Grusgård är inte en stenträdgård

Grus- och grusytor i tyska trädgårdar är ibland förbjudna. I framtiden kommer dessa att regleras ännu striktare. Därför förespråkar bdla en tydlig åtskillnad mellan grästrädgårdar, stenträdgårdar, grusplanteringar och grusmull. Du kan läsa bdla:s kommentar här.

Trädgårdar och i synnerhet förträdgårdar präglar våra städer och byar. De utgör övergångszoner till det offentliga rummet och påverkar utseendet på våra stadsdelar; följaktligen bidrar de till vår livskvalitet och åtföljer och berikar våra dagliga resor. Att använda vår nuvarande kunskap för att utforma dessa trädgårdar som högkvalitativa och hållbara livsmiljöer bör vara ett av våra främsta mål.

Grussträdgårdar är en design som har blivit modern bland allt fler husägare under de senaste åren – främst för trädgårdar på framsidan som en tolkning av en trädgård med lågt underhållsbehov. Eftersom dessa „grusträdgårdar“ vanligtvis bara är mycket glest planterade och resulterar i ekologiskt värdelösa områden har många bayerska kommuner nu utfärdat förbud mot så kallade grusträdgårdar, till exempel staden Erlangen i februari 2020 och Würzburg i juli 2020. Delstaten Baden-Württemberg utfärdade till och med ett förbud i hela delstaten i augusti 2020.

Bayerns delstatsministerium för bostäder, byggande och transport skickade ett brev till alla kommuner i Bayern i juli 2021. I brevet påpekas att grus- eller krossytor – även sådana som är utformade för infiltration – i framtiden kommer att klassificeras som konstruktionsanläggningar i den mening som avses i § 19.2 och 19.4 BauNVO. Detta innebär att de i framtiden måste inkluderas i GRZ (ytförhållande). Detta beror på den vanligtvis mycket glesa planteringen, rotskyddsfilmerna för att förhindra ogrästillväxt och grusytornas uppvärmningseffekt.

Enligt bdla strider grästrädgårdar dessutom mot alla principer för en hållbar, klimatvänlig trädgårdsdesign med biologisk mångfald. De bör därför undvikas av följande skäl:

Men en grusträdgård är inte en stenträdgård. Det som låter som en ordlek innehåller en mycket viktig distinktion mellan de förbjudna „grusträdgårdarna“ och andra element i den moderna landskapsarkitekturen. Ur bdla Bayerns synvinkel måste man göra en tydlig åtskillnad mellan de kritiserade grusträdgårdarna och klassiska (alpina) stenträdgårdar, plantering i substrat av mineralgrus och krossad sten och täckning av planteringsytor med mineralmull.

Enligt Wikipedia (från 21.10.2021) definieras en grusträdgård på följande sätt

„En grusträdgård är ett trädgårdsområdesom till stor del är täckt avstenar och där stenarna är det huvudsakliga designelementet. Växter saknas eller förekommer endast i litet antal, och om de finns är de ofta artificiellt formade genom strikt formklippning. Det stenmaterial som används är ofta krossad sten med skarpa kanter och utan kurvor (grus), men även sprängsten, grus eller flis kan användas för samma stil. Termen används för att skilja den från klassiska sten- och grästrädgårdar, där växtligheten står i centrum, och har myntats i denna mening av studier, media och initiativ. Huvudsyftet med att anlägga grästrädgårdar är att skapa ett trädgårdsområde som upplevs som prydligt och som förväntas kräva lite underhåll.“

Här vill bdla Bayern betona följande element inom landskapsarkitekturen. De måste tydligt skiljas från grusplanteringar:

1. Klassiska klippträdgårdar

I klassiska klippträdgårdar står växtligheten i centrum. Förebilden för klippträdgårdar är ofta alpina och solexponerade torra platser. Klippträdgårdarna är planterade med torktåliga gräs och perenner. Substraten som används är vanligtvis grusiga eller grusiga, utarmade jordar med låg humushalt. Stenar används mest för dekoration eller, när det gäller stenmurar, för att övervinna höjdskillnader. Medan grusträdgårdar tenderar att klassificeras som livsfientliga är stenträdgårdar intensivt planterade och lämpliga som livsmiljö för värmeälskande djur. Exempel på sådana är ödlor och insekter. Helst ska stenpartierna vara gjorda av lokalt stenmaterial.

2. Plantering i grussubstrat

Under de senaste åren har många trädgårdscenter och universitet genomfört mycket framgångsrika studier av plantering av perenner och gräs i mineralsubstrat av grus och krossad sten. Resultatet blev att genom att plantera lämpliga perenner och gräs som rotar sig genom de grusiga underjordiska substraten till de djupare jordlagren, är dessa planteringar mycket mindre känsliga för torka och därför mer lämpade för solexponerade platser än rena matjordsplanteringar.

Även i starkt använda perennområden, till exempel skolor, är mineralsubstrat vanligtvis mer framgångsrika än ren matjord, som är mycket mer komprimerad av fottrafik. Det finns också ett stort antal inhemska ruderatväxter, t.ex. kungsljus eller cikoria, som växer mycket bra i mineralsubstrat och som är viktiga blom- och födoväxter för många insekter. Tack vare ett skickligt urval av arter blommar planteringsområdena året runt.

3. täckning av planteringsområden med flis som ett mulchlager

För att förhindra att matjordsområden torkar ut och hårdnar täcks perenna planteringar vanligtvis med bark- eller träflis. Detta mulchlager minskar för det första tillväxten av främmande vegetation, säkerställer för det andra bättre absorption av regnvatten och leder för det tredje till mindre avdunstning av det markvatten som lagras i det översta jordlagret på grund av kapillärbrytning. Barkmull har dock också stora nackdelar: Barkmull ruttnar vanligtvis inom några år, sänker markens PH-värde till ett lätt surt intervall och avlägsnar kväve från marken.

Mineralmull av grus eller flis har inte dessa nackdelar och ger ett långvarigt skydd för perenner och gräs, som utvecklas mycket bättre med en mineralmull. Med ett mulchlager av krossad sten eller grus torkar jorden ut mindre, skyddas mot komprimering och minskar tillväxten av ogräs. Installationen av en fleece är inte nödvändig och endast möjlig i begränsad utsträckning, eftersom områdena planteras relativt tätt med perenner. Syftet med dessa planteringar är att inom några år nästan helt täcka jorden med växter. Mulchlagret är då bara synligt på vissa ställen eller tillfälligt under vintermånaderna.

Perennplanteringar i grus- och grussubstrat med ett mineraliskt täckskikt används i allt större utsträckning i trafikområden och infiltrationsområden på grund av deras hållbarhet, minskade underhållsbehov och höga värde för den biologiska mångfalden.

Alla tre av dessa trädgårdsdesignteman är oumbärliga element i landskapsarkitekturen, som vid första anblicken är mycket lika grästrädgårdar. Det är därför som bdla Bayern uttryckligen kräver en differentiering mellan grusträdgårdar och stenträdgårdar, grusmull och grusiga jordsubstrat.

På tal om grusträdgårdar: i vår G+L-artikel Gardens of Horror hittar du ett stort urval av sådana trädgårdar och andra kuriositeter.