Öppnas i en ny flik

Precis som sina kvinnliga förfäder driver Alexandra Dell’Agnolo värdshuset Tarscher Wirt i Val Venosta/Vinschgau, även känt som Gasthof Zum Riesen. Tillsammans med sin syster Sylvia Dell’Agnolo, som är arkitekt och erkänd expert på renovering av historiska byggnader, har hon varsamt fört in 1300-talsbyggnaden i nutid. I centrum för renoveringen stod en barock takmålning, som skulle göras mer synlig tack vare en öppning i taket under. En historisk undersökning av undertaket gav information om genomförbarheten av ombyggnadsåtgärderna.

Värdshuset i Tarsch (Vinschgau) kan se tillbaka på en lång historia: de äldsta delarna av den tidigare bondgården härstammar från 1300-talet och byggdes ut på 1500-talet. På 1700-talet ombyggdes byggnaden igen, vilket resulterade i den nybyggda salen på första våningen med en takfresk av bebådelsescenen. I samband med barockombyggnaderna tillkom ett burspråk i hallens mittaxel, på vilket jätten med samma namn är målad. Ladugården på östra sidan måste rivas efter en brand och därför skapades gästrum på tre våningar.

Översiktsbild av Gasthof zum Riesen i Tarsch (Vinschgau), mot sydost. Foto: Dell'Agnolo-Kelderer
Översiktsbild av Gasthof zum Riesen i Tarsch (Vinschgau), mot sydost. Foto: Dell’Agnolo-Kelderer

Att göra arkitektonisk historia läsbar

Under hyresvärdinnan och ägaren Alexandra Dell’Agnolo mognade planen att omvandla byggnaden till två övre våningar och anpassa den till standarden för ett 3-stjärnigt hotell. För detta ändamål skulle de nio befintliga rummen moderniseras och ett fitnessområde, ett tekniskt rum och en täckt terrass skulle läggas till på översta våningen. På första våningen skulle även hotellägarens lägenhet inredas.

Hyresvärdinnan hittade den arkitekt hon behövde i sin syster Sylvia Dell’Agnolo, en erkänd expert på renovering av historiska byggnader och styrelseledamot i Sydtyrolens arkitektkammare sedan 2021. Hon designade och övervakade renoveringen med sitt Bolzano-baserade kontor Kelderer-Dell’Agnolo. Ett av syftena med ombyggnaden var att återställa utseendet till det enkla ”stenhuset”, att göra byggnadens historia läsbar och samtidigt anpassa byggnaden till moderna krav. Den kulturminnesmärkta byggnaden totalrenoverades och förvandlades till ett modernt pensionat: Värme, golv, badrum, fönster och möbler restaurerades eller förnyades i enlighet med stil och material.

Gasthof Zum Riesen i Tarsch: takmålning som ett smycke

I samband med ombyggnaden hamnade innergårdens mittpunkt återigen i fokus: på båda våningarna finns en hall i mittaxeln, som på nedre våningen avgränsas av ett enkelt bjälktak, men som på övre våningen pryds av en central takmålning. För att ge takmålningen den uppmärksamhet den förtjänar föreslog arkitekten Sylvia dell’Agnolo att man delvis skulle öppna upp undertaket och öppna upp utsikten från den nedre hallen mot målningen.

Platsen för Gasthof zum Riesen i Tarsch. Foto: Dell'Agnolo-Kelderer
Platsen för Gasthof zum Riesen i Tarsch. Foto: Dell’Agnolo-Kelderer

För att kunna fatta ett beslut om projektets genomförbarhet beställde Provincial Monuments Office i Bolzano en arkitekturhistorisk studie av undertaket av arkitekten Rosa Sigmund, som ansvarar för arkitektur och profana byggnader i Venostadalen med sidodalar och Passeierdalen. Syftet var att klargöra takets och trappans ålder. Byggnadsnämnden i kommunen Latsch godkände projektet i juni 2015 och utfärdade motsvarande bygglov.

Förändrad trappa

På första våningen fungerade den centrala hallen som ett fördelningsrum för de angränsande rummen: köket och salongen i väster och den stora matsalen i öster. Den centrala hallen nåddes via en trappa bakom den södra entrén. Här kan man se barocka element, vilket dokumenteras i de kortfattade resultaten: ”Barockbalkstaket i rummet består av sex öst-västliga takbalkar, i genomsnitt 20 x 24 centimeter tjocka, och fyra centimeter tjocka takskivor ovanpå, som hade ett murbruksgolv under sin byggtid av rena brandskyddsskäl.”

