David Oddsson har inte längre många vänner på Island, men han har förmodligen de rätta. En garant för överlevnad sedan urminnes tider. Annat var det 1997 när statsministern framgångsrikt gav ut sin bok „Vackra dagar utan Gudny“ (utgiven på tyska av Steidl 2001) och, ja, för att han åren dessförinnan hade sänkt bolagsskatten, inkomstskatten och arvsskatten och drivit på privatiseringen av ekonomin. Som chef för Islands centralbank från 2005 blev han snart avslöjad som en av de huvudansvariga för bankkraschen, men kunde först 2009 genom en speciallag lyftas ut ur ämbetet. Bara ett halvår senare blev han chefredaktör för den ansedda dagstidningen Morgunblad och avskedade erfarna, kritiska journalister, varpå en tredjedel av prenumeranterna sade upp sina kontrakt och förlaget hamnade i djupt underskott.
I Reykjavik lördagen den 15 oktober kommer den nu globala kampanjen „Vi är de 99 procenten“ att ockupera Laekjartorgi från kl. 15.00. Islänningarna engagerar sig. Direkt efter kraschen sa man „vi hoppade i det 10-gradiga havet och sedan valde vi en komiker till borgmästare i Reykjavik“, men nu unnar man sig återigen ett dopp i någon av de varma källorna och baden och tar upp den sociala situationen i alla konstarter.
Kritiska bloggar hade utvecklats utanför de etablerade medierna, som till exempel den engelskspråkiga väderrapporten icelandweatherreport.com av journalisten och författaren Alda Sigmundsdóttir, som var en mycket eftertraktad resurs under krisen. Engagemanget lönade sig dock inte, bloggen lades ner och flyttades framgångsrikt över till Facebook. Aldas senaste bok „Living inside the meltdown“ finns tillgänglig som e-bok.
Komikern som borgmästare heter Jón Gnarr, som i förra årets lokalval ställde upp med „Det bästa partiet“ och prompt fick 34,7 procent av rösterna. TV-komikern backades upp av artister från alla discipliner och programmet var bara ytligt roligt. Ibland når isbjörnar Island på isflak. Hittills har de alltid skjutits ner där. Gnarr vill förse djurparken med ett isbjörnshägn för att hysa dessa utrotningshotade djur. Gnarr beskriver sig själv som anarkist och vill enligt sitt partiprogram införa öppen korruption i stället för dold korruption. Han beskrev sin roll i en intervju med Deutschlandfunk för några dagar sedan när han var gäst på bokmässan i Frankfurt: „Det viktigaste är att göra människor medvetna om värden som skönhet och tillfredsställelse. För det är det som räknas mest.“ President Olafur Grimmson gjorde ett samstämmigt uttalande vid öppnandet av bokmässan: „Islands framträdande som hedersgäst i Frankfurt är ett tecken på att även den minsta trädgården i världen kan producera blomsterdekorationer och nyttoväxter, litteratur, poesi och vetenskapliga verk som inte behöver frukta jämförelser med frukterna av större språkgemenskaper.“ I vilket fall som helst växer inte träden upp till himlen på Island så länge en halv miljon får betar av varje saftig planta. Bokproduktionen blomstrar däremot, liksom gurk- och tomatproduktionen, om än i geotermiskt uppvärmda växthus i Hveragerdi. Varje islänning köper i genomsnitt åtta böcker per år, vilket är världsrekord. Fler författare finns på plats i Frankfurt än förra året, då det något större Kina var gästland. Den isländska paviljongen visar upp ön när den är som bäst. Mysiga rum med bokhyllor och sköna fåtöljer, precis som i ett vardagsrum. Projektioner visar hur islänningarna läser.
Island gör mycket för att ytterligare öka turismen. Landet har redan haft en fin tillströmning av besökare i år tack vare de nu uthärdliga växelkurserna. Nu bjuder islänningarna faktiskt in folk att besöka deras hemland, vilket inte faller i god jord hos vissa människor som inte gillar den exotiska statusen som „islänningar“ med alla klichéer. De vill inte bli besökta och förundrade som djuren på zoo. Det är bättre att träffa människor i verkliga livet i staden, även på natten. Just nu går alla vänner av nutida musik miste om en av de mest intressanta festivalerna, som pågår till och med söndag: airwaves. 3.000 festivalbesökare från utlandet har anlänt. Alla som inte är författare på Island verkar vara musiker – Jón Gnarr var en gång punkrockare. Eller så är man både och. Det är synd att begränsa sig till Björk, GusGus och Sigur Rós (vi rekommenderar DVD:n „Heima“ från 2007, som också innehåller en litofon). Finsmakare bör besöka butiken 12 Tónar med sitt eget lilla märke (som ligger precis bredvid Landslag, Islands största landskapsarkitektbyrå).
