Hus ska stå längre än du lever

Arkitekten Paul Kahlfeldt gillar natursten. Först och främst för att den ger honom möjlighet att bygga hus så som han vill ha dem: hållbara, högkvalitativa och vackra. Precis som grekerna byggde dem. Han ser antika byggmetoder och deras materialanvändning som en av mänsklighetens viktigaste landvinningar.

För honom är designmetoderna materialrelaterade och logiska: „Grekerna myntade den berömda termen tektonik, som kommer från snickarkonsten och innebär att saker som tidigare var gjorda av trä nu är gjorda av sten.“ För trä ruttnar, det gör inte sten. Utformningen av pelare, kapitäl och arkitraver utvecklades ytterligare, eftersom det som hade sitt ursprung i träkonstruktioner bara i begränsad utsträckning kunde förverkligas i sten. Denna omvandling ledde till ett formspråk som för Kahlfeldt inte bara är en fråga om smak: „Jag tycker att användningen av sten är så intressant eftersom det inte bara finns en dekorativ anledning till det, utan även en logisk.“ Som i fallet med kyrkan Santa Maria dei Miracoli i Venedig, som han gärna tar som exempel. Byggnaden är klädd med marmorplattor i stort format för att skydda den bärande strukturen. Stenen är hållbar och ser dessutom bra ut.

Kahlfeldt anser att denna konstruktiva princip är meningsfull än idag. En annan aspekt som gör naturliga byggmaterial som trä eller sten så tilltalande för honom är deras unika karaktär: „Beroende på hur man skär ett material får man en underbar bild av naturen.“ En skönhet som har sina gränser, menar han: „Det finns mycket jag kan göra av sten som jag inte kan göra av trä och vice versa. Det är nonsens att vilja göra allt av ett och samma material.“ Han är särskilt intresserad av att använda material på rätt sätt: vad används till vad och hur. Kahlfeldt vet att det bara är möjligt att använda material på rätt sätt om man känner till ett material väl. Den utbildade snickaren förklarar: „Om hjärta, hjärna och hand inte arbetar tillsammans, med andra ord om du inte själv har upplevt ett materials genomförbarhet, kan du inte gå längre än till abstraktion. För man vet inte hur något är tillverkat.“ Men det är bara med kunskap som man kan hitta skräddarsydda lösningar och skapa bra arkitektur.

Kahlfeldt fortsätter: „Var och en av oss hittar olika lösningar på klassiska frågor: hur rundar jag hörn, hur får jag något att sticka ut, hur ger jag materialet ett individuellt uttryck. Allt handlar om detaljer. Och om hantverkaren som förverkligar den. Hantverkare och arkitekter måste arbeta tillsammans och inte mot varandra.“ För honom innebär det alltid att respektera och erkänna vad den andre vill och vet: arkitektens vilja att erkänna att hantverkaren vet mer än arkitekten utifrån sin tradition och kunskap. I gengäld är det arkitektens uppgift att utmana hantverkaren att förbättra sin prestation för att kunna leverera en skräddarsydd lösning till kunden.

Paul Kahlfeldt (till vänster) föddes i Berlin 1956. Han utbildade sig till snickare och möbelsnickare 1976-1978 och studerade arkitektur vid TU Berlin fram till 1984. Kahlfeldt arbetar sedan 1987 som egenföretagare i kontorsgemenskapen Kahlfeldt Architekten (länk: http://www.kahlfeldt-architekten.de/), som han grundade tillsammans med Petra Kahlfeldt (t.h.), och var 1988-1992 kontorschef för professor Josef Paul Kleihues kontor i Berlin. Vid sidan av sitt arbete som egenföretagare är Paul Kahlfeldt sedan 2005 professor i byggnadskonstruktionens principer och teori vid Dortmunds tekniska universitet, styrelseledamot i Deutscher Werkbund Berlin och styrelseledamot i Internationale Bauakademie Berlin.

Läs mer om Paul Kahlfeldts tidlösa naturstensarkitektur i STEIN i februari 2014.