Isarphilharmonie München: en svart juvel

I München har det tillfälliga konserthuset „Isarphilharmonie“ färdigställts av arkitekterna von Gerkan, Marg and Partners. Nu kan renoveringen av det befintliga konserthuset „Gasteig“ påbörjas.

En liten chock väntar den fina konsertpubliken i München. Den nyligen färdigställda Isarphilharmonie har nämligen några överraskningar i beredskap. För det första är det platsen. Den gamla transformatorhallen med den oansenliga, direkt anslutna, enkla ljusgråbeklädda nya byggnaden ligger mittemot det mäktiga värmekraftverket med sina skorstenar. Däremellan ligger en livligt trafikerad väg som leder ut ur staden, komplett med tunnel.

På andra sidan ligger ett ganska lugnt bostadsområde längs Schäftlarnstrasse och en däckhandlare. Och ja – den östra sidan av tomten gränsar direkt till Isar och skulle vara en välkommen ljusglimt, men konserthuset får inte dra nytta av detta eftersom det enligt stadsfullmäktige redan är för mycket festande där ändå, vilket påstås orsaka skräp. Så floden är dold bakom täta buskar. Konsertbesökare kan parkera vid slakteriet. Isarphilharmonie nås dock bäst genom att ta tunnelbanan och promenera i tio minuter.

Ändå säger Max Wagner, VD för Gasteig München GmbH, under en rundvandring att det var en lyckträff att man hittade den här platsen i Sendling. Efter att ha insett att själva Gasteig inte kunde renoveras under driften övervägde man inte mindre än 36 platser för en tillfällig lösning. Av en slump uppmärksammade Stadtwerke Max Wagner till slut denna gamla, tomma och kulturminnesmärkta transformatorhall. Det är en före detta transformatorhall från 1929 med betongfundament, tegelväggar och valmat tak. Den var tänkt att bli mittpunkten i Isarphilharmonie och på hela området.

Men här behövdes också en tillfällig byggnad för vuxenutbildningscentret, en för musikakademin och en mindre konsertsal, en slags svart låda för cirka 150 åskådare. Dessa har nu uppförts i en kostnadseffektiv modulkonstruktion. Ursprungligen hade arkitekterna von Gerkan, Marg and Partners och beställaren planerat att bygga in konsertsalen i den gamla hallen. Denna idé förkastades dock snart, delvis av skäl som rörde monumentskyddet, och hallen förvandlades till en rymlig foajé med många andra funktioner. Arkitekterna placerade sedan själva konserthuset separat precis bredvid den gamla salen och förband de två med en glasad fog.

Hela Isarphilharmonie-projektet, med fyra nya byggnader och en renovering, måste slutföras extremt snabbt och hade en mycket snäv budget. Arkitekterna hade bara tre år på sig från det första pennstrecket till invigningen. För att klara detta – och även för att hålla budgeten – använde man sig av industriella byggsystem och klädde byggnaderna med billiga, silvergrå paneler, vilket innebär att även den nya konserthallen utstrålar charmen hos ett höglager.

Tillträde till konserthuset sker genom den gamla transformatorhallen. Här inne väntar nästa överraskning, eftersom den knappast har förändrats synligt. Betonggolvet visar tecken på tidigare användning, liksom de slitna färgmarkeringarna. De blåmålade stålbalustraderna på de tre omgivande gallerierna har lämnats som de var och visar fortfarande tecken på rost. Endast ett något högre skyddsräcke av stål har byggts framför balustraderna. Alla nya kablar är synliga. Det nya glastaket är inte synligt, eftersom det gamla undertaket av glas under det har reparerats omsorgsfullt. Högt ovanför våra huvuden verkar den enorma, gulmålade portalkranen bara vänta på att få sätta igång.

Stadsbiblioteket har nu flyttat in i den gamla byggnaden på två våningar. Här finns också lokaler för filharmoniska orkestern, seminarie-, mötes- och evenemangslokaler och mycket mer. Bland nytillskotten finns en bar och sittrappor i betong. Baren och biblioteket kommer även att vara öppna för alla besökare under dagtid.

Tillgång till konsertsalen i Isarphilharmonie är endast möjlig via den gamla transformatorhallen. Därifrån kommer man in i ett „mellanrum“ mellan den gamla och den nya byggnaden, dvs. foajén och konsertsalen, där konstruktionen av den angränsande salen avslöjas. En enorm stålram från industribyggnaden är synlig, i vilken prefabricerade tak och trappor har hängts upp för att nå hallens nivåer. Här kan man beundra de tunga, 30 centimeter tjocka väggarna av korslimmat trä som hallen är byggd av. De är endast impregnerade, inte målade.

Arkitekterna beskriver hallen i Isarphilharmonie som ett akustiskt dyrbart träinstrument, jämförbart med en violin i ett profant violinfodral. Konstruktionen består av ett plug-in-system av massiva träelement, vars vikt var avgörande för den goda akustiken. Faktum är att skalet och instrumentet är akustiskt separerade.

Men nu väntar själva hallen på oss. Det var här majoriteten av budgeten gick, och för att vara tydlig – arkitekterna investerade pengarna extremt klokt. Från den ljusa foajén kommer man in i en stor mörk grotta. Träväggarna och taket är målade i antracit. Scenen lyser upp igen i ljust trä – det dyraste inköpet enligt arkitekterna, eftersom den kan höjas och sänkas på en mängd olika sätt. Ett ljust trägolv ger orientering, annars är de av arkitekterna designade sätesraderna också klädda i mörkt tyg. Det finns plats för 1.900 besökare.

Inga kostnader eller ansträngningar sparades heller när det gällde akustiken och Yasuhisa Toyota och hans team från Nachtat Acoustics, de världsberömda konserthusspecialisterna, fick i uppdrag att ge råd om salens geometri. Till skillnad från Elbphilharmonie valde Isarphilharmonie inte att placera ut stolsraderna som en „vingård“, utan istället valde man den andra möjliga formen av en „skokartong“. Trots detta finns det också några rader med sittplatser bakom orkestern som kan användas av en kör.

Kort sagt, här har Münchens vackraste moderna konsertsal skapats. Allt runt omkring salen har glömts bort. Nu ska den användas i fem år, sedan ska renoveringen av Gasteig vara klar och orkestern och alla institutioner kan flytta tillbaka. Det är dock att hoppas att den kommer att finnas kvar. Men nu ska invigningen firas den 8 oktober med 1.900 gäster och full orkester.

Plats för invigningen: Hans-Preisbinger-Straße 8, München-Sendling

Det finns för närvarande två andra nya arenor att besöka i München: Volkstheater av Lederer Ragnarsdottir Oei och Schwere-Reiter-Halle av Mahlknecht Herrle.