Alla gör sin egen grej. Arkitekter sysslar bara med byggnadskonstruktion och landskapsarkitekter bara med grönska. Nipek, MVRDV, Architects 61 och en brittisk landskapsarkitektbyrå visar vad som är möjligt när människor arbetar tillsammans på en tvärvetenskaplig basis. Resultatet: en grön cykelbana i Singapore som reagerar intelligent på användarna.
MVRDV, Architects 61 och Nipek har tagit fram en design för cykelbanor i Singapore.
Lampan följer cyklisten med hjälp av rörelsesensorer.
Visualiseringar: Nipek
Singapore står för högteknologi och effektivitet som nästan ingen annan stad. Men som i alla andra metropoler är transportnätet här också mycket komplext och på gränsen till överbelastat. Stadsstaten ser lösningen i ett transportsätt som också är ett populärt alternativ på många platser i Europa – cykeln.
I detta syfte anordnade Singapores Urban Redevelopment Authority nyligen en internationell tävling: Tävlingen gällde ett koncept för en masterplan för en 24 kilometer lång cykelmotorväg. Denna „Rail Corridor“ löper som ett sammanhängande grönområde från norr till söder genom hela staden och förbinder bostadsområden med arbetsplatser, skolor och offentliga platser.
Det Singaporebaserade ljusdesignföretaget Nipek visade hur man kan uppnå en balans mellan grönska och stad. För MVRDV:s och Architects 61:s tävlingsbidrag utformade de ett dynamiskt belysningskoncept som tar hänsyn till både naturens och cyklisternas behov.
Artificiell belysning är generellt sett en av de svåraste faktorerna att påverka miljön med. Den har en negativ effekt på växternas och djurens dag- och nattrytm. En störande faktor som vi människor också har upplevt. Det är inte för inte som frågan om ljusföroreningar är mer aktuell än någonsin. Ändå behöver vi ljus i våra städer för att kunna orientera oss och känna oss trygga. Inte ens en naturnära cykelbana kan klara sig utan.
För att uppfylla dessa motsägelsefulla krav innehåller Nipeks koncept smart ljusstyrningsteknik. Järnvägskorridorens offentliga belysning skulle bara tändas när cyklisterna faktiskt behöver den. Det artificiella ljuset följer så att säga användaren, medan resten av cykelbanan förblir praktiskt taget oupplyst. Endast fosforescerande spår på marken och solcellsdrivna blå lysdioder på lyktstolparna skulle då ge en uppfattning om var vägen går.
Detta dynamiska koncept skulle vara möjligt med hjälp av specialutrustade belysningsstolpar. Förutom sin ljuskälla har de lämplig sensorteknik och trådlös kommunikation med varandra – och tänds så snart en cyklist befinner sig inom en lampas aktiveringsradie. Enkelt, men effektivt.
Även om konceptet tyvärr inte förverkligades visar alla inblandade planerare att ett bra naturligt offentligt rum inte stannar vid valet av markbeläggning och gröna växter. Tvärvetenskapligt samarbete möjliggör en djupgående konceptdesign med innovativa lösningar som säkert inte hade varit möjliga på egen hand.
Läs mer om rörelse i mänsklig skala i Garten+Landschaft 07/2016 – Människans återkomst.