Det blev dock tydligt att trappan är resultatet av en ombyggnad på 1900-talet. Ursprungligen ”började trappan framför salens södra vägg, vinklade norrut i rummets hörn och ledde till en central avsats i mitten av rummet, varifrån man å ena sidan kunde komma in i de östra vardagsrummen på andra våningen genom den nu återöppnade dörren och å andra sidan lämna den centrala salen via tre trappsteg söderut.”

Den ursprungliga vinklade trappan öppnade upp till den representativa hallen och ”vid utgången från trappan […] fanns det en tydlig vy över stuckaturtaket med den stora takmålningen av ’Marias bebådelse'”. Den låga takhöjden i salen begränsade dock kraftigt takmålningens läsbarhet, trots att den hade varit så låg redan från början: ”Det berodde på anpassningen av barockens taknivåer till de golvhöjder som angavs i den tidiggotiska kärnbyggnaden.”

Den östra fasaden har fått en ny utformning i trä. Foto: Dell'Agnolo-Kelderer
Den östra fasaden har fått en ny utformning i trä. Foto: Dell’Agnolo-Kelderer

Två huvudfaser av värdshuset Zum Riesen

På grundval av den byggnadshistoriska undersökningen öppnades slutligen öppningen i undertaket så att målningen kunde ses från våningen under efter ombyggnaden. Men eftersom de interna ritningarna av barockmålningen i salen var kraftigt förminskade, gick det inte längre att känna igen några av motiven.

De äldsta delarna av den tidigare bondgården härstammar från 1300-talet. Foto: Dell'Agnolo-Kelderer
De äldsta delarna av den tidigare bondgården härstammar från 1300-talet. Foto: Dell’Agnolo-Kelderer

Av restauratörerna Markus Pescollers och Tim Rekelhoffs dokumentation framgår att tidigare rengöringsförsök har lett till brister. Målet med konserveringsarbetet var därför att visa två av värdshusets huvudfaser: barock- och historicistfaserna. Barockfasen fokuserar på den centrala salen, medan historicismfasen koncentrerar sig på de omgivande rummen, vilket framgår av de två restauratörernas rapport.

Sylvia Dell'Agnolo och hennes kontor i Bolzano, Kelderer-Dell'Agnolo, övervakade ombyggnationen. Foto: Dell'Agnolo-Kelderer
Sylvia Dell’Agnolo och hennes kontor i Bolzano, Kelderer-Dell’Agnolo, övervakade ombyggnationen. Foto: Dell’Agnolo-Kelderer

För att frilägga de historiska målningarna i taket avlägsnades först de senare färgskikten med palettkniv, tandade knivar, skalpell och glasfiberpenna och därefter rengjordes den frilagda ytan med Akapads suddsvampar. Vissa delar av målningarna restaurerades: ”Retuschering av reparationsområdena på målningen med mineralfärg, färgad med pulverfärger som lasyrretuschering enligt det definierade konceptet.”

Syftet med ombyggnationen var att göra byggnadens historia läsbar och samtidigt anpassa den till moderna krav. Foto: Dell'Agnolo-Kelderer
Syftet med ombyggnationen var att göra byggnadens historia läsbar och samtidigt anpassa den till moderna krav. Foto: Dell’Agnolo-Kelderer

Enkelt stenhus med tillhörande trähus

I samband med restaureringen och renoveringen gjordes även en ombyggnad av byggnadens östra fasad. De befintliga balkongerna, hisschaktet och rummen på översta våningen förenades och integrerades tack vare en träkonstruktion på framsidan. Fönster och franska fönster renoverades och återställdes under överinseende av kulturarvskontoret.

Från utsidan är förändringen från ett enkelt stenhus till ett anslutande trähus nu synlig igen. Träfasaden är baserad på materialet från den tidigare ladugården som brann ner. Och på insidan kunde golvsektionen äntligen öppnas upp, vilket gjorde att takmålningen kom till sin fulla rätt igen. Inte undra på att ombyggnaden belönades av Office for Architectural and Artistic Monuments.

