Klinkerstenar vertikalt, horisontellt, totalt! Fasad och markbeläggning i harmoni

Vägen till ytterdörren går över en uppfriskande färgstark och varierad klinkerbeläggning – och om man inte är försiktig kan man lätt gå upp på muren: Med en 50 år gammal tegelbyggnad som bas förverkligade arkitekterna Christine och Torsten Rutsch sin mycket personliga vision av en modern bostads- och affärsfastighet i Schwerin. Och eftersom det är så vackert använde rutsch+rutsch även Vandersanden-beläggningstegel från utomhusområdet för att utforma fasaden på bottenvåningen i sitt „BO71-multigenerationshus“ och lade till och med beläggningen i hissen och som golvlister.

De övre våningarna på fasaden „BO71“ är klädda med lärkträ, medan arkitekterna valde tegel på bottenvåningen. Att helt klä ytterväggarna med fasadtegel var inte aktuellt av konstruktionsskäl. Åtminstone på marknivå bör dock fasaden vara solid för att man lättare ska kunna ta bort klotter vid en eventuell incident, „tyvärr händer det då och då i det här området“, säger Torsten Rutsch, både arkitekt och beställare av projektet. Hur som helst var användningen av tegelprodukter ett måste redan från början av planeringen, särskilt som Rutsch redan hade lärt känna och uppskatta materialet i andra projekt. „Vi använde handgjorda tegelstenar från det äldsta engelska tegelbruket vid nybyggnationen av exklusiva villor i närheten av Hamburg“, berättar arkitekten entusiastiskt, „och vi ville inte heller avstå från den vackra känslan och utseendet hos brända tegelstenar på vår egen fastighet.“

Torsten Rutsch kunde till en början bara hitta „tråkiga byggnader“ när han 2014 gav sig ut på jakt efter en arkitektonisk utmaning i Mecklenburg-Vorpommerns huvudstad. Rutsch och hans fru Christine driver planeringsbyrån „rutsch+rutsch architektur+szenografie“ i den lilla byn Drieberg, nordväst om Schwerin, och nu ville de flytta från landsbygden till staden. „Vår idé var att förvandla en befintlig byggnad till en hållbart utformad bostads- och affärsfastighet“, berättar Rutsch. Arkitektparet hittade till slut vad de letade efter i Werdervorstadt, precis vid Schwerinsjön. Det tidigare kommunala energibolagets administrationsbyggnad, som hade stått tom i 20 år, verkade vara perfekt lämpad för att hitta en ny användning som ett barriärfritt flergenerationshus och arkitektkontor – det var ju trots allt en solid tegelbyggnad.

Alla foton: Vandersanden

Med sitt användningskoncept kunde Christine och Torsten Rutsch till slut vinna det offentliga anbudsförfarandet för försäljningen av den tidigare kommunbyggnaden. Endast de solida tegelväggarna i den tidigare kontorsbyggnaden skulle till slut finnas kvar. De befintliga tre våningarna plus ett spetsigt tak utökades med en hel våning och en vindsvåning för att skapa en total golvyta på nästan 1.300^m2, medan en ny trappa och hiss gör det lättare att komma åt de 14 nyskapade bostäderna. På bottenvåningen finns också plats för rutsch+rutsch-kontoret och ytterligare en kommersiell enhet.

Att man valde att bygga med brända tegelstenar beror inte minst på platsens historia. Sjön Ziegelsee ligger precis intill Schwerins stadsdel Werdervorstadt. Enligt traditionen påminner dess namn om tidigare århundradens hamnhantering, då stora mängder tegelstenar levererades med fartyg som byggnadsmaterial. Och söder om Ziegelsee domineras stadsbilden av Schwerins katedral med sitt 118 meter höga torn. Den äldsta byggnaden i staden uppfördes under medeltiden från ca 1270 till 1420 och är ett av de viktigaste verken inom tegelgotisk arkitektur i norra Tyskland.

Alla foton: Vandersanden

Christine och Torsten Rutsch ville dock inte att stenläggningen på uteplatserna och fasadbeklädnaden på bottenvåningen i deras flergenerationshus skulle följa den mörkröda tegelfärgen på de historiska byggnaderna i grannskapet, utan att de skulle ge ett fräscht och varierat intryck. Lämpliga produkter fanns i sortimentet hos Vandersandens extruderingsanläggning i Oberlausitz.

