28.01.2026

Porträtt Projekt

Hemligheten bakom den molniga himlen i Crailsheims Gottesackerkapell

Tillsammans med Andreas Menrad från State Office for the Preservation of Monuments diskuterar den kvalificerade konservatorn Karin Krüger restaureringen av takmålningarna i Gottesackerkapelle i Crailsheim. Foto: Helga Steiger

Tillsammans med Andreas Menrad från State Office for the Preservation of Monuments diskuterar den kvalificerade konservatorn Karin Krüger restaureringen av takmålningarna i Gottesackerkapelle i Crailsheim. Foto: Helga Steiger

Den molniga himlen i Gottesackerkapellet i Crailsheim bär på en hemlighet: åtta små änglahuvuden är gömda mellan de målade molnen, som nu gläder besökarna när arbetet med taket i den gamla kyrkogårdskyrkan avslutades förra året

Karin Krüger, som är utbildad konservator, konsoliderade och rengjorde målningen tillsammans med sin kollega Jürgen Holstein från Rothenburg. Till att börja med var taket i extremt dåligt skick, med delar som flagnat och redan hängde i spindelväven. Krüger kartlade först skadorna, sedan togs de grova spindelnäten bort. Innan ytterligare rengöring kunde utföras med borstar och dammsugare måste målningen dock stabiliseras med metylcellulosa. Efter rengöringen retuscherades de områden som saknades.

Förutom att bevara målningen hade Karin Krüger ett annat mål: „Jag ville använda tekniska analyser för att ta reda på om det fanns en målning under eller inte.“ Under den senaste restaureringen rekonstruerades ett målat geometriskt mönster i taket som den första målningen. Det betyder att molnmålningen inte användes när Gottesackerkapellet byggdes 1580, vilket skulle göra det troligt att målaren Christian Thalwitzer, som finns dokumenterad i Crailsheim och var verksam i Weikersheims slott, också målade taket i Gottesackerkapellet.

En krönika som anger att Thalwitzer restaurerade interiören 1697 har hittills fungerat som bevis. Karin Krüger understryker dock: „Jag har inte hittat några spår av en tidigare målning i taket.“ Inte ens med moderna metoder, som infrarött ljus, har det varit möjligt att identifiera några tidigare målningar. Istället syns det första färglagret fortfarande mycket tydligt: „Där det blå är mycket grovkornigt är det den ursprungliga färgen.“

Den mikroskopiska undersökningen bekräftade Krügers antagande att det rörde sig om smalt, som användes som ett alternativ till den dyrare blå färgen. „Smalte är ett grovkornigt glas, och om det mals för fint förlorar det sin blå färgbriljans“, förklarar Krüger. Det är därför möjligt att målningen inte applicerades förrän i slutet av 1600-talet – men de skriftliga källorna talar emot detta.

Räkenskapsboken för byggandet av kapellet har bevarats i stadsarkivet. Här, i slutet av byggtiden, får muraren betalt för arbete „upptill på panelen“ med material som lim, sot, färg och „smal plo“. Den sistnämnda, en „billig blå“, kan vara en förvanskning av smalt blå. Det är därför mycket troligt att taket målades med moln vid tiden för uppförandet. För Karin Krüger är den molniga himlen i Gottesackerkapellet något alldeles speciellt: „Jag tycker att det är rörande att ett kyrkogårdskapell har ett ‚öppet tak‘. Vid en begravning tittade de sörjande upp mot denna himmel.“

Krüger studerade restaurering och teknik för målningar och målade skulpturer vid Academy of Fine Arts i Stuttgart 2002-2006 och tog examen med en avhandling om limtillverkning från fiskars simblåsor. Sedan 2010 är hon restauratör som egenföretagare med verkstad i hemstaden Aalen. Hon har bl.a. arbetat med interiören i pilgrimskyrkan i Unterkochen och S:t Georgskyrkan i Dinkelsbühl. Taket i Gottesackerkapelle är hennes största uppdrag hittills och täcker en yta på 210 kvadratmeter.

Nach oben scrollen