Intresse för restaureringsvetenskap

Bernhard Kügler: Vi är inte bättre än andra, vi är annorlunda. Denna skillnad gör vårt utbildningsprogram mer intressant för dem som är intresserade av konservatorsyrket. Vårt koncept skiljer sig från universitetens. Vi har en uppdelning på 50 procent teori och 50 procent praktik; vi har följt det här konceptet i 40 år nu och har varit ganska framgångsrika. Jag tror att det är det som är huvudpoängen, att vi utöver den teoretiska utbildningen i naturvetenskap, konsthistoria, dokumentation etc. skapar en motvikt med det praktiska arbetet. Resultatet är att våra kandidater är mycket väl kvalificerade för arbetsmarknaden efter utbildningen. Många av dem hittar ett jobb redan under studietiden. Denna höga andel praktiskt arbete skiljer oss helt enkelt från universiteten.

BK: Det är mindre praktik. Vi har ibland sökande som byter till oss från universitet eftersom vi har en högre andel praktisk utbildning. På grund av vår skolbaserade karaktär, som är en speciell bayersk modell för specialiserad akademisk utbildning, har vi det här konceptet med hälften teori och hälften praktik. Vi har heltidsundervisning, vilket inte är jämförbart med till exempel en kandidatexamen. Det här är en fristående utbildning, vi är organiserade som en skola. Därför är utbildningen vid den specialiserade akademin ibland mer intensiv. Alla ämnen undervisas regelbundet och kontinuerligt i enlighet med läroplanen. Jag anser att vi förbereder våra akademiker för både akademiskt och praktiskt arbete. De kan skriva dokumentation, ta fram resultat och utveckla koncept. De kan sedan omsätta dessa saker i praktiken.

BK: Det kan inte vara fel att ha en detektivs intresse för att gå till botten med saker och ting. Du bör definitivt ha ett intresse för forskning. Manuell fingerfärdighet är också viktigt, liksom en hel del kreativitet. Det kanske man inte tror i början – restauratörens huvuduppgift är att återskapa eller återställa och bevara med återhållsamhet. Det kan tyckas mindre kreativt, åtminstone om man tänker på det vi känner som en konstnärlig eller målerisk process. Men restauratörer behöver kreativitet när det gäller att hitta rätt väg och koncept för en restaurering. Det handlar om frågor som t.ex: Vad är det bästa sättet att restaurera ett visst objekt? Vilka tekniker kan jag anpassa eller modifiera? Detta gäller i synnerhet moderna tekniker som 3D-skanning eller 3D-utskrift, där många saker måste anpassas för vårt speciella område. I bästa fall hittar du i slutet av alla överväganden rätt sätt för det speciella objektet som passar perfekt.

BK: Det är viktigt att ha den här kunskapen, naturvetenskap är en integrerad del av vårt program. Vi undervisar på olika nivåer, från att fräscha upp grundläggande kemikunskaper till oorganisk kemi, organisk kemi och specialiserad restauratörskemi, som sedan innefattar analys. Man lär sig att analysera bindemedel, pigment och andra material. Helst diskuteras materialen samtidigt i specialiserad teknik. Materialen används i praktiska övningar, t.ex. för att hitta rätt färgintensitet i motsvarande bindemedel för en retusch.

BK: Manuell fingerfärdighet är naturligtvis viktigt för oss. Detta återspeglas också i våra skolbestämmelser. Kulturministeriet har fastställt att våra sökande antingen måste ha genomgått en lärlingsutbildning inom ett träbearbetningsyrke eller ha en gymnasieexamen och ha genomfört minst ett års praktisk utbildning inom restaureringsområdet. Begreppet „träbearbetningsyrke“ är brett definierat och kan omfatta träsnideri, snickeri, båtbyggeri eller snickeri.
På andra utbildningscentra har vissa praktikplatser avskaffats eller förkortats, vilket jag inte tycker är bra. För ju mer kunskap eleverna har med sig, desto mer intensiv kan utbildningen bli. Och ju bättre stöd kan man ge individen.

