Precis som sina kvinnliga förfäder driver Alexandra Dell’Agnolo värdshuset Tarscher Wirt i Val Venosta/Vinschgau, även känt som Gasthof Zum Riesen. Tillsammans med sin syster Sylvia Dell’Agnolo, som är arkitekt och erkänd expert på renovering av historiska byggnader, har hon varsamt fört in 1300-talsbyggnaden i nutid. I centrum för renoveringen stod en barock takmålning, som skulle göras mer synlig tack vare en öppning i taket under. En historisk undersökning av undertaket gav information om genomförbarheten av ombyggnadsåtgärderna.
Värdshuset i Tarsch (Vinschgau) kan se tillbaka på en lång historia: de äldsta delarna av den tidigare bondgården härstammar från 1300-talet och byggdes ut på 1500-talet. På 1700-talet ombyggdes byggnaden igen, vilket resulterade i den nybyggda salen på första våningen med en takfresk av bebådelsescenen. I samband med barockombyggnaderna tillkom ett burspråk i hallens mittaxel, på vilket jätten med samma namn är målad. Ladugården på östra sidan måste rivas efter en brand och därför skapades gästrum på tre våningar.

Att göra arkitektonisk historia läsbar
Under hyresvärdinnan och ägaren Alexandra Dell’Agnolo mognade planen att omvandla byggnaden till två övre våningar och anpassa den till standarden för ett 3-stjärnigt hotell. För detta ändamål skulle de nio befintliga rummen moderniseras och ett fitnessområde, ett tekniskt rum och en täckt terrass skulle läggas till på översta våningen. På första våningen skulle även hotellägarens lägenhet inredas.


Hyresvärdinnan hittade den arkitekt hon behövde i sin syster Sylvia Dell’Agnolo, en erkänd expert på renovering av historiska byggnader och styrelseledamot i Sydtyrolens arkitektkammare sedan 2021. Hon designade och övervakade renoveringen med sitt Bolzano-baserade kontor Kelderer-Dell’Agnolo. Ett av syftena med ombyggnaden var att återställa utseendet till det enkla ”stenhuset”, att göra byggnadens historia läsbar och samtidigt anpassa byggnaden till moderna krav. Den kulturminnesmärkta byggnaden totalrenoverades och förvandlades till ett modernt pensionat: Värme, golv, badrum, fönster och möbler restaurerades eller förnyades i enlighet med stil och material.
Gasthof Zum Riesen i Tarsch: takmålning som ett smycke
I samband med ombyggnaden hamnade innergårdens mittpunkt återigen i fokus: på båda våningarna finns en hall i mittaxeln, som på nedre våningen avgränsas av ett enkelt bjälktak, men som på övre våningen pryds av en central takmålning. För att ge takmålningen den uppmärksamhet den förtjänar föreslog arkitekten Sylvia dell’Agnolo att man delvis skulle öppna upp undertaket och öppna upp utsikten från den nedre hallen mot målningen.

För att kunna fatta ett beslut om projektets genomförbarhet beställde Provincial Monuments Office i Bolzano en arkitekturhistorisk studie av undertaket av arkitekten Rosa Sigmund, som ansvarar för arkitektur och profana byggnader i Venostadalen med sidodalar och Passeierdalen. Syftet var att klargöra takets och trappans ålder. Byggnadsnämnden i kommunen Latsch godkände projektet i juni 2015 och utfärdade motsvarande bygglov.
Förändrad trappa
På första våningen fungerade den centrala hallen som ett fördelningsrum för de angränsande rummen: köket och salongen i väster och den stora matsalen i öster. Den centrala hallen nåddes via en trappa bakom den södra entrén. Här kan man se barocka element, vilket dokumenteras i de kortfattade resultaten: ”Barockbalkstaket i rummet består av sex öst-västliga takbalkar, i genomsnitt 20 x 24 centimeter tjocka, och fyra centimeter tjocka takskivor ovanpå, som hade ett murbruksgolv under sin byggtid av rena brandskyddsskäl.”


Det blev dock tydligt att trappan är resultatet av en ombyggnad på 1900-talet. Ursprungligen ”började trappan framför salens södra vägg, vinklade norrut i rummets hörn och ledde till en central avsats i mitten av rummet, varifrån man å ena sidan kunde komma in i de östra vardagsrummen på andra våningen genom den nu återöppnade dörren och å andra sidan lämna den centrala salen via tre trappsteg söderut.”
Den ursprungliga vinklade trappan öppnade upp till den representativa hallen och ”vid utgången från trappan […] fanns det en tydlig vy över stuckaturtaket med den stora takmålningen av ’Marias bebådelse'”. Den låga takhöjden i salen begränsade dock kraftigt takmålningens läsbarhet, trots att den hade varit så låg redan från början: ”Det berodde på anpassningen av barockens taknivåer till de golvhöjder som angavs i den tidiggotiska kärnbyggnaden.”

Två huvudfaser av värdshuset Zum Riesen
På grundval av den byggnadshistoriska undersökningen öppnades slutligen öppningen i undertaket så att målningen kunde ses från våningen under efter ombyggnaden. Men eftersom de interna ritningarna av barockmålningen i salen var kraftigt förminskade, gick det inte längre att känna igen några av motiven.

Av restauratörerna Markus Pescollers och Tim Rekelhoffs dokumentation framgår att tidigare rengöringsförsök har lett till brister. Målet med konserveringsarbetet var därför att visa två av värdshusets huvudfaser: barock- och historicistfaserna. Barockfasen fokuserar på den centrala salen, medan historicismfasen koncentrerar sig på de omgivande rummen, vilket framgår av de två restauratörernas rapport.

För att frilägga de historiska målningarna i taket avlägsnades först de senare färgskikten med palettkniv, tandade knivar, skalpell och glasfiberpenna och därefter rengjordes den frilagda ytan med Akapads suddsvampar. Vissa delar av målningarna restaurerades: ”Retuschering av reparationsområdena på målningen med mineralfärg, färgad med pulverfärger som lasyrretuschering enligt det definierade konceptet.”

Enkelt stenhus med tillhörande trähus
I samband med restaureringen och renoveringen gjordes även en ombyggnad av byggnadens östra fasad. De befintliga balkongerna, hisschaktet och rummen på översta våningen förenades och integrerades tack vare en träkonstruktion på framsidan. Fönster och franska fönster renoverades och återställdes under överinseende av kulturarvskontoret.
Från utsidan är förändringen från ett enkelt stenhus till ett anslutande trähus nu synlig igen. Träfasaden är baserad på materialet från den tidigare ladugården som brann ner. Och på insidan kunde golvsektionen äntligen öppnas upp, vilket gjorde att takmålningen kom till sin fulla rätt igen. Inte undra på att ombyggnaden belönades av Office for Architectural and Artistic Monuments.

Efter restaureringsarbetet är kammusslan återigen synlig i takfresken i entréhallen. Det tyder på att Gasthof Zum Riesen en gång var en viktig pilgrimsort – ett gott tecken: nu kommer säkert många människor att stanna till i Tarsch igen för att övernatta i denna speciella historiska tillflyktsort.
Omvandling: Dr Arch. Sylvia Dell’Agnolo , Kelderer-Dell’Agnolo-kontoret, www.da-k.net, styrelseledamot i Sydtyrolensarkitektkammaresedan 2021
Medverkande restauratörer : Marcus Pescoller, Tim Rekelhoff
Pedevilla Architects har ritat ett annat gästhus i San Candido. Läs mer om Atto Suiteshär.


































