Konferens i Sondershausen om sanering

Från maj 2015 till december 2016 stödde den tyska federala miljöstiftelsen (DBU) projektet „Dekontaminering av biocidförorenade kulturella tillgångar på organisk basis med hjälp av ny laser- och plasmarengöringsteknik med exemplet Golden Coach i Sondershausens slottsmuseum“. Under ledning av INNOVENT Technologieentwicklung e. V. och i samarbete med Federal Institute for Materials Research and Testing (BAM) undersöktes möjligheterna till nedbrytning av biocider med hjälp av laserteknik med korta och ultrakorta laserpulser och atmosfärstrycksplasma. En tvärvetenskaplig rådgivande kommitté konsulterades. Resultaten av detta forskningsprojekt och ytterligare presentationer från aktuell forskning och saneringspraxis presenterades vid den tredje Inn-O-Kultur-workshopen den 14 december 2016 i Sondershausen, Thüringen.

I sitt välkomstanförande erkände och betonade Sonderhausens borgmästare Joachim Kreyer den explosiva karaktären av att hantera biocidförorenad konst och kulturföremål och hur viktigt det är idag att öka medvetenheten om denna fråga och hantera den på ett ansvarsfullt sätt. Avslutningsvis betonade han den nödvändiga förutsättningen att arbeta för en minskning av biocidföroreningen av konst- och kulturföremål.

I sin inledning påpekade Paul Bellendorf från DBU också att det i allmänhet finns alldeles för lite medvetenhet på många håll om hanteringen av och farorna med biocidföroreningar, särskilt av kulturföremål. DBU har reagerat på denna situation och uttryckligen inkluderat „Utveckling och testning av processer, metoder och produkter för att hantera skadliga gamla restaureringar“ som ett ämne som är berättigat till finansiering vid översynen av finansieringsriktlinjerna för 2016 i finansieringsämne 13 „Bevarande och skydd av nationellt värdefulla kulturföremål från skadlig miljöpåverkan“.

Under den efterföljande presentationen av projektet gav Bettina Bärnighausen från Sondershausens slottsmuseum en virtuell presentation av det objekt som fungerade som utgångspunkt för dekontamineringstesterna: den gyllene vagnen, en barock statsvagn som tillhörde prinsarna av Schwarzenburg-Sondershausen. Den första behandlingen med Hylotox 59 mot ett akut anobiaangrepp antas ha ägt rum 1969. Under 1998/99 registrerades de första indikationerna på biocidförorening i form av kristallin utfällning på träytorna. Efterföljande laboratorieanalyser bekräftade användningen av Hylotoy 59 (innehåller DDT och lindan). Provmaterial i form av förorenat gammalt trä med naturligt åldrande av biocider användes för ytdekontamineringstesterna, liksom originaldelar av den gyllene vagnen och tidigare skyddande trä från baksidorna av målningar med lätt nedsmutsning, som tillhandahölls av Sondershausens palatsmuseum. För att få mer reproducerbara resultat tillverkades också DDT-kontaminerade testprover av bokfanér i laboratorieskala för användning med kall atmosfärisk plasma.

Birgit-Angelika Schmidt från BAM presenterade resultaten av forskning kring användning av laserteknik. Kort- och ultrakortpulserade lasrar användes. I det mest gynnsamma fallet kunde en klornedbrytning på 55 till 70 procent uppnås på ytor som är synliga för trä när man undersöker det behandlade området. Fördelarna med denna applikation jämfört med mekanisk kemtvätt beskrivs som att det är en mer icke-destruktiv metod. Djupa spår och svåråtkomliga områden i träet kan också behandlas bättre än med konventionella mekaniska metoder. Kristallin utblomstring gnuggas inte in i trästrukturen utan avlägsnas direkt. När det gäller målade ytor resulterade laserbehandlingen i färgförändringar, vilket kan bedömas som negativt. En stationär XRF-enhet användes för att upptäcka klorutarmning.

Constanze Roth från INNOVENT e. V. Technologieentwicklung presenterade användningen av kall plasma under atmosfärstryck. När plasmakällorna valdes och parametrarna ställdes in var man noga med att se till att de fungerar så skonsamt som möjligt på känsliga ytor och kan användas i praktiken. Detekteringen av biocider på träytan utfördes med hjälp av gaskromatografi – masspektroskopi (GCMS). Förutom de naturligt åldrade proverna behandlades prover som artificiellt kontaminerats med DDT med olika plasmakällor och variabla parametrar. Olika processgaser användes. Under behandlingen genererades kortvarigt olika temperaturer på ytan, beroende på vilka parametrar som valdes. I vissa fall uppnåddes en utarmning på 60-75%. Ytterligare tester skulle utföras på monterade ytor.

Även här är det bara ytan som kan rengöras i µm-området, dvs. biocidbelastningen kan minskas. Roth ser dessa resultat för obehandlat trä som kontaminerats med DDT som en första grund för vidare utveckling inom detta område.

