Modellerad

För att fira Sauerbruch Huttons 30-årsjubileum anordnar M9-museet i Venedig-Mestre en stor utställning om Berlinarkitekternas arbete. Fabian Peters besökte den.

Spårvagnsresan från Piazzale Roma i Venedig till centrala Mestre tar knappt 35 minuter. När spårvagnen når fastlandet passerar den genom en labyrint av breda motorvägar. Därefter passerar den skeppsvarv och industriområden. Slutligen följer omfattande bostadsområden med ömsom mer, ömsom mindre attraktiva flerfamiljshus tills man når Mestre centrum. Venedigs stadsdelar på „terra ferma“ är stadens backstageområde: nödvändiga, funktionella och i stort sett obemärkta för besökare. De har länge varit mycket större än de historiska kvarteren i lagunen. Av Venedigs 260.000 invånare bor mindre än 50.000 i den historiska stadskärnan. De flesta av de övriga bor på fastlandet i Mestre och Marghera.

Mestres stadskärna är ingen skönhet. Men den fyller funktioner som staden vid vattnet inte längre kan fylla. Hela infrastrukturen vid Markusplatsen och Rialto är nämligen sedan länge utformad enbart för de miljontals turisterna. Under lång tid var det dock bara i kanalerna i det gamla Venedig som kulturen höll till. Med M9 fick Mestre också en mycket hyllad museibyggnad 2018.(Du hittar vår recension i Baumeister 1/2019.) Den ritades av Berlinarkitekterna Matthias Sauerbruch och Louisa Hutton, som vann en tävling 2010. Det var därför logiskt att utställningen skulle hållas där för att markera Sauerbruch Huttons 30-årsjubileum. Utställningen var ursprungligen planerad att sammanfalla med arkitekturbiennalen sommaren 2020, men den flyttades fram till i år, precis som biennalen.

Med „draw love build“ använder arkitekterna den stora takfönsterhallen i sitt museum. På så sätt använder de sig av en scenografi som inte begränsar effekten av det imponerande utrymmet. Piedestalerna, på vilka arkitektoniska modeller berättar kontorets historia, är uppradade i ett strikt rutnät. I stället för att vara märkta har varje modell en QR-kod som kan skannas med en smartphone. Endast utställningsappen avslöjar då vilken byggnad det rör sig om och visar ritningar och bilder av det färdiga projektet. En kort informationstext finns också med. Den visuella aspekten av utställningskonceptet står tydligt i centrum.

Den som har Sauerbruch Huttons mångfärgade byggnader i tankarna kan vid första anblicken bli överraskad av utställningsarkitekturens utformning: De bordsliknande piedestalerna är filigrankonstruktioner av svart stål. Även om varje vägg är målad i en annan färg, håller sig olivgrönt, grått eller mattblått diskret i bakgrunden. Besökarna lägger bara märke till dem vid kanterna. All uppmärksamhet bör riktas mot utställningsföremålen.

Modellerna visar sedan i miniatyr Sauerbruch Huttons karakteristiska lek med färgade fasader. Den färgrikedom som dominerar de färdigställda byggnaderna är dock mycket mindre märkbar här. Detta riktar uppmärksamheten mot formspråket i ritningarna. Här visar sig arkitekterna vara anhängare av en funktionell och transparent modernism, vars linje sträcker sig från Neues Bauen via Gordon Bunshaft till Norman Fosters och Jean Nouvels byggnader från 1980- och 1990-talen.

Formella släktskap och relationer i Sauerbruch Huttons konstnärskap framgår tydligt vid en direkt jämförelse av modellerna sida vid sida. När man betraktar dem tillsammans påminns man lite om seriell konst, där en fast repertoar av former varieras om och om igen. Särskilt de karakteristiska Sauerbruch Hutton-fasaderna med sina färgstarka grafiska mönster ger intrycket av ett sammanhängande verk. I detta avseende är det logiskt att utställningen inte i första hand beskriver den fortsatta utvecklingen, utan låter varje modell, varje design stå för sig själv och kombinerar alla verk till en stor bild.

Det hade varit lite roligt om arkitekterna tydligare hade visat hur de tolkar sina egna verk. Som det är nu är det upp till betraktaren att skapa sig en egen uppfattning om Sauerbruch Huttons verk. Lyckligtvis ger själva museibyggnaden rikligt med visuella instruktioner.

rita älska bygga. L’Architettura di Sauerbruch Hutton
M9 – MUSEO DEL ‚900
Via Giovanni Pascoli 11
30171 Venedig Mestre
till 9 januari 2022
www.m9museum.it

Ett symposium kommer att hållas i samband med utställningen

„Arkitektyrkets framtid“

Talare: Pippo Ciorra, Fernanda De Maio, Homa Farjadi, Nicolas Hannequin, Dirk van den Heuvel, Anh-Linh Ngo, Eric Parry, Gundula Rakowitz, Georg Vrachliotis

Moderering: Luca Molinari, chef för M9 – Museo del ‚900, och Matthias Sauerbruch

Fredagen den 29 oktober 2021 kl. 9.30-18.00

Registrering på ufficiogruppi@m9museum.it

För dig som vill besöka utställningen eller symposiet på Museo M9 i Mestre vet vi redan det rätta hotellet!