Det som författaren Gudrun Mínervudóttir, som presenterar sin bok „Skaparen“ (btb) och hade äran att hålla öppningstalet på bokmässan, kritiserar för isländsk litteratur („de senaste tio åren har framför allt mainstream ökat, förlagen vågar knappt göra något längre“), verkar inte gälla för musiken. Konstnärer som Hafdís Bjarnadóttir är värda att upptäcka; hennes seriestripp till första spåret på hennes första CD „Frog Blues“ är förtrollande.
Mit dem Laden des Videos akzeptieren Sie die Datenschutzerklärung von YouTube.
Mehr erfahren
En del experimentell konst kan också upptäckas i det medföljande programmet för Frankfurts bokmässa. Till exempel tysken Claus Sterneck, som arbetar som brevbärare i Reykjavik och nu presenterar bilder och ljud från sitt adoptivland.
Island har 320.000 invånare, två tredjedelar bor i Reykjavikområdet, resten är utspridda längs kusten runt hela ön, som förbinds av ringvägen Hringurinn. För hundra år sedan var islandshästar oumbärliga för att ta sig runt på ön. Som en parentes: genetiskt sett är det bara de som har gångarterna tölt och pass, vilket gör dem till en fyr- eller femhjuling som „dansar“ från axeln, som Wikipedia så vackert beskriver.President Grimmson pekade med särskild stolthet på Eddasångerna och de isländska sagorna, som nyöversatts till bokmässan. Sagorna är inte sagor utan berättelser från tiden för landerövringarna och tiden därefter. Alla islänningar känner till berättelserna och den rika litterära scenen bygger naturligtvis på denna tradition. Handlingen följer på varandra, händelserna är vilda och direkta: „Svart och Skidi grälade om betesrätten, och det slutade med att Skidi blev dräpt av Svart“. Ett exempel från „Berättelsen om folket i Vapnafjord“. Sagomuseet ligger i en av de sex tankarna i hetvattenreservoaren Perlan (Pärlan) på en kulle i Reykjavik. Hus, trottoarer och till och med gator värms upp med det varma vattnet. Utnyttjandet av geotermisk energi medför dock ett antal konflikter med skyddet av landskapet, som både Jón Gnarr och Olafur Grimmson har i åtanke. Andri Snaer Magnason är en av Islands mest kända författare. Han blev miljöaktivist: „Vårt lands eget elbehov är sedan länge tillgodosett. Men i stället för att nöja sig med detta utökas energiproduktionen överdrivet mycket.“ Och allt detta i ett landskap som är unikt i världen och som vissa islänningar betraktar som heligt. Magnason blev känd för sina fantasyromaner, men när fantasin blev verklighet under den extremt nyliberala marknadsekonomin på Island lade han sina skönlitterära texter åt sidan och började forska. Nu har hans bok „Traumland. Vad återstår när allt är sålt?“ (Orange Press) nu tillgänglig. Originalutgåvan hade undertiteln „Self-help book for a frightened nation“ och slog ner som en bomb, som Björk skriver i bokens förord. Den handlar om slöseriet med energi och mark i den tunga industrin, främst aluminiumverken, som bara byggdes på Island på grund av energivinsten. Arkitekten Margrét Hardardóttir har redan beskrivit problemet i Topos 69, och i samma nummer finns också en essä av författaren Gudmundur Andri Thorsson: „Writing and Reading the Land“. Han beskriver hur ordet kultur inte ens finns på isländska, och att islänningarna inte ens har ett kulturbegrepp. På isländska används ordet „menning“, som kommer från människan och hennes mentala kraft, där våra begrepp civilisation och kultur smälter samman.
På Island är varmvatten inte bara till för uppvärmning, utan även för bad. Den tvärvetenskapliga planeringsgruppen Vatnavinir handlar om badkultur. I år fick den en av de fem utmärkelserna „Global Award for Sustainable Architecture“ som delas ut i Unescos regi. Vatnavinir (vattnets vänner) har som mål att skydda och på lämpligt sätt utnyttja rent vatten, geotermisk energi och det vulkaniska landskapet. De har kartlagt alla användbara varma källor och tar fram förslag på hållbara badverksamheter. Framgångssagan Blå lagunen, som har förvandlats från en teknisk kylbassäng till ett termalbad med kiselgur mitt i ett lavafält, visar att det finns en efterfrågan.
230 nya böcker om Island finns att köpa på mässan. Vad ska man då läsa? Kanske „kultförfattaren“ Halgrímur Helgasons („101 Reykjavik“) berättelse om en 80-åring som tar det sista i egna händer: „A Woman at 1000°“ (Klett-Cotta). Men framför allt Jón Kalman Stefánsson (helst den äldre „Himmel och helvete“ först), vars bok „Änglarnas smärta“ beskriver människans existentiella kamp mot naturkrafterna på Island på nära håll. änglar och älvor är allestädes närvarande i isländska berättelser och filmer. Låt Gudrún Mínervudóttir få sista ordet. I en intervju med DIE ZEIT sa hon: „I dag tror jag mer på älvor än på bankirer“.
Foto: Vattenfallet Dynjandi i södra Västfjordarna på Island, Robert Schäfer