Glasblock: en klassiker med lång tradition

Glasblock väcker minnen från 1960- och 1970-talen. Men de kubformade komponenterna är faktiskt mycket äldre. De har till och med en lång tradition. På senare tid har man märkt att välkända arkitekter återigen arbetar med glasblock, vilket har resulterat i några fascinerande projekt.

Byggmaterial för genomskinliga väggar

Den schweiziske arkitekten Gustave Falconnier utvecklade glasblock redan på 1880-talet. Sedan dess har de kubformade komponenterna använts i många olika byggnader. Bland de mest kända byggnaderna finns Bruno Tauts glashus i Köln från 1914 och Le Corbusiers Immeuble Molitor i Paris. I Paris finns också Maison de Verre (1928) av Pierre Chareau, som har blivit en slags „pilgrimsort“ för arkitekter. Men även Ishihara House i Osaka, Japan, från 1978 och entrérotundan till Berlins bildgalleri från slutet av 1980-talet präglas av glasblockens charm.

Glasblock betraktas som ett byggmaterial som lämpar sig för konstruktion av genomskinliga och icke-bärande väggar både inomhus och utomhus. Men glasblocken kan också placeras horisontellt. Tillsammans med betong och stål bildar de då en typ av glasarmerad betong som också kan beträdas som golv.

Pierre Chareau, Maison de Verre, Paris, foto: August Fischer, via flickr; närbild av fasaden, foto: August Fischer, via flickr

Varianter av glasblock

Glasblock eller även glasblock, ihåliga, massiva och betongglasblock är kubformade glaskroppar. Deras genomskinlighet gör dem till ett byggmaterial som i allmänhet ger genomskinliga, men inte nödvändigtvis genomskinliga, väggar och tak. Det finns en grundläggande skillnad mellan glasblock som är öppna på ena sidan, massiva block och ihåliga glasblock. De släpper dock alla igenom ljus.

Dessutom har dagens block även ljud- och värmeisolerande egenskaper. De utgör därför ett mellanting mellan en vägg och en öppning: glasblock kombinerar intrycket av en solid, fast sammanfogad vägg med effekten av fönster. Strukturerade eller ornamenterade ytor på tegelstenarna kan också bara skapa en skyddande genomskinlighet utan att man kan se direkt igenom dem, även om det bakomliggande rummet är upplyst med artificiellt ljus.

Installation i enlighet med DIN-standarder

Moderna glasblock består av två sammansmälta eller cementerade halvskal, vart och ett av pressat glas. Glasblocken är därför ihåliga eller utformade som massiva block. En vägg av glasblock muras upp med murbruk på samma sätt som ett murverk. För stora serier eller för stora områden används dock prefabricerade element. Deras stabilitet säkerställs genom att armeringsstål integreras i fogarna. Tegelstenarnas djup är vanligtvis åtta till tio centimeter. Om det finns höga krav på värmeisolering eller brandskydd finns det även tjocklekar på upp till 16 centimeter. Idag finns det också ett stort urval av olika färger och nyanser.

DIN-standarderna föreskriver användning av cementbruk för murverk med glasblock. Högst 20 procent av cementinnehållet får ersättas med hydratkalk eller trass, eftersom detta kan förbättra arbetbarheten. Användningen av cementbruk skapar en styv bindning som knappast absorberar några termiska påfrestningar. Av denna anledning bör en yta som utformas med glasblock ha ett rektangulärt format. Dessutom kräver ytan ett omgivande band av armerad betong. Det är viktigt att glasblocksytan separeras från de omgivande komponenterna med hjälp av en elastisk fog.

Första kändisarna med glasblock

Redan i början av 1800-talet började man använda massiva glasblock för att belysa källare. På den tiden var det främst slipade glasrutor och glasprismor som användes. För att fästa dem användes järnramar. Denna byggmetod kunde dock ännu inte etablera sig, eftersom kondensvattnet innebar en risk för rostangrepp på ramarna. Det var först efter Joseph Moniers uppfinning av järnarmerad betong 1867 och optimeringen av den mekaniska glastillverkningen 1903 som glasblock blev ett vanligt byggnadsmaterial.