Prisbelönt: Ombyggnaden belönades av Office for Architectural and Artistic Monuments. Foto: Dell'Agnolo-Kelderer
Prisbelönt: Ombyggnaden belönades av Office for Architectural and Artistic Monuments. Foto: Dell’Agnolo-Kelderer

Efter restaureringsarbetet är kammusslan återigen synlig i takfresken i entréhallen. Det tyder på att Gasthof Zum Riesen en gång var en viktig pilgrimsort – ett gott tecken: nu kommer säkert många människor att stanna till i Tarsch igen för att övernatta i denna speciella historiska tillflyktsort.

Omvandling: Dr Arch. Sylvia Dell’Agnolo , Kelderer-Dell’Agnolo-kontoret, www.da-k.net, styrelseledamot i Sydtyrolensarkitektkammaresedan 2021

Medverkande restauratörer : Marcus Pescoller, Tim Rekelhoff

www.pescoller.it

Pedevilla Architects har ritat ett annat gästhus i San Candido. Läs mer om Atto Suiteshär.

Också intressant
Avkolonisering och restitution?

Avkolonisering och restitution?

Maskininlärning för trafiksäkerhet i skolan

Maskininlärning för trafiksäkerhet i skolan

Hotell 48 Nord, Breitenbach

Hotell 48 Nord, Breitenbach

Curated by UNStudio: The BAUMEISTER i juni 2023

Curated by UNStudio: The BAUMEISTER i juni 2023

Rautenstrauch-Joest-Museum: Upcycle My Museum

Rautenstrauch-Joest-Museum: Upcycle My Museum

Ny studie: Golv av natursten är mest miljövänliga i jämförelse

Ny studie: Golv av natursten är mest miljövänliga i jämförelse

Ny arkitekturskola

Ny arkitekturskola

Darlington Public School i Sydney

Darlington Public School i Sydney

Fokus på värmelagring

Fokus på värmelagring

En titt bakom kulisserna: ”I Uffizierna”

En titt bakom kulisserna: ”I Uffizierna”

Prisutdelningen för det tyska landskapsarkitekturpriset 2021 äger rum ikväll, den 13 maj 2022. Cirka 400 gäster väntas till Allianz Forum vid Brandenburger Tor i Berlin. Lohaus – Carl – Köhlmos får första pris för projektet ”Westpark Augsburg”. Gratulationer från G+L:s redaktion! Tanja Gallenmüller, född i Augsburg och mångårig redaktör för G+L, berättar allt du behöver veta om det vinnande projektet.

Reese Park, Foto: Eckhart Matthäus

Jag minns fortfarande det höga mullret från de tunga stridsvagnarna från amerikanerna som var stationerade i Augsburg när de körde förbi vår lägenhet på väg tillbaka till sina baracker från manövrerna utanför staden. Tusentals Augsburgbor arbetade där. Dag ut och dag in passerade de barriären till Sheridan- eller Reese-barackerna. Men trots soldaternas närvaro i många Augsburgbors vardag var de militära områdena, som tillsammans täckte mer än 100 hektar, en inhägnad ö – Amerika mitt i bayerska Schwaben, så att säga. Idag syns och känns ingenting av denna rumsliga barriär i staden och i det omgivande området Augsburg med sitt lokala rekreationsområde, Western Forests.

Sedan 2006 har Westpark, en öppen, rymlig och modern landskapspark med en slingrande stig från söder till norr som det viktigaste strukturerande och sammanbindande elementet, anlagts på det tidigare kasernområdet. Parken åstadkommer det som inte var möjligt på flera decennier: att binda samman stadsdelarna Pfersee och Kriegshaber som en sammanhängande grön korridor i västra Augsburg och att öppna upp stadskärnan mot omgivningen. Parkens acceptans och popularitet bland de annars ganska skeptiska invånarna i Augsburg bekräftar att den långa processen är värd besväret. Och nu har projektet också övertygat juryn för 2021 års German Landscape Architecture Award.

Stimulans för hela staden

När den amerikanska försvarsmakten drog sig tillbaka 1998 fick Augsburg en unik möjlighet: att omvandla en militär ödemark till en drivkraft för den övergripande lokala utvecklingen av västra Augsburg. Staden tog tillfället i akt och köpte, genom sitt stadsutvecklingsbolag AGS, marken från den federala fastighetsbyrån BImA för att utveckla nya bostads- och affärsområden. Medborgarnas tidiga och intensiva engagemang gjorde det snabbt klart att de nya kvarteren måste kompensera för den stora bristen på öppna ytor i de angränsande stadsdelarna. De idéer och förslag från medborgarna som kom fram vid olika workshops för deltagande kanaliserades inledningsvis till en stadsplaneringstävling för Sheridan-området, som vanns 2002 av Frankfurtkontoret BS+.

