Längtan efter Italien

Från den 10 februari till den 28 maj 2017 visar Staatliche Kunstsammlung Dresden målningar från Italien ur sina egna samlingar som aldrig tidigare har ställts ut. Utan restaurering hade man dock inte kunnat se något av den blå italienska himlen.

En utställning med italienska målningar är en populär men inte särskilt överraskande idé för ett tyskt museum. Längtan till Italien, fascinationen för det speciella ljuset i söder, för de magnifika italienska städerna och de elegant sönderfallande antika byggnaderna fanns trots allt redan före Goethe, fick näring av honom och har aldrig helt avtagit sedan dess. Dresdens konstsamlingar har ändå beslutat sig för en sådan utställning och visar 130 „1800-talsmålningar av Italien mellan Lorrain, Turner och Böcklin“ och har – förutom lån från hela världen – lyckats visa många osedda, okända verk från sina egna depåer.

Förutom målningar av välkända Dresden-konstnärer som Carl Gustav Carus och Ludwig Richter, förvarades där 36 orestaurerade italienska målningar av mindre kända målare – till exempel av Johann Carl Baehr, Sophie Prell, Franz Albert Venus och Heinrich Gärtner – som inte hade ställts ut på decennier. Överflödet är inte förvånande, vilket kuratorerna Andreas Dehmer och Heike Biedermann förklarar i en detaljerad katalogtext. Entusiasmen för Italien var trots allt stor bland Dresdens konstnärer och Dresdens konstakademi skickade under flera år stipendiater till Rom, vilket även andra akademier gjorde.

„Men utan restaureringarna skulle det ofta inte ha funnits något att se av den blå italienska himlen“, säger Marlies Giebe, chef för restaureringsverkstaden på Old Masters Picture Gallery och New Masters Gallery vid Dresden State Art Collections. Tillsammans med ett team på 18 konservatorer har hon kunnat restaurera 36 målningar och 38 ramar under de senaste två åren. „Lacket på de flesta av de målningar vi restaurerade var kraftigt gulnat“, säger konservator Giebe. Giebe var tvungen att intyga att särskilt Oswald Achenbachs storformatsmålning „Rocca di Papa in the Alban Hills“ var allvarligt vanställd av den gulnade fernissan. Efter att fernissan avlägsnats kunde man dock åter se de „fint förskjutna färgmodulationerna, de fritt applicerade penseldragen och de med fingrarna smutsiga ‚tryckningarna‘ på delvis skrapade eller repade färglager“.

När det gäller två målningar av Dresdenmålaren Johann Carl Baehr, som kom in i samlingarna från privat ägo på 1960-talet, behövde inte bara fernissan förnyas, utan även underlagen stabiliseras. Baehr målade nämligen på papper, som senare laminerades på tyg och limmades fast på en bårram. Att måla på papper direkt framför motivet var vanligt förekommande bland de italienska konstnärerna. „De typiska spåren av häftstift i hörnen på målningarna visar att dessa små oljestudier målades på papper och förr eller senare monterades på kartong, duk eller träpaneler“, säger Marlies Giebe. Skadorna var likartade överallt: vävnadsskador, revor, förlust av färglager, äldre retuscheringar och förvrängning av bildstöden.

Märkliga färger

Även om målningarna med de italienska motiven tenderar att väcka en längtan tillbaka till det förflutna, började allt fler konstnärer använda de nya, industriellt framställda färgerna kring mitten av 1800-talet. Skillnaden mot äldre målningar med klassiska färgpigment efter restaureringen syns till exempel i „Campagnelandskap“ av Johann Jacob Frey, som Marlies Giebe beskriver som „förvånansvärt ljus och märklig färgrikedom“. „Ibland förstärktes även klassiska jordpigment genom tillsats av syntetiska färgämnen, vilket kallades för tändning“, säger Marlies Giebe.

Restaurering av ramar

Ramtillverkarna utnyttjade också de nya möjligheterna – inte alltid med långvariga resultat och inte till restauratörernas glädje. Restauratörerna i Dresden var tvungna att intyga att 38 ramar var i dåligt skick och hade utsatts för många skador och felaktig bearbetning. Detta tillstånd har också att göra med den ökade industriella serieproduktionen. Eftersom snidningsarbetet var tidskrävande började prefabricerade stuckaturelement appliceras på trälister och man experimenterade med billigare material för den dyra förgyllningen. Skadorna varierade från trasiga applikationer till oxidering av metallöverläggen.

Besökarna på utställningen kan inte längre se några av dessa skador. Marlies Giebe beskriver dock restaureringsarbetets särdrag i detalj i den parallella publikationen „Dresdner Kunstblätter“.

„Under italienska himlar. Italienska målningar från 1800-talet mellan Lorrain, Turner och Böcklin“, Dresdens Albertinum, 10 februari – 28 maj

Publikationer

Andreas Dehmer/Staatliche Kunstsammlungen Dresden (red.): Italian Landscape of Romanticism. Måleri och litteratur, Dresden 2016.

Andreas Dehmer och Heike Biedermann/Staatliche Kunstsammlungen Dresden (red.): „Italienbilder zwischen Romantik und Realismus“, Dresden 2017, 39,80 euro.

Dresdener Kunstblätter, volym 1/2017: Sehnsucht Italien, Sandstein Verlag, 5 euro.