In i strålkastarljuset

Ett barockt mästerverk har levt en skuggtillvaro i depån på Städel Museum i Frankfurt. Nu har det restaurerats och flyttats in i den stora italienska salen

Hans absoluta specialitet var Madonna med barn och han målade detta motiv om och om igen. Pictor Virginum, madonnans målare, var Sassoferratos passande smeknamn. Hans framgångsrecept: förfining och elegans i måleriet parat med en djupt känd religiös känsla. Till detta kommer ett ekonomiskt arbetssätt som inte väjer för att ständigt upprepa bildlösningar när de väl har hittats – samtidigt som utförandet håller en genomgående hög kvalitet. Giovanni Battista Salvi (1609-1685) har fått sitt namn efter sin födelseort Sassoferrato i närheten av Ancona. Från 1629 arbetade han i Rom, inledningsvis för Domenichino, en av den italienska barockens främsta mästare från Bologna. Sassoferratos viktigaste konstnärliga förebilder var hans samtida Guido Reni, men också renässansens mästare, framför allt Rafael och Perugino. Han imiterade och kopierade en del av deras målningar till den grad att det blev förvirrande. Denna imitativa referens till italienska klassiker representerar en anmärkningsvärd särställning under barocken och gör Sassoferrato till en avlägsen föregångare till 1800-talets nazarener, så att säga. En av hans målningar har nu färdats från Städelmuseets depå via restaureringsverkstaden till utställningslokalen. Den var täckt av en extremt gulnad, fläckig fernissa som knappt avslöjade de delikata färgerna och helt dolde målningens subtilitet och formernas plasticitet.

Chefen för målerikonserveringen på Städel, Stephan Knobloch, ansåg att en grundlig konservering och restaurering skulle vara lovande. I Louvren i Paris hänger en liknande målning av madonnan av den romerske barockmålaren i ett litet skåp långt borta från folkmassorna. Kvaliteten på Louvrens målning återställdes först 1997/98. Annegret Volk, en kvalificerad restauratör, anförtroddes projektet. Bit för bit avlägsnade hon den gamla fernissan, inklusive retuschering och övermålning. Efter bara några dagar framträdde Sassoferratos intensivt lysande färgsättning igen: det ädla blå i madonnans mantel, den klarröda färgen i hennes klänning, den fina beige färgen i slöjan, den strålande vita färgen i tyget – de typiska marianska färgerna i absolut briljans. Hudtonerna är också subtilt differentierade, från Jungfru Marias porslinsliknande drag till den dämpade rodnaden på hennes kinder. Alla former som hade suddats ut till oigenkännlighet av den mjölkiga beläggningen har nu arbetats fram på ett levande sätt, till exempel i Jesusbarnets huvud eller i vecken på Marias slöja. Annegret Volk retuscherade på ett reversibelt sätt vissa skadade områden, särskilt i de mörkare blå nyanserna. Den sista touchen lades med en ny fernissa, som intensifierade det djupa ljuset och återställde målningens estetiska enhet.

Städel-målningen, som det bara finns en annan version av (den i Louvren), målades runt mitten av 1600-talet. För att kunna flytta in i Städelmuseets stora italienska sal behövde Sassoferratos målning fortfarande en lämplig ram. Tack vare generöst stöd från flera sponsorer var det möjligt att förvärva en italiensk originalram från 1600-talet. Med sin starka snidade profil och svala, nästan silvriga förgyllning framhäver den målningens estetiska effekt på ett särskilt bra sätt. I samlingspresentationen utgör Sassoferrato nu motsvarigheten till Guercinos Madonna med barn, som har ett liknande motiv men på ett helt annat sätt.