Han är specialist på restaurering av porträttminiatyrer: Dr Bernd Pappe. RESTAURO träffade experten i hans ateljé i Bern. Du kan se restauratören och konsthistorikern i videon nedan
Än idag finns det en air av exklusivitet kring intresset för miniatyrporträtt. Endast ett fåtal museer visar upp sina samlingar av miniatyrer och det finns ett mycket litet antal samlare och konsthistoriker som är intresserade av detta specialområde. Med ursprung i den medeltida bokbelysningen inleddes på 1500-talet en växande produktion av porträtt i små format i olika europeiska länder, som nådde sin höjdpunkt i mitten av 1800-talet, inte minst tack vare fotografiets intåg.
De tidiga miniatyrerna målades på koppar, papper eller pergament, eller så användes den särskilt svåra men mer hållbara emaljeringstekniken. Omkring 1700 upptäcktes elfenben som det idealiska mediet för porträttminiatyrer. Elfenben användes först i Venedig, men blev snart mycket populärt i England, Tyskland och Holland. Även om blad av elfenben är mer komplicerade att framställa, kommer de anmärkningsvärt nära den optiska effekten av mänsklig hud. De inkarnerade delarna målades därför genomskinliga med akvarellfärg, medan täckande gouachefärger användes för kläder och bakgrund. För att färgen skulle fästa bättre ruggades ytan upp något med slippulver före målningen. Miniatyrerna skyddades av ett lätt välvt täckglas och applicerades på burkar eller smycken som ringar, armband eller broscher. Eftersom miniatyrer är så fint detaljerade och kombinerar en mängd olika material, utgör de komplexa utmaningar för restauratören. Dr Bernd Pappe är specialist på restaurering av porträttminiatyrer. RESTAURO träffade experten för en intervju i hans ateljé i Bern.
RESTAURO: Herr Pappe, vilka är de första stegen när man undersöker en miniatyr?
Dr Bernd Pappe: „Först och främst görs en undersökning av skicket. Detta innebär att varje del av en miniatyr kontrolleras med avseende på dess bevarandestatus. Eftersom målningen och ramen utgör en enhet när det gäller miniatyrer, ingår även en undersökning av ramen, t.ex. för att kontrollera dess stabilitet eller typen av täckglas. Vid undersökning av målningen krävs ett mikroskop eller, om detta inte finns tillgängligt, en lupp för urmakare. Det är viktigt att betrakta ytan i rakljus. Det är det enda sättet att se till exempel lösa färgpartier eller mögeltussar. Varje miniatyr kräver sedan sina egna individuella konserverings- och restaureringsåtgärder. Tillståndet och de planerade åtgärderna diskuteras med kunden. Ibland måste jag också påpeka att vissa önskemål inte kan uppfyllas, t.ex. om kunden vill att ett tidigare bevaringstillstånd för målningen ska rekonstrueras, vilket endast bygger på antaganden.“