Redan 1880 hade den franske arkitekten Gustave Falconnier utvecklat ett handblåst sexkantigt glasblock som förseglades lufttätt med en plugg av smält glas. Ett exempel på tegelstenarna finns i MoMA:s samling i New York. Med modernismens intåg blev glasblocken dock alltmer använda inom arkitekturen. Särskilt på 1920-talet bidrog glasblocken till att bryta upp den kompakta, betong- och järndominerade byggnadsstilen. Det mest kända exemplet på detta är förmodligen Maison de Verre i Paris (1928) av Pierre Chareau. Men även Molitor-byggnaden (1931-1934) av Le Corbusier och Pierre Jeanneret blev känd för sin omfattande användning av glasblock. Le Corbusier bodde själv i denna byggnad. Han arbetade också där i sin studio. Den restaurerade byggnaden finns nu med på UNESCO:s världsarvslista.

Glasblockens tidsålder

När man tänker på glasblock i Tyskland tänker man ofta på byggnader från 1960- och 70-talen. Under den här perioden användes glasblocksväggar främst för att belysa trapphus eller badrum. Efter att glasblock varit på modet under en lång tid försvann de senare ur fokus. Det var framför allt förändrade energipolitiska krav som gjorde att glasblocket förlorade i betydelse. Det försvann som ett arkitektoniskt definierande material.

Idag blir dock glasbyggstenar alltmer populära igen. Många arkitekter har återupptäckt dem som ett designelement – för närvarande främst i interiörer. Trots att det finns så kallade värmeisoleringsblock har glasblock relativt dåliga isolerande egenskaper.

Pyramidenplatz, Basel, foto: Valentin F.R., via flickr

Glasblockens återkomst

I Japan har byggande med glasblock en annan innebörd. Här väckte väggar av dessa block särskilt intresse eftersom de påminde om traditionella shoji-väggar. Väggar av glasblock överförde så att säga en gammal japansk byggnadsteknik till modern byggteknik. Ett exempel på detta är Ishihara House i Osaka, som byggdes av Tadao Ando 1978. Atmosfären i huset kännetecknas av den mjuka belysningen och genomskinligheten hos raka och böjda glasblocksväggar.

Sedan slutet av 1900-talet har glasblock också blivit allt vanligare i offentliga byggnader. Pyramider av glasblock pryder t.ex. torget intill stadsteatern i Basel (1984). Kupolen ovanför ingångsrotundan till Berlins bildgalleri av Hilmer och Sattler från 1998 imponerar också med sin geometriskt sofistikerade konstruktion av glasblock.

Renzo Piano, Maison Hermès, Tokyo, foto: japanese_craft_construction, via flickr; närbild, foto: japanese_craft_construction, via flickr

Samtida projekt med glastegelstenar

I början av 2000-talet fortsatte den internationella återupptäckten av glasblock inom arkitekturen. Renzo Piano använde t.ex. materialet i utformningen av Maison Hermès i Tokyo, som byggdes 2006. Glasbyggstenar spelar också huvudrollen i fasaden på Stuttgarts stadsbibliotek på Mailänder Platz av Eun Young Yi, som byggdes mellan 2008 och 2011. Ett annat samtida exempel på användning av glasblock är Buckle Street Studios som ritades av Grzywinski + Pons.

Qaammat Fjeld Pavilion är en byggnad i mindre skala, helt byggd av glasstenar. UNESCO gav den svenske arkitekten Konstantin Ikonomidis i uppdrag att utforma den småskaliga arkitekturen vid Grönlands kust. Resultatet är en paviljong på ett stålräcke som är djupt förankrat i stenen och som bär upp två böjda väggar av glasstenar som utvecklats speciellt för projektet. Läs mer om tegelstenarna och hur de håller här: Paviljongen Qaammat Fjeld

Glasblock idag

Under de senaste åren har glasblock utvecklats från ett tekniskt och funktionellt byggmaterial till ett modernt arkitektoniskt designelement. Medan de tidigare var mer funktionella betongglas, används glasblock idag i icke-bärande, vertikala väggelement. Ljusgenomsläpp är fortfarande huvudfokus här.

Tack vare dagens tillverkning av två glashalvskal, som värms upp och sedan pressas samman, skapas ett vakuum inuti blocket. Det innebär att glasblock nu också kan lagra värme och dämpa ljud. Det finns också många olika utföranden och varianter när det gäller färg, form och ytor. Allt detta ger det genomskinliga byggmaterialet en innovativ och nästan mystisk karaktär som nu fascinerar många arkitekter igen.

Ännu mer glas: de projekt som vi presenterar på glasstec.baumeister.de visar hur detta genomskinliga material kan användas på många olika sätt inom arkitekturen.

Från ett material till ett annat – spännande tegelbyggnader hittar du här: Tegel