Även frågan om barnarbete dyker upp om och om igen i detta sammanhang och har varit föremål för en hetsig debatt, särskilt under de senaste åren. Reiner Krug, VD för DNV, har genom personliga källor fått veta att det tyvärr förekommer barnarbete i Indien. „Detta väcker frågan om huruvida de stenar som exporteras till Tyskland har tillverkats med hjälp av barnarbete.“ Frågan om barnarbete har under de senaste åren överdrivits till det yttersta och arbetsförhållandena i asiatiska stenbrott bör alltid diskuteras, menar Krug. Men hur kan man bevisa om en natursten faktiskt har producerats under rättvisa förhållanden eller inte? Det finns numera flera organisationer som kontrollerar produktionsförhållandena. Problemet är: vilken organisation är trovärdig? Och vem avgör om en märkning är trovärdig?
Även här bör lagstiftarna skapa större klarhet, menar Krug: „Det är viktigt att politikerna fastställer riktlinjer för certifieringen av natursten.“ I vissa delstater har det redan gjorts inledande försök att förbjuda gravstenar som tillverkats genom barnarbete på kyrkogårdar. Städer och lokala myndigheter har själva kunnat bestämma om de vill införa ett krav på att bevisa en gravstens ursprung. Den nya bestämmelsen i kyrkogårdsstadgan i delstatshuvudstaden förklarades emellertid olaglig och därmed ogiltig av första senaten i förvaltningsdomstolen i Baden-Württemberg (VGH) kort därefter. Det fanns ingen allmän uppfattning om vilka av de befintliga certifikaten för fair stones som kunde anses vara tillförlitliga.
Sedan den 1 maj 2015 får gravstenar från länder med barnarbete endast placeras på kyrkogårdar i Nordrhein-Westfalen om de är försedda med ett sigill från ett erkänt certifieringsorgan. Till skillnad från Baden-Württemberg kopplar Nordrhein-Westfalen certifieringen till vissa kriterier eller stämplar. Certifieringsskyldigheten kan dock inte överföras på den lilla stenhuggaren, säger Reiner Krug: „Det är omöjligt för den enskilda leverantören av gravstenar att tillhandahålla detta bevis. Beviset skulle behöva begäras mycket tidigare, dvs. när stenarna importeras till tullen.“
Stenhuggarna bör dock vara öppna och positiva till att naturstenscertifiering införs på bred front: „Det är mycket viktigt att vi får bort frågan om barnarbete från bordet en gång för alla“, säger Krug. De certifierade stenarna är också en verklig möjlighet för verksamheten. Om man tittar på utvecklingen av försäljningen av Fairtrade-produkter i Tyskland från 1993 till 2015 kan man se en exponentiell ökning.
Du kan läsa mer om „Fair trade in natural stone“ i STEIN i september 2016.
