Klimatvänlig landskapsarkitektur: mikroklimat och stadsklimatologi
Tre varma somrar, där inte bara jordbrukare klagade på torkan i hela Europa, följdes av ett nytt rekord. 2021 var en av de blötaste somrarna sedan mätningarna började 1881 – med cirka 30 procent mer regn än vanligt. Klimatet förändras, och inte alltid på ett förutsägbart sätt. Därför är det viktigt att vi rustar våra städer för detta. I sitt examensarbete utvecklade Raphaela Roming från Nürtingen-Geislingen University of Applied Sciences strategier för hur planerare kan utforma öppna ytor på ett klimatoptimerat sätt. Resultatet är individuellt tillämpbara byggstenar som inte kräver omfattande bakgrundskunskaper – för klimatvänlig landskapsarkitektur.
Klimatvänlig landskapsarkitektur innebär landskapsarkitektur som utgår från klimatanpassning och som har som mål att anpassa sig till de framtida konsekvenserna av klimatförändringarna. Strategier och åtgärder bör därför vidtas redan idag för att kunna reagera på ett lämpligt sätt på kommande utmaningar. Målet med framtidens landskapsarkitektur, stads- och rumsplanering är därför att främja klimatanpassning i våra städer. På så sätt kommer den att aktivt bidra till att mildra den globala uppvärmningen.
På grund av deras betydelse har ett stort antal studier, forskningsprojekt, publikationer och projekt redan intensivt behandlat ämnena klimatförändringar och landskapsarkitektur under de senaste åren. Denna avhandling kombinerar de teoretiska grunderna med tillämpbara planeringsstrategier och bidrar därmed till att utforma klimatoptimerade öppna ytor.
I avhandlingen definieras allmänt tillämpliga byggstenar. Landskapsarkitekter kan tillämpa dessa individuellt när det gäller optimering av mikroklimat utan att behöva skaffa sig omfattande bakgrundskunskaper i förväg.
För att kunna utforma öppna ytor på ett klimatvänligt sätt måste planerare noggrant observera och analysera det urbana klimatsammanhanget och mikroklimatet på en plats. Endast på grundval av detta kan ett koncept som är anpassat till denna plats utvecklas för att optimera mikroklimatsituationen på ett hållbart sätt.
Stadsområden med liknande mikroklimatiska egenskaper kallas „klimatop“ inom stadsklimatologin. I VDI-riktlinje 3787 skiljer man mellan t.ex. förorts-, stads- och centrumklimat, trädgårdsstads-, industri-, handels- eller järnvägsklimat i ett urbant sammanhang. Dessa definierade klimatop kan sedan delas upp i ännu mindre enheter för landskapsarkitektur, så kallade „mikroklimatop“. Exempel på sådana är torg, innergårdar, villaträdgårdar och gatumiljöer.
Mikroklimaten i olika öppna ytor samspelar nästan alltid med den omgivande miljön. De påverkar därför varandra antingen positivt eller negativt. De viktigaste faktorerna som påverkar ett sådant mikroklimat kan fastställas genom riktade analyser och observationer.
Planeraren kan då bedöma om mikroklimatet upplevs som behagligt, för varmt eller för kallt och vilket optimeringsmål som ska uppnås med planeringen. Friytor som inte är optimala med avseende på mikroklimatet kan sedan optimeras genom riktade förändringar av de avgörande faktorerna.
Målet är att förbättra det övergripande stadsklimatet genom att optimera enskilda mikroklimat som interagerar med varandra.
Planeringsstrategier för klimatoptimerad utformning av öppna ytor
Byggstenarna för klimatoptimerad landskapsarkitektur utvecklades som en del av detta arbete på grundval av detaljerad källforskning. De fungerar som viktiga planeringshjälpmedel i praktiken.
De bygger på de tre påverkande faktorerna i mikroklimatet – strålning, vind och vatten – och de fyra viktigaste elementen i landskapsarkitekturen: horisontella ytor, vertikala ytor/byggnader, växtlighet och inredningselement. Om de ovannämnda faktorerna plottas på ordinatan och elementen på abscissen kan 12 kategorier av byggstenar definieras, se figur 1.

