Trädgårdarna Memoriam
Under flera år har vi sett en massiv förändring av begravningskulturen – med kyrkogårdsskogar, begravningar till havs, anonyma urnfält och gräsmattegravar. Som ett resultat av detta blir kostnadsstället för kyrkogårdar allt mindre självförsörjande i tyska kommuner, vilket det borde vara rent juridiskt. Minskande intäkter kräver kommunala subventioner för sina kyrkogårdar. Kremeringsbegravningar blomstrar och minsta möjliga nisch i stora urnmurar efterfrågas – billigt och utan kostnader. Men det byggs också mausoleer igen, som lätt kan sluka sexsiffriga eurosummor: Begravningskulturen 2016 anpassar sig till den övergripande sociala klyftan.
Vad ska man göra med den lediga och oanvända mark som skapas på våra kyrkogårdar och som ständigt ökar underhållskostnaderna för de redan hårt ansatta lokala myndigheterna? Höjda kyrkogårdsavgifter – en åtgärd som tillämpas på många håll – påskyndar bara förändringen ännu mer, eftersom det gör billiga erbjudanden mer attraktiva. Konsumentinitiativet för begravningskultur „Aeternitas“ uppmanar redan staten att finansiera gratis begravningar för alla medborgare. Det finns redan ett antal sätt att positivt forma förändringen.
Ett exempel är så kallade trädgårdsmästarskötta gravplatser, som ger kyrkogårdsträdgårdsmästare och stenhuggare nya arbetsområden. Flera företag från de båda branscherna tar gemensamt över ett område på kyrkogården från kommunen och utformar det parkliknande efter egna eller kommunens idéer, t.ex. med damm, kullar, murar, skulpturer, ängar, växter, bänkar och gångar. I stället för den vanliga bilden av en kyrkogård i preussisk ordning och gravar som ligger i linje med riktlinjerna skapas parker och trädgårdar med ett högt rekreationsvärde. Olika begravningsalternativ finns sida vid sida: enskilda gravar för kistor samt urngravfält, gräsmatta och trädgravar eller anonyma gravfält med ett centralt minnesmärke. Gravstenar kan resas, blommor läggas ut och lyktor och vaser placeras – allt efter de efterlevandes önskemål. Skötseln av hela platsen tas om hand av de företag som tillhandahåller tjänsterna, medan de anhöriga inte behöver bekymra sig om någonting utan helt enkelt betalar en månadsavgift enligt eget val. Det skapas platser som inte bara är populära bland de efterlevande utan som passar lika bra för sorgbearbetning som för allmän avkoppling.
Detsamma gäller för „Memoriam“-trädgårdarna, där de avlidnas namn i allmänhet förevigas på konstnärliga gravstenar av stenhuggare som är involverade i konceptet. „Dessutom är alla gravplatser harmoniskt sammankopplade med varandra, eftersom det inte finns några tydliga gränser som vid traditionella gravar. Eftersom det permanenta gravskötseln utförs av kompetenta och kvalificerade kyrkogårdsträdgårdsmästare är Memoriam-trädgårdarna gröna och blommande året runt“, skriver Society of German Cemetery Gardeners på sin webbplats www.memoriam-garten.de. Sådana trädgårdar finns redan i ett antal tyska städer – från Aachen till Wunstorf.
I Karlsruhe och Mannheim finns det också föreningar för begravningskultur som anordnar evenemang på parkbegravningsplatserna, t.ex. uppläsningar, gudstjänster eller små konserter med fokus på död, sorg och avsked. Resenärer till Paris och Wien vet att kyrkogårdar verkligen kan bli publikdragare tack vare kyrkogårdsturism till Pere Lachaise med sina berömda gravar av Jim Morrison, Frederic Chopin, Oscar Wilde och Edith Piaf eller Johann och Josef Strauss, Wolfgang Amadeus Mozart och Falco på Wiens centrala kyrkogård. Men det är inte bara kända personers gravar som är attraktiva. I det här landet lockar Melatenfriedhof i Köln med sina vilda papegojflockar allt fler besökare.
Möjligheter i begravningskulturen
Grillplatserna på en kyrkogård i Köpenhamn verkar lite bisarra i tyska ögon. Lekplatsen på en kyrkogård i Karlsruhe är också en nagel i ögat på en del sörjande anhöriga – liksom picknickar under vackra sommardagar och nattliga fester på vissa kyrkogårdar i München.
Det är dock inte bara kyrkogårdarna som helhet som förändras, utan även de enskilda gravarna. Gravstenar med en QR-kod gör det till exempel möjligt att med hjälp av en smartphone få fram personlig information om den avlidne eller en sorgvideo på YouTube. „Låt mig få ligga“ som inskription på en gravsten eller gravstenar i form av skidor, rymdskepp, bilar, datormöss och seriefigurer visar att trenden går från det hinsides till det jordiska. Det är kanske beklagligt, men det går inte att stoppa. Därför gör stenhuggare klokt i att följa med i utvecklingen och öppna upp för nya inkomstkällor och affärsområden.
Läs mer om „Produktion och design av gravstenar“ i vårt aktuella nummer från den 21 november 2016.