnesmärkta byggnaden renoverades från grunden och förvandlades till ett modernt pensionat: Värme, golv, badrum, fönster och möbler restaurerades eller förnyades i enlighet med stil och material.

Sylvia Dell’Agnolo är en erkänd expert på renovering av historiska byggnader och har suttit i styrelsen för Sydtyrolens arkitektkammare sedan 2021.

I samband med ombyggnaden hamnade innergårdens mittpunkt återigen i fokus: på båda våningarna finns en hall i mittaxeln, som på nedre våningen avgränsas av ett enkelt bjälktak, men som på övre våningen pryds av en central takmålning. För att ge takmålningen den uppmärksamhet den förtjänar föreslog arkitekten Sylvia dell’Agnolo att man delvis skulle öppna upp undertaket och öppna upp utsikten från den nedre hallen mot målningen.

För att kunna fatta ett beslut om projektets genomförbarhet beställde Provincial Monuments Office i Bolzano en arkitekturhistorisk studie av undertaket av arkitekten Rosa Sigmund, som ansvarar för arkitektur och profana byggnader i Venostadalen med sidodalar och Passeierdalen. Syftet var att klargöra takets och trappans ålder. Byggnadsnämnden i kommunen Latsch godkände projektet i juni 2015 och utfärdade motsvarande bygglov.

Den centrala hallen nåddes via en trappa bakom byggnadens södra ingång

På första våningen fungerade den centrala hallen som ett fördelningsrum för de angränsande rummen: köket och salongen i väster och den stora matsalen i öster. Den centrala hallen nåddes via en trappa bakom husets södra ingång. Här kan man se barockelement, vilket dokumenteras i de kortfattade resultaten: „Barockbalkstaket i rummet består av sex öst-västliga takbalkar, i genomsnitt 20 x 24 cm tjocka, och 4 cm tjocka takskivor ovanpå, som hade ett murbruksgolv under sin byggtid av rena brandskyddsskäl.“

Det visade sig dock att trappan är resultatet av en ombyggnad på 1900-talet. Ursprungligen „började trappan framför salens södra vägg, vinklades norrut i rummets hörn och slutade i mitten av rummet på en central avsats, från vilken det var möjligt att komma in i de östra vardagsrummen på andra våningen genom den nu återöppnade dörren å ena sidan, och att gå ut mot söder via tre steg in i den centrala hallen å andra sidan.“Den ursprungliga vinklade trappan öppnade upp till den representativa hallen och „vid utgången från trappan […] fanns det en tydlig vy över stuckaturtaket med den stora takmålningen av ‚Annunciation to Mary‘.“ Den låga takhöjden i salen begränsade dock kraftigt takmålningens läsbarhet, trots att den hade varit så låg redan från början: „Det berodde på anpassningen av barockens taknivåer till de golvhöjder som angavs i den tidiggotiska kärnbyggnaden.“

Öppningen i undertaket öppnades till slut på grundval av den byggnadshistoriska undersökningen, så att målningen kunde ses från våningen under efter ombyggnaden. Men eftersom de interna ritningarna av barockmålningen i salen var kraftigt förminskade, gick det inte längre att känna igen några av motiven.

Av dokumentationen från restauratörerna Markus Pescoller och Tim Rekelhoff framgår att tidigare rengöringsförsök har lett till brister. Målet med konserveringsarbetet var därför att visa två av värdshusets huvudfaser: barock- och historicistfaserna. Barockfasen fokuserar på den centrala salen, medan historicismfasen koncentrerar sig på de omgivande rummen, vilket framgår av de två restauratörernas rapport.

För att frilägga den historiska målningen i taket avlägsnades först de senare färgskikten med palettkniv, tandade knivar, skalpell och glasfiberpenna och därefter rengjordes den frilagda ytan med Akapads suddsvampar. Vissa delar av målningarna restaurerades: „Retuschering av reparationsområdena på målningen med mineralfärg, färgad med pulverfärger som lasyrretuschering i enlighet med det definierade konceptet.“

I samband med restaureringen och renoveringen gjordes även en ombyggnad av byggnadens östra fasad. De befintliga balkongerna, hisschaktet och rummen på översta våningen förenades och integrerades tack vare en träkonstruktion framför dem. Fönster och franska fönster renoverades och återställdes under överinseende av kulturarvskontoret. Från utsidan är förändringen från ett enkelt stenhus till ett sammanbyggt trähus nu synlig igen. Träfasaden är baserad på materialet från den tidigare ladugården som brann ner. Och på insidan kunde golvsektionen äntligen öppnas upp, vilket gjorde att takmålningen kom till sin fulla rätt igen. Inte undra på att ombyggnaden belönades av Office for Architectural and Artistic Monuments.

Efter restaureringsarbetet är kammusslan återigen synlig i takfresken i entréhallen. Det tyder på att Gasthof Zum Riesen en gång var en viktig pilgrimsort – ett gott tecken: nu kommer säkert många människor att stanna till i Tarsch igen för att övernatta i denna speciella historiska tillflyktsort.

Ombyggnad:

Dr Arch. Sylvia Dell’Agnolo, Büro Kelderer-Dell’Agnolo, www.da-k.net, i styrelsen för Sydtyrolensarkitektkammaresedan 2021

Medverkande konservatorer:

Marcus Pescoller, Tim Rekelhoff

www.pescoller.it