I en kamp mot tiden

Framgångsrik rekonstruktion av ett skeppsvrak från 1188: Arkeologer har offentliggjort sina forskningsresultat efter upptäckten av ett medeltida skeppsvrak för fyra år sedan i Wismars hamn. Enligt resultaten är fartyget mycket äldre än vad som antagits, mer än 800 år gammalt

Det var den tredje sensationella upptäckten som gjordes av undervattensarkeologer under utbyggnaden av hamnen i Wismar i Mecklenburg-Vorpommern. Efter att två skeppsvrak som var över 700 år gamla upptäcktes i april 2016 stötte experterna på ett tredje stort skepp i slutet av 2017. Det vilade på botten av Wismarbukten tre meter under vattenytan: ett robust lastfartyg som var 24 meter långt och fyra meter brett, nästan helt bevarat tack vare de anaeroba förhållandena i lätt surt vatten, skyddat från bakterier, röta och trämaskar. En noggrann dokumentation av vraket avslöjade att fartyget var en ättling till vikingaskeppen.

Marinarkeologen och bärgningschefen Dr Jens Auer (Mecklenburg-Vorpommerns statliga kontor för kultur och monumentskydd) beskriver „Wismars stora skepp“ som medeltida skeppsbyggnad när den är som bäst: „Detta tunga lastfartyg i nordisk byggnadsstil byggdes med stor omsorg och var oerhört slitstarkt. Det byggdes med överlappande furuplankor i klinkerkonstruktion och har vackra kurvor. Eftersom det var i bruk under en ganska fredlig period har det troligen fraktat last som timmer, stenar eller tunga lass med öl.“ Ek och tall var nödvändiga för att bygga det stora lastfartyget. De fälldes troligen i Västsverige mellan 1184 och 1190.

Men bara några år senare gjorde det robusta handelsfartyget sin sista resa till södra Östersjökusten och sjönk i Wismarbukten. Vraket är det „bäst bevarade och mest kompletta fyndet av en skeppstyp hittills“, förklarar Auer. „Det karaktäriserar övergångsfasen från vikingatida byggnadstraditioner till nordiskt skeppsbyggande med klinker under medeltiden.“ Enligt Auer faller handelsskeppets bygg- och användningsfas således inom en period då den danska sjöhandeln blomstrade under Knut VI:s och Valdemar II:s styre.

Det är knappast förvånande att vraket hittades på södra Östersjökusten, eftersom detta var en del av det danska väldet vid den tiden. „Vad som däremot är intressant är de slutsatser som kan dras för staden Wismars historia. Uppenbarligen var den „portus Wissemer“ som nämns 1209 redan en tillräckligt viktig hamn för att ett stort skandinaviskt handelsfartyg skulle kunna anlöpa den innan staden grundades“, fortsätter Auer.

Men vad skulle man göra för att bevara denna skatt? Redan bärgningen var en kamp mot klockan, eftersom vinterns intåg var nära förestående. Och hur skulle de 228 enskilda delarna av segelfartyget kunna kartläggas tillräckligt snabbt efter bärgningen för att skydda de nu syre- och torkexponerade föremålen från att förfalla? Med en konventionell 3D-skanningsmetod, som FaroArms taktila 3D-skanner, skulle det ha tagit över ett år att dokumentera den komplicerade konstruktionen och bevarandestatusen. Expert Auer visste att de var tvungna att göra det snabbare.

Han satte ihop ett team med de bästa tillgängliga specialisterna inom undervattensarkeologi, fotogrammetri och 3D-bildbehandling: Thomas Van Damme, Massimiliano Ditta, Marie Couwenberg och Benjamin Halkier. Under ett tidigare jobb med konservering av skeppsvrak hade Auer redan bekantat sig med Artec Eva 3D-skannern: en lätt, handhållen 3D-färgskanner baserad på strukturerat ljus som möjliggör beröringsfri skanning. När Auer testade skannern på våta skeppsplankor och såg hur snabbt och exakt skannern fångade upp hela spektrumet i trästrukturen, fattade han sitt beslut omedelbart. De skulle använda Artec Eva släpljusskanner.

Och framgången gav honom rätt: „Sju plankor per dag, inklusive rengöring, skanning, anteckningar, beskrivning och fotografering. Vårt team på fyra personer dokumenterade alla 228 träkomponenter på 33 dagar“, förklarar Massimiliano Ditta. Och Van Damme tillägger: „Artec Eva har den stora fördelen att det är mycket mer användarvänligt än fotogrammetri. Även personer som har liten erfarenhet av 3D-skanning skulle ha kunnat göra den här dokumentationen. Det var verkligen roligt att skanna träet med den här enheten eftersom den är mycket lätt att hantera. Tidigare hade vi varit tvungna att ta över 300 närbilder av varje bit från de mest varierande och obekväma vinklar.“

Resultatet är imponerande. Efter att plankorna skannats från alla fyra sidor och sedan konverterats till färgade polygonmaskor finns det nu perfekta digitala reproduktioner av plankorna. Dessutom har alla träplankornas särdrag fångats till fullo. Med hjälp av 3D-modelleringsprogrammet Rhino 5 sparades detaljerna på exakt de lager där de finns på träet. Van Damme förklarar: „Anteckningarna innehöll detaljer om varje snitt och yxhugg, alla spikhål, de minsta reporna och träets ådring. Det noterades vilka verktyg som använts i varje enskilt fall och vilka spikar som använts, om det var järn- eller träspikar. Vi kontrollerade också om det fanns några tecken på reparationer och vilken del av trädet en träbit kom från.“

Läs mer i RESTAURO 2/2020.