Minus i stället för plus för avgifter för landskapsvårdsplaner: Efter den nya regleringen av avgifter för landskapsvårdsplaner som en del av HOAI 2013 står planerare ofta inför betydande avgiftsminskningar. Gesa Loschwitz frågade Peter Hermanns om problemen med avgiftsregleringen och hur man som berörd part ska hantera dem. Peter Hermanns är partner på Trüper Gondesen Partner Landschaftsarchitekten i Lübeck. Han är också chef för expertkommissionen för landskapsplanering vid AHO (Committee of Associations and Chambers of Engineers and Architects for the Fee Structure).
Landskapsbevarandeplaner för åtgärder i landskapet ersätts ofta inte på rätt sätt enligt HOAI 2013.
Peter Herrmanns. (Bild: TGP)
HOAI 2013 innehåller för första gången en avgiftsbestämmelse för landskapsvårdsplaner (LBP). Tillämpningen av denna bestämmelse leder dock till problem. Varför är det så?
Om avgiftsbestämmelsen tillämpas i enlighet med HOAI 2013 uppstår ofta avgiftsförluster jämfört med förfarandet enligt HOAI 2009. I HOAI 2013 skulle det faktiskt ha varit nödvändigt att höja avgifterna för LBP betydligt jämfört med HOAI 2009.
Hur uppstod den nya avgiftstabellen i HOAI 2013?
När HOAI ändrades fastställdes behovet av avgiftsjusteringar för LBP först av experter och en separat avgiftstabell togs fram baserat på beräkningen av avgifter enligt faktureringsenheter. Avgiftstabellen måste sedan konverteras till beräkning av avgifter per areal i hektar. Experterna från det federala ministeriet för ekonomi och energi (BMWi) tog dock inte itu med denna omställning förrän mycket sent i processen. Det fanns fortfarande ett stort behov av diskussioner mellan experter, representanter för beställare och entreprenörer om vilken faktor som var lämplig för övergången. Kabinettets utkast av den 25 april 2013 innehöll då överraskande nog en version av arvodestabellen som skilde sig med en faktor 4 från experternas förslag, som baserades på en omräkning av debiteringsenheter till yta med en faktor 1:1 000. Arvodena sänktes därför med 75 procent i kabinettsförslaget.
Vad innebär detta i praktiken?
Den nya avgiftstabellen understiger således den obestridligen nödvändiga avgiftsjusteringen för LBP, i vissa fall i drastisk omfattning. I många fall leder tillämpningen av denna avgiftstabell till och med till avgiftsförluster jämfört med HOAI 2009. Å andra sidan kommer tillämpningen av den nya avgiftstabellen att leda till olämpliga, alltför höga avgifter för vissa projekt.
BDLA gav dig i uppdrag att genomföra en studie av avgifterna för LBP för att fastställa de exakta problemen. Vilka var dina slutsatser?
I många fall resulterar inte lämpliga planområdesavgränsningar baserade på planeringsrelevanta frågor i adekvata avgifter. Med tanke på det obestridliga behovet av avgiftsjusteringar innebär detta avgiftsförluster på långt över 40-60 procent. På så sätt är det numera i de flesta fall inte möjligt att fastställa skäliga avgifter.
Majoriteten av LBP för vägbyggnadsprojekt har hittills hänförts till avgiftsområde I (normalnivå) och även där nästan uteslutande till miniminivån. Bedömningsfaktorerna och bedömningspunkterna för att fastställa avgiftszonen och avgiftssatsen har uppenbarligen helt ignorerats.Avgiftsjämförelsen visar tydligt att avgiftstabellen för LBP intar en särställning. Med hänsyn till de olika typerna av projekt är det en „allroundtabell“. Den nya förordningen om avgiftsberäkning gör inte rättvisa åt detta.
De detaljerade resultaten av studien av Heike Aust och Peter Hermanns finns tillgängliga som pdf från BDLA.
Vad anser de bör ändras och när skulle det kunna ske?
En lösning på problemet är endast möjlig genom en „reparationsändring“ av § 31 i HOAI, men detta är inte att vänta på kort sikt.AHO:s expertkommitté för landskapsplanering anser att avgiftstabellen i utkastet från BMWi-rapporten bör användas. I motsats till den nuvarande regleringen skulle detta göra rättvisa åt landskapsvårdsplanerna för icke-linjära ingrepp, till exempel vid markutvinning och utveckling i utomhusområden. Om planeringskostnaderna för ingrepp med stor längd inte står i proportion till den LBP-avgift som fastställs i enlighet med detta, skulle en motsvarande öppningsklausul också kunna möjliggöra ett avtal om avgiftsfrihet, till exempel för projekt i federala stamvägsbyggen. Avvikande bestämmelser anses redan vara möjliga av lagstiftaren på jämförbara områden. Enligt § 44.7 är det t.ex. tillåtet att i jämförbara undantagsfall ta ut en lägre avgift än minimiavgiften vid anläggningsarbeten.
Hur kan entreprenörer och beställare gå till väga nu?
Det är kanske deprimerande, men i den „snäva korsett“ som de nuvarande bestämmelserna i § 31 HOAI utgör finns det ingen lösning som är förenlig med HOAI. Beställare och entreprenörer bör gemensamt komma överens om en lämplig arvodesberäkning, antingen individuellt eller genom överenskommelser mellan respektive kontraktsförvaltningar, i syfte att uppnå en så adekvat ersättning som möjligt. Detta inkluderar även tydliga specifikationer för kategorisering i respektive avgiftsområde och dess satser i tilldelningsförfarandet. Detta kan fastställas objektivt i enlighet med bedömningsegenskaperna och bedömningspunkterna i § 31.3 och 31.4 i HOAI och är inte föremål för marknadsaktörernas konkurrensutsatta kategorisering. Vid avgränsningen av planeringsområdet utifrån planeringsrelevanta frågor är det även viktigt att beakta tillräckligheten för att inte äventyra den nödvändiga kvaliteten på tillhandahållandet av tjänster i detta avseende.