Utställningen är relevant för restauratörer på grund av liknande yrkesmässiga mål och rariteterna.
Utställningen är indelad i två delar: Den första delen handlar om alkemins förflutna under den förmoderna eran, medan den andra delen ligger rumsligt mittemot och söker kopplingar till konst från 1900-talet fram till idag. Denna separation realiseras också i form av iscensättning. Det förflutna presenteras i kraftigt mörklagda rum med clair-obscur-effekter, temainstallationer som alkemistens laboratorium och färgverkstad samt audiovisuellt stöd i storformat. Nuet däremot framstår som sobert framför den vanliga vita väggfärgen, om än mer monumentalt, eftersom museets tvåvåningslokaler används för storformat. Korta introduktioner till tematiska block och enskilda verk finns i båda delarna av utställningen. Till utställningen hör ett omfattande stödprogram för barn och vuxna samt en inbunden katalog.
Den historiska delen försöker att presentera det komplexa ämnet „alkemi“ på så många olika sätt som möjligt inom ett avgränsat utrymme. Det säger sig självt att urvalet av föremål därför kan kritiseras. För en lekman är resultatet dock en synnerligen attraktiv blandning. Det krävs dock en hel del tid för att få en rimlig förståelse för föremålen utifrån iscensättningsdramat. Här är både de kostnadsfria audioguiderna och museipallarna till stor hjälp. Den som anstränger sig kommer att bli väl och trevligt informerad.
I korthet kan utställningens innehåll sammanfattas på följande sätt: Alkemi framställs som en mänsklig längtan efter helhet och enhet som överskrider tiden och som en symbol för människans inbäddning i naturen och kosmos. Det måste ha varit en svår curatoruppgift att återge det mycket komplexa och kodade innehållet i alkemi på grund av mängden material, den bräckliga och stora mängd kunskap som skulle förmedlas och säkerligen också urvalet och anskaffningen av lånen och de därmed sammanhängande kostnaderna. Några enskilda iakttagelser får illustrera detta: Med hjälp av modern datorteknik har innehållet i de s.k. „Ripley Scrolls“ brutits ner perfekt direkt vid entrén: dessa är gåtfulla vittnesbörd om medeltida hemligt språk med häpnadsväckande informationssymbolik. Många andra verk är också noggrant utvalda pärlor för presentation av ämnet. I samband med konservering är den framgångsrika visningen av pigment från Institute for the Technology of Painting vid Stuttgart Academy of Fine Arts värd att nämna. Med hjälp av en reflekterande bakgrund förmedlas på ett enkelt sätt den oändliga och fascinerande färgmångfalden.
Den annars ganska dramatiska presentationen i den första delen medförde en del förluster, främst på grund av belysningen. Inblicken i „laboratoriet“ lider särskilt tydligt och störande av detta. En mer intensiv studie av de objekt som presenteras här är därför knappast möjlig. Den mest framgångsrika kommunikationen av vår teknokratiska nutids tänkta referenser till alkemins mysterier erbjuds av en föremålsutställning från Olbricht Collection. Här kombineras samtidskonst och alkemiska gåtor på ett originellt och direkt sätt i Wunderkammarens atmosfär. Med den meningsfulla titeln „Curiosity“ är detta den enda plats i utställningen där kontinuiteten och aktualiteten i det konstnärliga sökandet efter ett holistiskt förhållningssätt till naturen är visuellt uppenbar. Detta uppnås genom att bädda in samtida verk i sällsynta natur- och hantverksföremål. Till exempel representerar det vackra huvudet „Thinking about it“ av John Isaaks (2002) och den svanliknande skulpturen „Quell“ av Kate MccGwires (2011) den aktuella „konstnärliga alkemin“ på ett mer övertygande sätt än några av verken i den andra delen, som är rumsligt åtskilda från alkemins historia genom olika iscensättningsmekanismer.
Kontrasten mellan den första och den andra delen är hård, i linje med den förändrade ljussättningen, och nedslående eftersom man här inte möter en struktur som motsvarar temat och den historiska delen, utan snarare en visuell lista över konstnärer, stilar och termer som inte motsvarar de övertexter som används i den första delen. Urvalet av verk är inte heller alltid begripligt, även om det finns identifikationer med alkemi (t.ex. av Anish Kapoor och Jannis Kounellis) och uppenbara korrespondenser, vilket framgår av citat. Som exempel kan nämnas den direkta referensen till Hermes Trismegistos hos Sigmar Polke, de analoga chiffren hos Rebecca Horn, trollkarlens blinkning hos James Lee Byers och den lekfulla användningen av laboratorieprocesser för att ironiskt kritisera samtiden i det efemära beställningsverket „Das Chymische Lustgärtlein 2013/14“ av konstnärsparet Steiner-Lenzinger. Det poetiska namnet „konstnärsalkemister“, som Germano Celant uppfann för arte povera-konstnärerna, har uppenbarligen inspirerat utställningsplaneringen till att öppna upp utställningen på bred front. Trots Markus Kottmanns utmärkta internettrailer krävs det fantasi för att beteckna Yves Kleins användning av rent pigment som alkemiskt, vilket antyds av väggtexten Pigment as Materia Prima. Helmut Schweizers vackra dedikation till Bern Porter, inspirerad av den senares avståndstagande från en vetenskap som producerar atombomber och förkroppsligad i installationen Melancholy & Heavy Water 12/17-2/11, to whom it may concern, verkar också söka en koppling till alkemi. Trots studier av katalogtexten föreföll analogin mellan bankverksamhet och konstnärligt arbete i Thomas Hubers verkskomplex Die Bank – eine Wertvorstellung inte trovärdig för författaren i samband med alkemisk omvandling. Utställningen av dagens verk erbjöd således framför allt en sammanställning av verk med god läsbarhet av det breda spektrum av tekniska och mediala möjligheter och innehållsliga spektrum som samtidskonsten erbjuder. Det är intressant att notera att den ironi som ofta märks i samtida verk står i stark kontrast till de historiska objekt som visades i den första delen. Kontrasten mellan övertygande och icke övertygande analogier till alkemins ursprungliga avsikter är dock alltid tankeväckande.
Utställningen är därför sevärd för restauratörer främst på grund av de rariteter som visas i den historiska delen, men också på grund av det intressanta medföljande programmet, till exempel föreläsningen av Doris Oltrogges från Institute for Restoration and Conservation Science vid Cologne University of Applied Sciences på temat „Vermilion and saffron yellow – secrets of medieval paint production“. Vem kan bättre uppskatta färgernas oändliga mystik och le åt de dolda ingrediensernas sjudande än andra experter? På så sätt gläds man åt de många materiella och tematiska affiniteterna till det egna arbetet och kan med ett leende relatera aktualiteten i vissa av de sanningar som uttrycks i katalogen till sina egna mål, som Lawrence M. Principles ord i katalogen, s. 21:
„Tidiga alkemister … korrelerade praktisk kunskap och empiriska observationer med teoretiska och filosofiska insikter och skapade en ny disciplin som kombinerade teori och praktik, intellektuellt och praktiskt arbete.“
Konst och alkemi – förvandlingens hemlighet
Till och med den 10 augusti 2014, SMKD Museum Kunstpalast Düsseldorf
Utställningen åtföljs av en inbunden katalog utgiven av Hirmer Verlag, 29,90 €.