BK: Många sökande har den här farhågan, men jag vet av erfarenhet att skillnaderna i klasserna jämnas ut mycket snabbt. Å ena sidan hjälper studenterna varandra eftersom de är nära varandra som klass. Men det jämnar också ut sig eftersom vi under den första halvan av kursen lär oss många traditionella hantverkstekniker – från snidning till infattning, förgyllning och limning till shellackpolering. I slutet av dessa övningar tillfogas föremålen skador som sedan måste återställas. Den som har gått i lära som snickare eller träskulptör har kanske lättare att tillverka föremålen, men den som har gått den praktiska utbildningen har lättare att restaurera dem. Detta balanserar upp varandra och efter nio månader är eleverna på samma nivå.

BK: Förutom den praktik- eller lärlingsplats som nämns ovan genomför vi också detaljerade intervjuer med intresserade kandidater. Om det finns ett seriöst intresse bjuder vi in dem till ett lämplighetstest som pågår en dag. Det här är inte ett kunskapstest, så du behöver inte vara duktig på konsthistoria eller kemi. Vi testar bara lämpligheten först, t.ex. med färgtester och ett skriftligt prov i ämnet dokumentation om restaurering och konservering. Efter det „manuella träprovet“ är du gäst i klassen och har möjlighet att lära känna studenterna och utbyta idéer med dem. Detta ger dig en inblick i hur vardagen ser ut här. Vi observerar detta och genomför sedan en slutintervju med den sökande och informerar dem direkt om vårt beslut. Lärlingsutbildningen varar i tre år och du tar examen med flera kvalifikationer på DQR- och EQF 6-nivå, vilket motsvarar en kandidatexamen och en magisterexamen. De utexaminerade får därför också en mästarbonus från delstaten Bayern, som för närvarande uppgår till totalt 3 000 euro. Titeln som delas ut är „Delstatscertifierad restauratör för möbler och träföremål“, och det finns också en andra titel „Bachelor Professional (Technology)“.

BK: Lönerna, särskilt inom den offentliga sektorn, kan bli mycket bättre. På den fria marknaden är detta ofta en förhandlingsfråga. Men det räcker inte för att få unga människor att intressera sig för yrket. Det är mycket viktigt att vi går in i skolorna – högstadieskolor och gymnasier, men också yrkesskolor. Många kollegor som har större företag har också insett detta och går ut i skolorna och erbjuder aktivt praktikplatser för elever.
Ett annat sätt skulle kunna vara att se till att kollegorna inte går i pension vid 67 år, utan att de som vill kan arbeta längre. Givetvis måste villkoren för detta vara attraktiva.
Och för det tredje, att arbeta med AI som kan ta över uppgifter från oss. Det ger oss mer tid för våra kärnuppgifter. AI kan t.ex. hjälpa till med klimatövervakning och -styrning eller dokumentation och kartläggning. Det här är ännu inte en del av vardagen, men det kommer att bli etablerat. Vi arbetar för närvarande med att positionera och förbereda oss bättre inom detta område.

Född 1963, utbildning till snickare 1979-1982, därefter olika praktikperioder inom restaureringsbranschen;

1988-1991 utbildning till statligt certifierad restauratör för möbler och träföremål vid den statligt erkända akademin vid Goering Institut e.V. i München; därefter 6 år som verkstadschef för restaureringsavdelningen vid Gergs verkstäder;

Under denna tid, 1992/93, två DAAD-läraruppdrag för workshops för restauratörer vid Museum of the Province of Java-Barat i Bandung/Indonesien;

Sedan slutet av 1997 lärare vid den specialiserade akademin;

Som ordförande för yrkesföreningen för statligt certifierade restauratörer var han med om att utforma sammanslagningen av de tyska restauratörsföreningarna till VDR 2001; sedan 2003 direktör för Goering Institut e.V. och direktör för den statligt erkända specialistakademin för utbildning av restauratörer av möbler och träföremål i München;

Läs mer om detta: I utkanten av den lilla frankiska staden Arnstein upptäckte arkeologer 2018 en begravningsplats från tidig medeltid – ett fynd som lovar djupare insikter i epoken.