„Med mask, men definitivt utan munkorg!“

Innovation i stället för isolering – det är så man hanterar covid-19 inom arkitekturen. Det är i alla fall vad „LAMA | Das lösungsorientierte Architekturmagazin“ (LAMA | Den lösningsorienterade arkitekturtidskriften)säger och firar utgivningen av sin publikation med samma namn på torsdag.De fyra LAMA-grundarna från Graz ville egentligen diskutera arkitekturdisciplinen i undervisning, praktik och dess sociala betydelse i totalt nio nummer. Men så trängde sig coronaviruset på och utmanade LAMA att diskutera arkitektur under och efter covid-19. Vi talade med Andreas Maierhofer – för övrigt en alumn från Baumeister Academy – om LAMA:s specialutgåva.

Andreas, när vi talades vid senast hade du och dina LAMA-kollegor just publicerat det första numret av den „lösningsorienterade arkitekturtidskriften“. Under tre år och i nio nummer ville ni diskutera arkitekturdisciplinen i termer av undervisning, praktik och dess sociala betydelse. Men pang, nu, sex månader senare, publiceras redan en oplanerad specialutgåva. Varför är det så?
Vi har anpassat vår ursprungliga tidsplan med pragmatisk humor och skjutit in detta specialnummer om COVID-19 däremellan eftersom vi insåg att vi å ena sidan var tvungna att reagera utifrån en inre, moralisk nödvändighet – och å andra sidan att vi verkligen har något att säga. Det finns ett tydligt behov av ett lågtröskelmedium för kritiska bidrag – trots och framför allt på grund av coronaviruset. Men arbetet med nästa ordinarie nummer är redan igång. Lyckligtvis kunde redaktionen relativt snabbt återhämta sig från sin speciella Corona-börda och vi väntar redan ivrigt på nästa nummer („Arkitekturspråk – arkitektonisk ödemark? Varför är den arkitektoniska diskursen inte längre socialt formativ?“).

Vi på BAUMEISTER har också själva reagerat och lanserat ett särskilt dagligt nyhetsbrev mellan mars och juni, rapporterat mycket, intervjuat mycket… Samtidigt märker vi också hur coronatröttheten börjar infinna sig i samhället och i vår disciplin. Är inte du också lite trött?
En viss coronamättnad kan inte längre förnekas just nu – mer för vissa medlemmar i redaktionen, mindre för andra. Ironiskt nog finns det en märkbar korrelation mellan tröttheten hos vissa och motivationen hos andra. Men i slutändan säger moralen oss alla lika mycket att vi måste ta itu med de problem som nu har blivit uppenbara, medan överdriften av coronaviruset är en tolererad bieffekt som vi måste stå ut med. Om vi skulle ignorera corona skulle vi förneka en stor del av den nuvarande diskussionen. Och i själva verket har många av de frågor och klagomål som vi har konfronterats med på grund av covid-19 bara fått en viss legitimitet av denna kris, som nu har gjort det möjligt att föra upp dem på den mediala och sociala arenan. Även LAMA måste helt enkelt ta tillfället i akt. Det visade sig till exempel att denna pandemi har flera orsaker: Vi kan inte längre bara tala om corona utan att också tala om solidaritet, samhälle, stat, jämlik fördelning/möjligheter, makt och demokrati.

Vilka är dina två favorittexter i det nya numret och varför?
LAMAlyse „Corona smashes the patriarchy?“ av CHCC-kollektivet, eftersom Nina Krass och Susanna Böcherer belyser både farorna och möjligheterna med coronakrisen när det gäller kvinnofrågor i arkitekturbranschen.
Jag är också mycket nöjd med LAMA-rapporten „Detention at TU Graz“, eftersom den diskussion som organiserades av drawing rooms ger upphov till hopp om att studenterna inte resignerat kommer att acceptera allt som universitetet lägger framför dem, utan kommer att kräva sin plats vid bordet.

Med LAMA säger ni om er själva att ni är „oberoende, obekväma och ohämmade“. Vilken feedback har ni hittills fått på ert arbete, på LAMA? Och i vilken utsträckning återspeglar det aktuella numret de tre „U:na“?
I slutändan har reaktionerna hittills varit precis vad vi hoppades på: Vid sidan av majoriteten av uppskattande och stödjande ord finns det några röster som efterlyser ännu mer „obekvämt“ eller „oblygt“, men också de som indignerat anser att vi „förstör“ den teoretiska diskursen med LAMA – min favoritreaktion. I vårt dagliga arbete med och kring LAMA är vi helt trygga i våra övertygelser och krav. Detta var ett outtalat villkor för oss redan från början och det gäller för vårt första nummer, men också för specialnumret om LAMA. Här tar vi inte bara upp missförhållanden utan ger också utrymme för grundläggande frågor och analyser som gör att vi kan reflektera över våra egna grundvalar. Om vi förväntar oss att andra inte envist ska hålla fast vid en ståndpunkt, är det upp till oss att börja med oss själva och vara öppna för att kritisera våra egna övertygelser. Vilket tar oss från det „obekväma“ till det „okonventionella“: Genom att underminera etablerade konventioner kissar vi inte bara etablissemanget på benen, utan ger också medvetet utrymme för det till synes triviala och musikaliska mellan och på omslaget. Och vi gör detta med en underförstådd „för att vi kan“-attityd och en ärlig glädje över vårt arbete, vilket vi kan förverkliga här med LAMA. Oavsett omfattning får den innehållsmässiga bearbetningen av ett ämne inte ske på ett rent (pseudo)akademiskt och sterilt sätt, och därför var det viktigt för oss att ge utrymme för icke-arkitektoniska aspekter i specialutgåvan av LAMA (liksom i resten av projektet). I grund och botten vill vi säga: det finns många sätt att hantera situationen; ett av dem är att läsa LAMA.

Och vad händer nu? Vad står härnäst på agendan?
Även om vårt team som helhet redan kan skryta med en bred erfarenhet, inser vi i vår interna redaktionella diskurs att vi är långt ifrån att ha nått en punkt där vi kan eller vill luta oss tillbaka och koppla av. Vi fortsätter att sträva efter det diskursivt-kritiska mediets heliga graal, som vi hoppas finna någonstans i en snårskog av idéer, förebilder, egomani och idealism. Det nya numret av LAMA kommer att behandla arkitekturdiskursen i stort och erbjuder i princip ett brett fält av „mer av samma“ generaliseringar och härdad ideologisk mark – och vi har redan våra krokar och spadar redo att gräva lite här. Dessutom står vi inför vår egen utmaning att planera ett Corona-kompatibelt releaseparty för vårt specialnummer i Graz – med mask, men absolut utan munkorg!

Du kan beställa det aktuella numret här.