Individuell blandning av olika färger

rutsch+rutsch föredrog en blandning av flera färger och valde till slut gatstenar i KF52-format (200x100x52 mm). Tegelstenarna skulle ha en skrapad yta, vilket gör att lerans struktur och sammansättning blir lätt att se och känna. Arkitekterna i Schwerin kombinerade den röda sorten „Cortona“ med den starka orangefärgade „Radeberg“, den ljusgula „Plauen“ och den rödblå, färgstarkt flammiga „Zittau“. För att göra bearbetningen på byggarbetsplatsen så enkel som möjligt blandades klinkerstenarna på fabriken i förhållandet 1:1:1:1.

Alla foton: Vandersanden

Det som följde efter leveransen till byggarbetsplatsen vid Schwerinsjön förvånade dock Vandersandens konsult Torsten Klemke i positiv bemärkelse. „Jag hade som vanligt utgått från att klinkerstenarna skulle användas för att säkra ett utomhusområde“, säger Klemke, „tills jag fick ett samtal från en byggentreprenör från Schwerin som frågade efter bearbetningsanvisningar för att fästa beläggningsklinkerstenar på fasaden.“ Inte ens Klemke, som är specialist på klinkerstenar och har många års erfarenhet, kunde hjälpa till. Arkitekt Rutsch löste dock snabbt gåtan: „Vår tanke var inte att låta stenläggningen av utomhusanläggningarna sluta vid husväggen, utan att fortsätta sömlöst på bottenvåningens fasad med samma tegelstenar och på så sätt skapa en mjuk övergång.“ Det som saknades var dock lämpliga bearbetningsinstruktioner – som inte ens finns för att fästa marksten på en vägg.

Golvstenar som fästs på fasaden

Torsten Klemke kom dock snabbt på en lösning. „Eftersom stenarna inte behöver bära några statiska laster i det här fallet, utan snarare har ett visuellt-estetiskt syfte, får de den nödvändiga stabiliteten genom att limmas fast på isoleringsskiktet under“, förklarar Vandersanden-konsulten. „Det måste man komma på först“, tillägger Klemke, „men samtidigt är det också det bästa beviset på de många designmöjligheter som marksten har att erbjuda.“

Alla foton: Vandersanden

Arkitekt Torsten Rutsch kan bara bekräfta detta fyra år efter att BO71-projektet slutfördes: „Övergången av klinkerbeläggningen från golvet till fasaden har skapat en vacker atmosfär som vi gläds åt varje dag“, säger han. Rutsch är också mycket nöjd med hur den tidigare tomma kontorsbyggnaden vid Schwerinsjöns strand har blivit ett utmärkt exempel på hållbart byggande: med ett energibehov på 14,6 ^kW/m2 ligger byggnadens effektivitet till och med under värdena för passivhusstandarden. Tack vare en värmepump, treglasfönster och en mängd andra tekniska funktioner kan de boende glädja sig åt extrakostnader på mindre än 2 ^euro/m2. Dessutom kunde Christine och Torsten Rutsch bidra till att avsevärt förbättra Werdervorstadts läge genom att förverkliga sin designidé. Flergenerationshuset på Bornhövedstrasse 71, förkortat BO71, betraktas nu som en eftertraktad bostadsadress och ett föredöme för hållbart byggande långt utanför Schwerin – inklusive marktegel, som inte bara pryder golvet utan också åtminstone en del av fasaden på grund av sin skönhet.

Hållbar produktion, expertis och innovation inom alla aspekter av tegelproduktion står i förgrunden för familjeföretaget Vandersanden. Vandersanden erbjuder tegelprodukter för planering och förverkligande av byggnader, trädgårdar, parker och vägbyggen. „Vandersanden-familjen“ består av nästan 800 anställda i Belgien, Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Storbritannien.

Med totalt tio produktionsanläggningar för fasadtegel, lerklinker, tegelpannor och isolerade fasadsystem är Vandersanden den största familjeägda tegelproducenten i Europa. Vandersanden producerar cirka 575 miljoner tegelstenar per år för den europeiska marknaden och långt därutöver. Tegelexperten är inte bara marknadsledande inom handformade fasadtegel i Belgien och Tyskland, utan även inom segmentet marktegel i Nederländerna. All Vandersandens tegelproduktion sker i enlighet med miljöledningsstandarden ISO 14001.

Vandersanden har två tegelbruk i Tyskland, i Oberlausitz och i Glückstadt. Jaak Vandersanden grundade det traditionella Vandersanden-tegelbruket 1925 i Spouwen (Bilzen) i Belgien, inte långt från den tyska gränsen. Tegeltillverkarens huvudkontor ligger där än idag.