"Även i den minsta trädgården finns det plats för vedhögar och vilda växter."
Det finns många sätt att främja den biologiska mångfalden i staden med artrika perennplanteringar. Elisabeth Rathjen har talat med Magnus J.K. Wessel, chef för naturvårdspolitiken på BUND e.V., om den offentliga sektorns och trädgårdsutställningarnas roll som förebild och om hur man kan bidra med sin egen trädgård.
Elisabeth Rathjen: Herr Wessel, vilken roll spelar enligt er mening städerna för att främja den biologiska mångfalden?
Magnus J.K. Wessel: Städer erbjuder mycket olika livsmiljöer och tillsammans med de arter som människan har introducerat leder detta till en rik mångfald av arter. De är därför ofta en ark för specialister, hemvist för särskilt flexibla kulturföljare och ett experimentellt laboratorium för samexistens mellan djur, växter och människor. När det gäller en grön infrastruktur måste städerna upprätthålla och praktiskt främja denna funktion: genom att inte använda bekämpningsmedel, underhålla och sköta grönområden i linje med naturskyddskraven samt skydda arter på byggnader. Vad städerna inte kan göra är att kompensera för de skador på den biologiska mångfalden som orsakas av kalhyggen utanför städerna.
Städerna har dock andra viktiga funktioner när det gäller den biologiska mångfalden. De formar vår estetiska uppfattning och även vår uppfattning om vad som är värt att skydda. Det är här som „stadsborna“ först kommer i kontakt med den lokala naturen: på balkongen eller i trädgården.
Och hur är det med privata trädgårdar och deras ägare?
Det är i den egna trädgården som människor har störst möjlighet att göra en insats. När allt kommer omkring förblir klimatskydd eller artförlust vanligtvis abstrakt. Trädgårdsskötsel är också roligt och en viktig del av miljöutbildningen och hälsovården. Privata trädgårdar kan vara en del av biotopnätverket och en ark för utrotningshotade inhemska arter om de är ordentligt sammankopplade och skötta.
Finns det i dag en etisk skyldighet att anlägga naturnära trädgårdar?
Naturnära trädgårdsskötsel är naturligtvis det optimala. Men trädgårdskulturen har en lång tradition och är mångfacetterad. Det finns världar mellan en äng med vilda blommor, en klassisk cottage garden och en japansk zenträdgård. Världar som kan kombineras och kompletteras även på en liten yta. Jag tycker att användningen av bekämpningsmedel och trenden att begrava trädgårdar under grus och betong är oacceptabel.
Borde vi ändra vår smak mot en mer artrik trädgårdsstil?
Jag skulle alltid rekommendera privata trädgårdsägare att anlägga trädgårdar så nära naturen som möjligt och framför allt att avstå från att använda bekämpningsmedel och till synes lättskötta standardiserade gräs- och grusytor. Detta inkluderar också att ha modet att omfamna förmodad oordning: även i den minsta trädgården finns det plats för vedhögar och vilda växter.
Under de senaste decennierna har den offentliga sektorn tyvärr odlat dåliga exempel på stora torg och parker, och fokuserat mer och mer på lågt underhåll. Detta gäller även de öppna ytorna i bostadsområdena. Och det ser man – det sätter sina spår. Inte minst den offentliga sektorn har ett ansvar att visa att det går att göra saker annorlunda. För att kunna skapa riktiga oaser av inhemsk biologisk mångfald i staden måste pengar göras tillgängliga. Urban Nature Masterplan, som har antagits av den federala regeringen och därför är giltig för alla statliga myndigheter, kan bli en viktig grund för mer natur i byar och städer.
„Jag ser inte behovet av en radikal omorganisation av landskapet i riktning mot medelhavsarter.“
Är du för planteringskoncept som erbjuder en hög grad av mångfald och ger företräde åt inhemska arter?
Ja, men för mig handlar det inte om att göra sig av med alla pampasgräs och alla thujahäckar. Jag tror att det är blandningen som räknas. Vi måste stoppa invasiva arter och inte uppmuntra nya risker. För när en invasiv art väl har nått landskapet kan ingen driva tillbaka den. Här kan bara förebyggande åtgärder hjälpa. Det skulle vara spännande att främja plantering av utrotningshotade arter i privata trädgårdar och att göra dessa, tillsammans med offentliga grönområden, till livlinor för naturen i staden.
