„IBA Basel är ett IBA för processkvalitet“

Som en IBA i gränstriangeln mellan Tyskland, Frankrike och Schweiz är IBA Basel 2020 bokstavligen den första internationella byggnadsutställningen. Med hjälp av den har nya gränsöverskridande förbindelser skapats på politisk, institutionell, fysisk planering och kulturell nivå som har fört Baselområdet ännu närmare varandra. Din väg var inte alltid lätt, ett äventyr för alla inblandade. Varför var det ändå värt det? Vi frågade utvalda IBA-medarbetare som varit med länge i fyra intervjuer. En av dem var Beat Aeberhard, kantonarkitekt i Basel-Stadt.

Beat Aeberhard, 2008 publicerade Trinational Eurodistrict Basel (TEB) det första utkastet till memorandum för IBA Basel 2020 tillsammans med byggnadsdepartementet i kantonen Basel-Stadt, och därmed inleddes starten för denna IBA. Vilka utmaningar stod Baselregionen inför vid den tidpunkten?

Ur ett rumsligt perspektiv fanns det inga större utmaningar då än idag, kanske med undantag för det faktum att Basel inte hade någon betydande rumslig utvecklingspotential vid den tidpunkten. Detta har förändrats i grunden, och idag har Basel betydande utvecklingsområden på tidigare industri- och infrastrukturområden som är tillgängliga för nya användningsområden. Vid den tre-nationella gränsen pågick redan då en omfattande planering, till exempel den norra förbifarten och Novartis campus.

Ett antal studier om den rumsliga utvecklingen av tätorten genomfördes också, bland annat av ETH Studio Basel. Potentialen för en gränsöverskridande stad hade redan skisserats i studien „A city in the making?“ från 1991 av Jacques Herzog och Pierre de Meuron tillsammans med Rémy Zaugg. Senast i början av 2000-talet stod det med andra ord klart att problemen inte längre kunde lösas längs gränsen, utan att det nu var dags att ta sig an ett nytt stort projekt tillsammans i en gemensam anda. Lanseringen av ett gränsöverskridande IBA föll på en bördig mark.

Vid tiden för 2008 fanns det redan många andra institutioner i tätorten som arbetade med gränsöverskridande frågor. Varför bestämde sig de trinationella politikerna för ännu en ny institution i samband med inrättandet av IBA?

Det finns knappast någon annan gränsregion som har så många kommittéer, institutioner och nära förbindelser som Baselområdet. Detta gäller även på politisk nivå. När det gäller IBA:s format har man medvetet valt ett akademiskt angreppssätt som komplement till Eurodistriktens politiska, medborgarcentrerade angreppssätt. Fokuseringen på projektrelaterad stadsutveckling och stadsplanering är ett annat unikt försäljningsargument för IBA-instrumentet.

Nyckelordet äventyr: I vilken utsträckning var eller är IBA Basel 2020 ett äventyr?

Ett gränsöverskridande IBA är definitivt mer av ett äventyr än något annat IBA tidigare. IBA bygger trots allt på ett frivilligt åtagande från partnerna. Och ett frivilligt åtagande i tre länder innebär ytterligare en risk. Dessutom är den långa tidsperioden på tio år också en projektrisk, eftersom ramvillkoren ständigt förändras. Utbildningscentret försvårades ytterligare av IBA:s inriktning som en i första hand rådgivande institution med blygsamma finansiella resurser.

Vad kännetecknar IBA Basel enligt din mening?

Det är ett IBA med processkvalitet. Processer initierades, granskades, efterfrågades och institutionaliserades slutligen inom vissa områden. Enligt min mening är det processuella tillvägagångssättet med sloganen „Together across borders – Au-delà des frontières, ensemble“ definitivt en förebild för andra stadsregioner i Europa. Den visar på nya sätt att förverkliga stadsutveckling. Det är dess stora bedrift.

„Stadsrummen är till för att förtätas.“

IBA Basel kritiseras gång på gång för att inte kunna hålla jämna steg med de tyska IBA:erna. Det kritiseras för att det byggs för lite. Vad tycker du om kritiken, Beat Aeberhard?

Processinnovation är svårt att beskriva. Den är inte centrerad kring en stor arkitektonisk show som IBA i Stuttgart, Berlin eller Ruhrområdet. Stora, kanske till och med spektakulära byggprojekt skulle inte vara i linje med andan i detta IBA. På så sätt går IBA Basel faktiskt emot den traditionella förståelsen av en byggnadsutställning. Självkritiskt kan man tillägga att den valda övningsanläggningen med en medvetet begränsad budget inte tillåter några stora språng. Omvänt betyder det dock inte att det inte finns något konkret att visa upp.

IBA Basels verksamhetsområden är „Landscape Spaces“, „Urban Spaces“ och „Living Together“ – varför valde ni just dessa?