Ytterligare arbete och projekt presenterades i form av blixtföreläsningar. Martina Homolka, Deutsches Historisches Museum Berlin, presenterade sitt arbete med Eulan – tillämpning och utveckling av en biocid och dess relevans för museisamlingar. Michael Thomas från Frauenhofer Institute for Surface Engineering and Thin Films IST Braunschweig talade om rengöring och borttagning av silversulfid med skadepotential på metalltrådsbroderi på sidentyger med hjälp av plasmapennor som arbetar vid atmosfärstryck. Detta beskrevs av honom som mycket lovande, även med hänsyn till bevarandeaspekterna, eftersom det är möjligt att använda det med exakt precision. Optimeringen av processen är föremål för pågående undersökningar. Detta är också ett projekt som finansieras av DBU, med samarbetspartnerna Frauenhofer Institute, Institute for Restoration and Conservation Sciences vid Kölns tekniska universitet och German Textile Museum Krefeld som associerad partner. Martin Meyer, Germanisches Nationalmuseum Nürnberg, presenterade projektet CO2 snow blasting technology for cleaning the surfaces of cultural artefacts contaminated with harmful substances. GNM, DBU och Fraunhoferinstitutet arbetar tillsammans med detta projekt. Projektet ska vara slutfört under 2017. De inledande forskningsstegen omfattade utveckling och produktion av olika provmaterial för att undersöka tröskelvärden med avseende på skadliga ytförändringar. Tester har utförts och utförs på olika materialytor, t.ex. trä, metaller, papper och tyger.

Icke-destruktiv detektering

Förutom de tekniska metoderna för dekontaminering är frågan om en meningsfull icke-destruktiv detektering av biocider i kulturföremål en fråga som också tas upp upprepade gånger av workshopdeltagarna. Exakta kunskaper om föroreningens typ och omfattning är en förutsättning för att kunna välja och kontrollera lämpliga rengöringsstrategier. Michael Panzner, Fraunhofer Institute for Materials and Radiation Technology, presenterade sina aktuella modellundersökningar av möjligheterna och gränserna för att upptäcka antropogent inducerade biocider i kulturella artefakter med hjälp av THz-teknik. Han arbetar tillsammans med företaget Püschner och det statliga kontoret för bevarande av monument i Sachsen. Fördelen jämfört med andra detektionsmetoder är den dämpningsfria genomträngningen av många material. Denna undersökningsmetod är absolut icke-destruktiv, eftersom detta vågområde har mycket låg energi. Mätningarna kan också detektera en områdesfördelning och visualisera mätresultaten. I framtiden kommer tester att utföras med kontaminerade textilier.

Systematiskt tillvägagångssätt

Anke Weidner från Art Detox presenterade strategier för att hantera kontaminerade kulturföremål i större sammanhang. Hon betonade att man bör gå systematiskt tillväga och involvera experter. Det första exemplet handlade om hanteringen av 1.100 kontaminerade målningar i depån hos Schwerins statliga museer. Målningarna rengjordes mekaniskt med konventionella metoder som borstar, dammsugare eller svampar i enlighet med hälso- och säkerhetsföreskrifterna. Eftersom det inte rörde sig om någon dekontaminering, utan endast ytlig rengöring, märktes målningarnas baksidor med instruktioner för framtida hantering. Eftersom måleridepån ofta används som passage täcktes skåpen helt för att förhindra spridning av kontaminerat damm. Att denna åtgärd var framgångsrik bevisades efter ett år genom förnyade dammätningar.

Det andra praktiska exemplet handlade om att minska användningen av biocider på en samling av 417 traditionella dräkter från Folklore Collection of the Museumslandschaft Hessen Kassel. En stor del av samlingen behandlades med flytande koldioxid. En betydande minskning av biocidhalten kunde påvisas före och efter behandlingen med hjälp av nedfallna fiberfragment. Utarmningsgrader på 80 till 99 procent fastställdes, beroende på biocid. Dessa utarmningsgrader bör betraktas som en indikation som tydligt återspeglar en positiv trend.

Bernd Schleder redogjorde för sina praktiska erfarenheter av bedömning och sanering av biocidförorenat trä ur en träexperts perspektiv. I regel omfattar hans experttjänster olika analyser tillsammans med mätinstitut för att kunna bedöma riskpotentialen. Därefter upprättar han en A+S-plan och tar fram ett urval av lämpliga sanerings- och rengöringsmetoder. Långtidsövervakning mäter hur framgångsrik en åtgärd är. Schleder konstaterade att det inte är möjligt att med mekaniska metoder avlägsna föroreningar till 100% i hela materialstrukturen och att ett förorenat område därför måste betraktas som ett sådant även efter saneringen. Faropotentialen kan dock minskas avsevärt genom olika åtgärder.

Slutsats: Reducering kontra dekontaminering

Under workshopen blev det återigen tydligt hur svårt det är att erkänna och acceptera att det överhuvudtaget finns biocidföroreningar – förmodligen i praktiskt taget varje fastighet. Sammanfattningsvis kan man säga att tack vare den pågående forskningen och de inblandade personernas hängivna engagemang har lovande lösningar på problemet med att hantera kulturföremål som är förorenade med biocider utvecklats. För att överhuvudtaget kunna upptäcka och därmed namnge biociderna arbetar man också med så icke-destruktiva och meningsfulla detektionsmetoder som möjligt. Forskningen kring rengöring och därmed sanering har hittills främst varit inriktad på träytor. De metoder som presenteras här har en ytlig effekt. Forskningen kring såväl detektion som de olika saneringsmetoderna fortsätter. Även andra organiska material påverkas av biocidföroreningar. Textilier utgör en stor grupp. Här har rengöring med flytande koldioxid visat sig vara effektiv. Ytterligare forskning bör därför snarast genomföras inom detta område. Det finns också ett tydligt behov av att kunna arbeta med ett ändamålsenligt utrustat system för att kunna rengöra hela samlingar. Det bör också noteras att man i de flesta fall använder begreppet dekontaminering, vilket kan leda till felbedömningar när det gäller säker hantering av kontaminerade samlingsföremål. Oftast handlar det om att minska biocidbelastningen, men det är också till stor nytta för hälsan hos de människor som måste arbeta i närheten av ett kontaminerat föremål.

En publikation om de presenterade projekten kommer att publiceras inom en överskådlig framtid.