Arkitekterna kom fram till en klassisk tredelning av den långsträckta platsen: bostäder i öster mot stadens centrum, en park i mitten och kommersiella lokaler i väster längs B17. Den planeringstävling för öppna ytor som lanserades 2004 baserades på detta tydliga ramverk, där realiseringsdelen sökte konkreta förslag för parken på den tidigare Sheridan-tomten och idédelen för området kring Reese-barackerna och deras sammankoppling. Medan de flesta tävlingsbidragen försökte strukturera den öppna platsen med geometriska former, vann inte landskapsarkitekterna Lohaus – Carl – Köhlmos från Hannover alla jurymedlemmar, men däremot omedelbart beställaren.

Övertygande flexibilitet

Den breda, slingrande huvudstigen, som här och var glider isär och bildar öar som ger utrymme för lek, sport och plantering, är en minnesvärd bild. Det påminner om de närliggande Wertach-flodslätterna. Den flexibla formen på gångvägen var det bästa svaret i tävlingen på det stora beståndet av träd på kasernområdet som är värda att bevara. Efter ett omfattande kartläggningsarbete kunde träden till stor del bevaras och integreras i den nya parken. Löst utspridda på de delvis vidsträckta ängarna till höger och vänster om huvudstråket understryker de den effekt som landskapsarkitekterna önskat och som ska framkalla det amerikanska landskapets vidsträckthet. Platsens historia är också tydlig på andra ställen: Lohaus + Carl bevarade några av kasernbyggnaderna. ARCHE e.V. hittade till exempel sitt hem i den tidigare kommendantens kontor.

Sheridan Park, Foto: Eckhart Matthäus

Nordamerikanska trädarter för 2021 års vinnare av landskapsarkitekturpriset

Kapellet är ett viktigt landmärke, liksom kasinot. Den tidigare idrottshallen på Appellplatz mittemot Kommandantur fick rivas, liksom de flesta andra byggnader, på grund av den höga föroreningsnivån. Uppropstorget bevarades också i sin ursprungliga form. Idag kan man spela beachvolleyboll, streetball och bordtennis där. Landskapsarkitekterna valde nordamerikanska trädarter, präriebuskar och gräs för planteringarna på några av gångöarna. Den ursprungligen planerade platsgjutna betongen för huvudstigen, som ofta används för gångstigar i USA, fick dock ge vika för en asfaltsyta på grund av klimatet och erfarenheterna i Augsburg.

Äventyr i ett vulkaniskt landskap

Lek- och sportanläggningarna på de olika stora öarna i stråket visar på stor kreativitet och mod hos planerare och byggare. En vattenlekplats, skatebackar, klätterklippor, en häcklabyrint med trampoliner, gräskullar eller stenblock i en björkdunge väcker upptäckarglädjen och erbjuder utmaningar. Och det är helt avsiktligt, säger Irene Lohaus. För var annars kan barn idag röra sig fritt och testa sina gränser utan att riskera biltrafik eller ständig föräldratillsyn? Lekplatsen i den första byggfasen av Reesepark, som öppnade förra året, gör det senare möjligt. Området, som är utformat som en flodbädd med en betongrutschkana och en tre meter hög slänt från gångbanans kant, erbjuder rep, nät, balkar och en rutschkana, vars halsbrytande användning får många föräldrar att börja svettas. De andra lek- och sportöarna utlovar ännu mer äventyr: bland annat ett vulkanlandskap för skatare och BMX-åkare, gymnastik och en fotbollsplan av träflis.

Beslut med vision

Medborgarnas önskan för Reesepark, vars stadsplaneringsidé går tillbaka till Europan-tävlingen 2003, var att fylla den med andra erbjudanden än i Sheridanpark på grundval av samma rumsliga struktur med huvudstråk och öar. Lohaus – Carl – Köhlmos förverkligar denna idé. De var förutseende och fick också i uppdrag av staden att förverkliga den andra stora delen av Westpark. Med detta beslut uppnåddes inte bara den funktionella utan också den designmässiga enheten i hela parken och dess två huvudområden Sheridan och Reese, vars slingrande huvudstråk också fortsätter som ett tema över gatorna, kvarteren och Sullivanparken längs Westfriedhofs kyrkogård däremellan.