Många organisationer förespråkar starkt användningen av inhemska arter. Nu visar det sig dock att perenner från torra områden klarar klimatförändringarna särskilt bra, medan inhemska arter försvinner. Finns det också ett behov av att tänka om inom naturvården?
Jag tror att potentialen hos inhemska växter är långt ifrån uttömd. Jag tycker att det är helt okej om någon planterar enstaka utländska arter i sin trädgård av estetiska skäl. Men jag ser inte behovet av en radikal omorganisation av landskapet till förmån för medelhavsarter. Naturligtvis diskuterar vi också i skyddade områden hur vi ska hantera platser som lider av extrem torka. Men jag tror inte att det är nödvändigt att det bildas två motsatta läger i den här diskussionen. Det är en fråga om måttfullhet. När allt kommer omkring är det lokala djurlivet organiserat i ett mycket komplext nätverk av inhemska arter.
„Lokala myndigheter måste fatta tuffare beslut.“
Ser du en möjlighet att främja skyddade arter genom riktad trädgårdsskötsel? Eller är det viktigare att fokusera på den strukturella mångfalden och mängden insektsblommor i trädgården?
Privata trädgårdar är ingen ersättning för det faktum att vi behöver en radikalt annorlunda jordbrukspolitik och bättre förvaltning av skyddade områden för att skydda arter. Varje trädgårdsmästare kan bidra till en framtid som är värd att leva. Det finns goda exempel på hur små oaser kan skapas för bevarande av sorter och arter. För vissa nyttoväxter var trädgårdarna de sista platserna att hitta. Man kan skapa bevarande- och oas-trädgårdar genom att visa människor vad som finns i landskapet.
Från klassiska myrbäddar till stäppartade gräsmarker – mycket kan överföras till trädgårdar. Det här är ett fantastiskt fält för experiment. Det finns nu också innovativa koncept för trezonsträdgårdar som, om man har större ytor att tillgå, kan användas för att skapa fantastiska oaser för insekter. Det finns klassiska artlistor på vår webbplats som är lätta att arbeta med. Detta är en stor utmaning för vissa trädgårdsmästare eftersom de sällan erbjuds i perennplantskolorna. Att byta till nya inhemska växtarter kräver mycket nyfikenhet från leverantörernas sida och i vissa fall helt annan expertis, men det innebär också odlingsutmaningar.
Du nämnde trenden med grusträdgårdar…
Allt man hittar på internet under „gardens of horror“ är en hortikulturell mardröm. Av hänsyn till stadsklimatet och den biologiska mångfalden borde detta inte vara tillåtet. Ändå finns det förortsbostadsområden i till exempel Franken som uteslutande är utformade på detta sätt. Här måste de lokala myndigheterna fatta tuffare beslut.
„Förutom den offentliga sektorn har trädgårdsutställningar naturligtvis också en förebildsfunktion.“
Anser du också att trädgårdsmässor har ett ansvar?
Ja, förutom den offentliga sektorn har trädgårdsutställningar naturligtvis också en förebildsfunktion. På IGA i Berlin diskuterade vi mycket om hur estetiska och konstnärliga krav kan kombineras med hållbarhet. Och hur man kan väcka nyfikenhet. När allt kommer omkring gör människor inte något i sin privata trädgård för att de blir tillsagda att göra det eller för att de får pengar för det. I slutändan handlar det om vad jag har på hjärtat och var jag hittar spännande exempel som jag också skulle vilja ha i min egen trädgård.
Intervjuperson: Magnus J.K. Wessel studerade geografi, geobotanik och förvaltningsrätt i Trier. Han har varit chef för naturvårdspolitiken på BUND Bundesverband i sex år och har tidigare arbetat för FN, WWF och NABU. Privat är han trädgårdsägare och fotograf med en förkärlek för insekter och människoporträtt.
Författare: Elisabeth Rathjen studerade landskapsarkitekturpå FH Weihenstephan och arbetade på Chair of Landscape Architecture och Public Space på TU München från 2016 till 2018. Hon arbetar för närvarande som frilansande landskapsarkitekt och författare.
Denna artikel publiceras som en del av numret „Biodiversity“ i G+L 08/2018. Du kan köpa numret här.