Enligt min mening är de tre åtgärdsområdena nyckelfrågor som en stadsregion som är fragmenterad av olika gränser måste hantera idag. Särskilt i en tid av klimatförändringar och en snabbt ökande kris för den biologiska mångfalden måste vi erkänna stadsnära landskapsområden för vad de är: De är rum i sin egen rätt och inte mark som ska odlas.

Det är vår plikt i dag att begränsa oss till att bara bygga där det redan finns något. Denna förståelse är redan ganska utbredd i stadsstaten Basel, men det är annorlunda i Frankrike eller Tyskland, där det finns mycket mer fri mark. Dessutom är landskapsområdena värdefulla rekreationsområden för en växande befolkning. Stadsrummen är i sin tur till för att förtätas. Detta är också både en möjlighet och en skyldighet. Och slutligen, „Att leva tillsammans“ som tematiskt fokus för den första gränsöverskridande IBA:n är självförklarande.

„Det behövs en kommitté för att samordna IBA-projekten i framtiden.“

Vilket IBA Basel-projekt symboliserar enligt din mening målen för IBA Basel?

Ur mitt personliga perspektiv symboliserar 3Land-projektet med sitt mångsidiga tematiska fokus målen för IBA Basel 2020. Förbättringen av de institutionella relationerna, det (ibland mödosamma) arbetet med att skapa en gemensam förståelse för projekten och fokuseringen på gamla industritomter som ligger rygg mot rygg vid gränsen för att i slutändan skapa nya bi- eller tri-nationella centrum är bevis på viljan att tillsammans föra regionen framåt. Detta är definitivt ett paradigmskifte.

IBA Basel avslutas officiellt 2020. Utvärdering: Vilka framgångar har IBA Basel fört med sig till regionen? Vilket mervärde har det skapat? Var behöver vi göra justeringar?

För det första: Det faktum att IBA Basel organiserades gemensamt är anmärkningsvärt i sig självt. Förståelsen för att vi lever i en gemensam region har ökat bland befolkningen i stort. Det som jag personligen uppskattar med IBA är att det också har möjliggjort ett fritt utrymme för tankar. Ett ramverk för reflektion som medvetet frikopplats från den dagliga verksamheten. Det låter kanske banalt, men i det dagliga arbetet är det i regel knappast möjligt att tänka „utanför boxen“. Det här är något vi absolut måste hålla fast vid.

Vilka utmaningar måste regionen nu ta sig an som en del av stabiliseringsprocessen? Hur kan detta åstadkommas? Nyckelord här: Agenda 2040.

Vi på Department of Construction and Transport är överens om att det behövs en kommitté för att samordna IBA-projekten i framtiden. I dagsläget sker mycket genom personliga relationer. Det behöver skapas strukturer för att arbetet med gränsöverskridande projekt ska kunna fortsätta även om de ansvariga byts ut. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att arbeta med långsiktiga, gränsöverskridande strategier. Det kan vara projektbaserat eller tematiskt. På så sätt kan det som påbörjats de senaste åren fortsätta att växa så att huvudstadsregionen kan gå framåt.

„Vi fortsätter IBA:s uppdrag“

Beat Aeberhard,under coronakrisen skyndade många europeiska länder på med enskilda åtgärder. IBA Basel står för gränsöverskridande samarbete. Hur fungerade krishanteringen i den trinationella storstadsregionen?

Coronakrisen har visat oss att fokus i svåra tider omedelbart ligger på uppdelning. Det finns dock en samsyn om att det gränsöverskridande samarbetet måste upprätthållas, särskilt i det trinationella storstadsområdet. Pendlare måste fortfarande kunna korsa gränsen. Och det kan de. När det gäller IBA Basel innebar det att vi främst utbytte idéer digitalt under perioden med stängda gränser, t.ex. om lämpliga format och rätt tidpunkt för slutpresentationen, eftersom denna måste skjutas upp till i vår (30 april-6 juni 2021) på grund av pandemin. Och slutligen visar intagningen av patienter från den hårt drabbade Alsace-regionen på intensivvårdsavdelningar på schweiziska sjukhus på ett imponerande sätt den anda av gränsöverskridande samarbete som praktiseras dagligen. Vi fortsätter IBA:s uppdrag – att växa tillsammans över gränserna.

Beat Aeberhard är kantonarkitekt i Basel-Stadt sedan 2015. Han leder avdelningen för stadsplanering och arkitektur, som omfattar planeringskontoret, byggnadskontoret och det kantonala monumentskyddskontoret. Dessförinnan var han stadsarkitekt i Zug i sju år. Efter att ha studerat arkitektur vid EPF Lausanne och Zürich arbetade han som frilansande arkitekt i Zürich och undervisade vid ETH Zürich. Aeberhard har också en Master of Science i arkitektur och urban design från Columbia University i New York.

Varför har vi startat en IBA Basel-serie? Du kan läsa mer om det här.

Alla artiklar om IBA Basel 2020 hittar du här.