Supplypark är det enda lilla avbrottet i det i övrigt sammanhängande helhetskonceptet. Den planerades av investeraren i det angränsande bostadsområdet redan före tävlingen om Westpark. Man undrar lite hur västra Augsburg skulle ha sett ut 2021 om BImA inte hade sålt det till staden eller dess dotterbolag AGS, utan till olika investerare. Men lyckligtvis uppstår denna fråga inte längre i Augsburg.

Fakta om vinnaren av Landskapsarkitekturpriset 2021 "Westpark Augsburg"

Beställare: Augsburger Gesellschaft für Stadtentwicklung und Immobilienbetreuung GmbH (AGS), staden Augsburg

Period Sheridanpark: 2008 till 2014; Reesepark: sedan 2014; Sullivanpark: sedan 2016

Storlek: cirka 45 hektar (ny byggnad), 60 hektar (hela parken)

Byggkostnader: Open space cirka 12 miljoner euro (netto), med medel från programmet Urban Redevelopment West

Landskapsarkitekter: Lohaus – Carl – Köhlmos landskapsarkitekter + stadsplanerare

Läs mer om German Landscape Architecture Award 2021 här.

Artikeln av Tanja Gallenmüller publicerades första gången i G+L 05/17 på temat ”Conversion”.

Att bidra till Baukultur-rapporten

Hur ser väldesignade offentliga rum och framtidsinriktade stadsutvecklingskoncept ut i praktiken? Hur kan framgångsrika metoder överföras till andra platser? Dessa frågor kommer att diskuteras utifrån exempel den 21 och 22 mars 2019 i Erfurt som en del av Baukultur Workshop of the Federal Foundation of Baukultur ”Urban design for public spaces”.


Baukulturbericht 2018/19
"Auf zu Neuen Ufern" flodrenaturering i Siegen.
Foto av Andreas Meichsner för Federal Foundation of Baukultur

Offentliga platser är platser där människor möts och interagerar med varandra, vilket är anledningen till att de spelar en viktig roll för socialt utbyte och sammanhållning. Digitalisering och nya former av mobilitet har en direkt inverkan på utformningen av offentliga platser, liksom den demografiska utvecklingen. De som arbetar med planering och byggande bör spela en aktiv roll i detta: en markpolitik som är inriktad på det allmänna bästa, en genomtänkt dubbel intern utveckling och framåtblickande stadsutvecklingskoncept är instrument för Baukultur som har ett avgörande inflytande på utformningen av offentliga platser.

Den federala stiftelsen för Baukultur bjuder in dig till Thüringen den 21 och 22 mars 2019 som en del av Baukultur-workshopen ”Stadsutveckling och offentliga utrymmen”. Evenemanget inleds den 21 mars i Weimar med en stadsrundtur i Bauhaus fotspår. Den 22 mars kommer sedan att ägnas helt åt titeltemat med huvudtal och öppna diskussioner vid tre workshopbord i Erfurt. Alla som är involverade i planering och byggande samt intresserade parter är inbjudna att delta i arbetsprocessen för Baukultur-rapporten. Resultaten från workshopen kommer att införlivas i rapporten ”Public Spaces” för 2020/21.

Workshopen ”Stadsutveckling och offentliga rum” är en del av den centrala evenemangsserien ”Baukultur Workshop” som organiseras av Federal Foundation of Baukultur. Den anordnas i samarbete med den tyska federala miljöstiftelsen och är gratis att delta i. Evenemanget markerar starten på 2019 års workshopserie på temat ”Public Spaces”.

Program

Torsdagen den 21 mars 2019 från kl. 12.30

13.00 Kick-off i Weimar (välkomsthälsning och presentationer)

14.00 Bauhaus och offentliga rum (bussresa och guidad tur)

18.00 Kick-off i Erfurt (välkomsthälsning och panel)

Fredagen den 22 mars 2019 från kl. 09.00 – Workshopdag i Erfurt

09.30 Workshopdag (välkomsthälsning)

10.15 Impulser från workshopen (presentation av projektexempel)

12.30 Lunchpaus

13.30 Diskussion om projektexemplen vid workshopbordet

om ämnena:
1 Ny stad – nya utvecklingsområden
2 Befintlig stad – täthet och utrymme
3 Torg, utrymme och bottenvåningar

15.00 Sammanfattning och utblickar

Registreringen är nu öppen på www.bundesstiftung-baukultur.de.